Min träning

Trotts kyla och snö så var jag tvungen ut och prova simulatorn. Har tyvärr ingenstans inne som det är så högt i tak så det går att svinga fullt ut inne. I så fall hade det vart en självklarhet att fixa till ett rum inne 🙂
Hittade en stor säck som jag hängde upp i ett träd för att slå bollarna mot.
Hittade även en matta som fick duga som tee.

Eftersom jag var osäker på hur allt skulle fungera fick det bli järn 8 som fick bli testklubban.
Första försöket blev en rejäl duff rakt ner i den stenhårda mattan. Jag lovar, det kändes i händerna 🙂
Efter några försök när jag såg att allt fungerade med att bollarna satt i säcken och liknande så kunde jag slappna av mer och mer och svingen började fungera bättre.

På grund av kylan (-8) så blev det inte så mycket slag men det viktigaste var att jag fick testa och se lite resultat.
En mycket bra sak var att man kunde ställa in så den filmade varje slag, för när jag efteråt tittade på filmerna så såg jag klart vad jag ska jobba med.
Filmerna tillsammans med all information som man får om svingspår och allt kommer absolut kunna vara till nytta framöver i mitt mål mot singel HCP.
Kommer definitivt ha med mig denna på rangen när den öppnar i vår och kommer även införskaffa ett riktigt nät att slå mot då det ändå kändes lite osäkert med säcken jag hittade trotts att den ändå är ca 1,5 x 1,5 m. Vill gärna ha lite större yta att slå mot så inga olyckor inträffar 🙂

Men även om jag kan få mycket hjälp av denna pryl så kommer det vara tiden jag lägger på golfen denna säsong som kommer bli avgörande om jag lyckas ta mig tillbaka till singel igen. Jag kommer lägga väldigt mycket tid på banan i år. Tänker även ge mig ut på flera banor i år och inte enbart springa runt på Rättviks GK. Har av den anledningen redan införskaffat ”Golfhäftet”. Det som gör det extra kul att satsa på golfen nu är att få komma ut med båda mina söner.
Min äldsta son bor ju bara ett par mil från mig och han hade ett fantastiskt år 2022. Han fick en nytändning och startade på 9 i hcp men det tog ett tag innan vändningen kom då han vart borta från sporten ett tag så han höjde sig till 14 i hcp innan vändningen kom. Han slutade sedan säsongen med ett hcp på 4.
Han har nu stora tankar på att satsa på lite mer tävlingar så chansen är stor att jag återigen får följa med honom ut på banorna igen. Han var väldigt lovande som ung och vi åkte runt på en massa tävlingar. Han grämer sig en hel del just nu för att han inte satsade vidare som ung men nu är det som det är och det är bara att ta nya tag.

Min yngste son bor för tillfället långt upp i norr men även han kommer flytta hemåt då han fått jobb på hemmaplan, något han är väldigt nöjd med då han inte hittat någon golfpartner där upp i norr. Något som gjort att han bara spelat golf på sin semester då han kommit ner till oss.

Och eftersom jag nu är singel i livet så har jag bara mig själv att sköta om så kan jag lägga precis så mycket tid som jag själv vill på golfen utan att behöva känna att jag försummar någon. Och detta känns så oerhört bra.
Jag brukar gilla vintrarna och snön men just nu vill jag bara ut på golfbanan 🙂
Tyvärr är det ju långt kvar innan det kan bli sanning men vi har redan börjat prata om att det kommer bli någon resa ner till Skåne när banorna öppnar där. Något måste man ju drömma om 🙂

Sist jag skrev var i april i år och nu är det bara några dagar kvar på detta år. Men mycket har hänt på den tiden.
Min fysträning har inte vart helt på topp och det känns nu. Det blev en hel del golf under sommaren men långt i från så mycket som jag hade hoppats på.
Mycket av semestern gick bort i arbete med höskörd och liknande.
De gånger jag var ute och spelade kändes inte heller helt ok då mycket av tankarna kretsade runt tiden jag var borta hemifrån m.m

Till slut rasade allt och jag orkade helt enkelt inte längre. Det höll på att gå riktigt illa men som tur var så kom räddningen i min envisa sambo.
En vecka på psyket fick en på helt andra tankar kan jag säga.
Som det alltid är när något går snett så finns det flera saker som inte fungerar och små saker blir stora. För mig fungerade det ganska dåligt både hemma och på jobbet så det var väl bara en tidsfråga innan allt skulle rasa.

Vad är skillnaden nu då?
Jo, tyvärr slutade det i separation och det var väl tungt i stunden men helt oundvikligt och nu med några månader i ensamhet känns allt kanon.
På jobbet har jag även fått en ny chef så även där har allt förändrats till det positiva.
Jag börjar så smått återigen komma på fötter och då även kommit igång med lite träning. Löpningen har jag i alla fall för tillfället lagt ner då jag kände av benhinnorna igen så jag började simma i stället. Något som jag nu gjort i lite mer än en månad och satsar på ca 3 gånger i veckan och minst 1 km åt gången. Passar mig perfekt att åka dit efter jobbet då jag passerar simhallen på hemvägen.
Jag har även börjat med flera promenader och häromdagen gjorde jag även säsongspremiär på längdskidor. Något som var oerhört jobbigt kände jag, så där var man otränad.

Men oavsett vad som hänt så är den stora satsningen nu att komma tillbaka i golfandet. Jag har ju en gång i tiden varit singelhandikappare och nu siktar jag återigen på detta till sommaren.
För att vara singelhandiappare krävs träning och träning kräver tid. Och golf tar tid om man vill vara bra på det så att kombinera det med ett förhållande med någon som inte är intresserad av golf är oerhört svårt. Och att kombinera det med att vara hästägare har jag nu provat och det fungerar inte 🙂
Och det var mycket där förhållandet sprack. Mitt intresse för hästarna minskade och då tröttnade även min sambo.
Nu kan man väl tycka som så och det sa jag väl också att hennes intresse tog ju egentligen ännu mer tid än mitt golfande. Det hade väl också kunnat fungera om vi kunde delat på oss och hon haft hästarna och jag golfen men hon ville absolut att jag skulle ha kvar mitt hästintresse som jag när vi träffades men då det falnade så falnade även hennes känslor för mig. Och som det känns nu så är det helt rätt som vi gjorde och vi är bättre kompisar nu än när vi bodde ihop.

Så hur ser framtiden ut?
Mycket golf kommer det bli. Det kanske låter lite konstigt att prata golf nu när snön vräker ner utanför fönstret och det är minst 5 månader kvar innan säsongen startar.
Men som jag sa, ska man bli bra på golf måste man träna och då går det inte att vänta tills banorna öppnar. Grunden ska läggas innan.
Därför är det bara att komma igång och röra på sig så man är i form tills man ska ut på banan. Detta av flera anledningar. Man ska orka gå alla hålen utan att bli trött och man ska vara tränad så man inte skadar sig.

Nu förtiden går det dock även att spela golf på vinter då vi har en mycket fin simulator på klubben och jag har fått den äran att vara med i min sons gäng och spela med dem. Ärligt måste jag säga att det känns fint att vara välkommen tillsammans med dem.
Men jag har även införskaffat en egen simulator, dock av mindre modell men detta för att kunna grotta ner mig i lite statistik och se vad jag gör rätt och fel så att man verkligen kan rätta till dem.
Sen är det väl som de säger att golf är en materialsport. Så även jag ramlade dit. Det blev inte enbart en Garmin approach r10 (simulator) utan även en ny driver. En Callaway Epic Max. Det kostar att ligga på topp 🙂
Denna driver anländer under dagen så i morgon ska den testas på en runda i simulatorn. Ska bli så himla kul att testa 🙂

Nog för att jag hade tänkt göra premiär på tävlingsarenan i löpning denna säsongen men att det skulle bli så tidigt och på anrika Stockholms stadion hade jag väl inte direkt räknat med.
Men så kommer det nu att bli. Eftersom man aldrig vinner något så anmälde jag mig ändå till en utlottning där man skulle motivera varför just jag skulle vilja springa detta lopp. Jag skrev väl ihop något om att jag aldrig tidigare sprungit ett lopp och dagarna efter kommet ett meddelande med grattis du har vunnit en startplats i Löparveckan 5K.

Så det var bara att boka tågbiljetter och börja förbereda sig för loppremiär på söndag den 10 april.
Egentligen är det ju inget som helst stort lopp men jag tyckte ändå det var lite kul så jag har aldrig tvekat om att hoppa av eller liknande. Som jag sagt tidigare så är jag sällan orolig för själva loppen som jag ställer upp i utan det är tiden före och hur jag ska ta mig dit och liknande.
I detta fallet var det självklart från början att jag skulle ta tåget. Att Nina sedan ville följa med gjorde ju saken betydligt bättre för nu kan jag helt koppla av och behöver inte fundera på att inte komma rätt 🙂

Vi kommer helt enkelt att åka ner på förmiddagen så vi även får några timmar att kika runt lite i storstan. Det är även en massa saker på stadion att titta på innan själva loppet går. En massa utställare finns på plats så det kommer nog bli en trevlig söndagsutflykt.

Tanken var att detta skulle bli en grym träningsvecka i Fjällvattnet med massa skidåkning och första löppasset med Runacademy online. Allt går inte som man tänkt sig tyvärr.
Vi kom upp till Tännäs på lördag eftermiddag så då var det bara att ta det lite lugnt första kvällen.
Vaknade till strålande väder så det var bara att äta frukost och klä sig för en härlig skidtur i solen.
När jag plockar fram mina skidor så upptäcker jag att jag fått med mig fel stavar. Har 3 st av Ninas stavar och enbart en av mina stavar för klassisk åkning. Där sjönk motivationen ordentligt.

Tänkte dock att jag testar med skatestavarna, det är ju betydligt längre men räknade med att jag kunde staka runt hela slingan. Att köra klassiskt med dessa långa stavar är ingen höjdare.
Tänkte köra niokilometersslingan men upptäcker ganska snart att spåren är inte mycket att hurra för. Det varma vädret har gjort att profilen är näst in till borta och stavfästet är näst intill noll. Tog jag ett rejält staktag så gick staven igenom sjönk ett par decimeter.
I stället för att köra 9 km så vek jag av redan på första slingan och vände hemåt så det blev enbart 5 km.
Oerhört besviken på det mesta måste jag säga men ryckte ganska snabbt upp mig och tänkte att det får bli fiske i stället. Vi är ju ändå på en underbar plats så varför gräva ner sig för att det inte går att åka skidor?

Måndagen tog jag ändå skateskidorna och körde skoterspåret mot Falkboet. Detta fungerade helt ok. Skoterleden är i och för sig inte idealisk att köra på då den är lite spårig och ojämn men det gick ändå bra. Jag körde den i ca 5 km sedan provade jag att hoppa på tolvkilometersspåret.
Detta spåret var bättre än slingan jag körde igår så det gick klart bättre att staka sig fram. Så det blev 5 km skate och 7 km stakning. Riktigt skönt var det.

Fisket då? Ja, vi var på Ormabbortjänen på söndagen och jag fick en abborre, det var ju Öring jag ville ha. Hade även några till napp men ingen riktigt fart.
På måndagen bestämde vi oss för att ta oss till Dammtjärn som ligger lite längre in. Jag hade kollat hur möjligheten var att ta sig dit och tyckte det såg helt ok ut.
Det blev dock träningspass nr 2 den dagen. Det är i och för sig inte mer än ca 300 meter mellan tjärnarna men det jag sett som ”lite” snö var allt i från 30-60 cm snö att pulsa i. Men vi tog oss dit.
Anledningen till att jag vill dit var för att prova rödingarna. Men inte heller här ville det nappa något.

Tisdagens planering var att jag skulle springa mitt första löppass med Runacademy. Detta kände jag direkt jag vaknade på morgonen att det inte skulle bli som planerat. Förkyld, ont i halsen och örat. I stället för att var ute i härliga solen blev det till att ligga nerbäddad i soffan.
Nina var ute och tog både en skidtur och fisketur. Men inte heller hon hade någon lycka med fisket.
Hon beslutade dock att vi skulle åka hem då jag ändå inte kunde göra något, ett beslut som jag inte riktigt höll med om. Jag tyckte att det spelade väl ingen roll om jag låg på soffan där uppe eller om jag gjorde det hemma.
Men vi åkte ändå hem, även om vi inte var hemma förrän efter tolv på natten.

Med facit på hand så är jag rätt nöjd ändå att Nina tog detta beslut. Jag hade ju räknat med att vara frisk igen onsdag, torsdag men så blev det absolut inte. Jag blev i stället totalt däckad och legat helt utslagen både onsdag och torsdag. Nu fredag morgon känns det något bättre men vi får se. Tyckte jag kände mig skaplig även igår morse men det blev värsta dagen så jag har inte ropa hej ännu. Men får leva på hoppet att det är på väg åt rätt håll.

Igår kväll var det då dags för första passet med Runacademy. Det var riktigt kul med många deltagare då vi var 29 st plus 4 ledare.
Jo, jag tycker faktiskt det var kul trotts min introverta läggning. Just i liknande situationer så kan jag på något vis gå in i min bubbla och bara hänga med.
Hur som helst så måste jag säga att deras upplägg verkar vara kanon. Allt i från gruppindelning i lokalavdelningen till att alla passa är exakt lika på alla orter i fall man är borta och vill gästträna på annan ort.
Själv är jag ju dessvärre borta nästa vecka och kan inte medverka på första riktigt träffen och tyvärr finns det inte heller någon ort i närheten att gästträna hos.
Men då går det att lösa genom att träna online då hela passet finns på ljudfil.

På gårdagens pass valde jag att hoppa med nybörjargruppen då jag kände att jag ville börja lite mjuk, samtidigt som jag verkligen inte ville missa själva löpteknikträningen. Något som jag dock fick reda på efteråt att de körde samma löpteknik i både nybörjare och gruppen för vana löpare.
Med facit på hand så skulle jag nog ha trott på mig själv lite mer och hoppat på gruppen för vana löpare. I nybörjargruppen sprang vi nämligen intervaller på 20 sec och promenerade i 40 sec. Detta kände jag var lite för lite. Men det gjorde absolut inget och inte heller någon skada skedd då man kan byta mellan grupperna precis som man vill.

Vad gäller onlineträningen så har jag även fuskat lite och kört första passet via ljudfil. Med ljudfil menas alltså att man blir guidad genom hela passet.
När jag körde detta pass i helgen så tog jag dock inte nybörjarpasset och då kände jag att jag tog i på tok för mycket och fick därför stora problem med benhinnorna. Men jag känner nu efter att jag varit med på prova på passet att jag kan köra detta onlinepass igen och då i lägre tempo och även med en annan teknik. Tror att när jag körde det så blev det mycket nytt att tänka på och därför en hel del spänningar.
Dock vet jag inte hur väglaget ser ut uppe i fjällen om det överhuvudtaget går att springa. jag har nämligen inga dubbskor och tänker inte heller köpa. I alla fall inte denna säsongen.
Men jag har ju ändå kört passet en gång så känner inte att jag missat något för konditionsträning blir det ändå genom skidåkning under fjällveckan.

Känns som att man börjar komma igång lite nu. Kanske är det solen som piggar upp en eller så är det greppet i kragen som börjar ge resultat. Kändes ju ett tag som att jag fick lov att ta ett rejält grepp i kragen för att komma igång och nu känns det som det ger resultat.
En annan orsak kan ju också vara den att jag fick lite mål att gå efter så motivationen ökade. Dels blev det ju klart att jag skulle köra första sträckan i stafettvasan och sedan gick jag med i Runacademy för att framför allt få lite hjälp med löptekniken.

Första sträckan på stafettvasan var riktigt härlig att köra. Visst var det lite kyligt vid starten ca -10 grader men det var inget som kändes när man väl kom igång. Lite trögt i spåren men annars helt underbart med solen som sken och allt.
Det blev dock stopp i första backen så trotts att jag hade bra fäste med mina skinsskidor så var jag tvungen att saxa uppför då alla framför mig gjorde det. Så det gick långsamt uppför men samtidigt kan det ju vara lite skönt så man inte gör slut på sig helt och hållet redan efter 3 km som det är innan man når toppen och det börjar plana ut.
Måste säga att trotts att kilometertiden uppför backen låg på runt 10 min/km så snittade jag 4,45 min/km. Har inte orkat räkna ut vad snittiden skulle ha blivit om man räknat bort kilometrarna upp för backen men känns som det skulle ha blivit rätt bra trotts allt.
Kände dock efter dryga milen att ryggen inte riktigt orkade med all stakningen så fick skifta lite teknik ibland.
Jag hade ju själv satt upp målet att gick jag under 2 timmar så skulle jag vara jättenöjd och det var precis vad jag gjorde. 1 timme och 57 min blev min sluttid. Så det är väl bara att vara nöjd 🙂

I övrigt så har jag växlat lite mellan löpning och skidåkning. Vi firade t.ex. min sambos 50 års dag med att åka till Sörskog och åka skidor och grilla lite korv. Riktigt härlig dag. Vi hade även hunden med så vi körde runt där lite och det blev i alla fall 12 km till slut i lugnt tempo. Sa det till Nina efteråt att jag fick en liten känsla av att jag skulle ha velat kört runt ett varv på 4,5 km slingan i högt tempo för att blås ur mig totalt men intalade mig ändå att det var hennes födelsedag och då fick jag vara nöjd med detta. Och det var skönt att få en lugn tur och bara känna sig pigg efteråt.

Löpningen har jag kommit igång med lite och kör lite utmaningar och liknande på Runacademy. Skaffade mig även nya löparskor och valde då att enbart titta på vad som sägs vara det bästa. Hur det är med den saken får väl framtiden utvisa men helt klart så var det en helt annan känsla att springa med dessa Hoka bondi 7.
Jag körde ett intervallpass, en stege med 3 min i lugnt tempo följt av 2 min i lite högre tempo och slutligen 1 min där man utmanar sig själv på hastigheten.
Denna stegen är ett block och utmaning gick ut på att köra 3 st block. Jag började med att jogga 10 min för uppvärmning och sedan körde jag passet som startade med vägledd uppladdning med lite löpteknikövningar och liknande innan själva intervallerna började. Min tanke var att eftersom jag var ny för säsongen med nya skor och allt så kör jag enbart ett block. Men när jag kört en stund så kände jag att det ändå gick rätt bra så innan jag var klar så hade jag kört alla tre blocken och sammanlagt tillryggalagt 6,5 km.

Och som sagt så var skorna helt annorlunda att springa i. Dock ska sägas att det inte var helt problemfritt. Jag fick liksom domningar i framdelen av båda fötterna. Något som jag däremot helt intalade mig att det var för att det blev ett helt nytt förhållande för fötterna. Dessa skor ger nämligen ett så jämt tryck under hela foten så den är helt enkelt ovan. I normala skor känner i alla fall jag att det ligger mera tryck på häl och främre trampdynorna. Med Hokaskorna så känner man ingen som helst punkt som det trycker något extra på utan det är som att springa i gelé. Men ändå känns det helt stabilt. Ärligt talat så får jag själv inte ihop det riktigt hur detta kan fungera. Sen är det ju inte bra att man får känningar som jag nu i mitt fall fick domningar. Men en kollega till mig som springer mycket talade om att det var oerhört vanligt att de som bytte till Hoka fick just dessa känningar. Han hade själv fått det men det gick snabbt över.
Så det är bara att till att fortsätta.

Nu kommer jag vara med på en prova på omgång med Runacademy som de har nästa vecka och det kan även bli någon tur i helgen.
Vecka 12 sedan bär det av upp åt fjällen så då blir det skidåkning för hela slanten. Finns det möjligheter så tänker jag även springa första lektion online där uppe då jag missar första ”riktiga” passet på hemmaplan. Men det visar sig hur halt det är där uppe för jag har ju inga dobbar och tänker inte utsätta mig för risken att halka och skada mig 🙂

Efter att ha kört första passet med Runacademy så vet jag nu precis vad det är jag behöver träna mer på. Körde ett så kallat stolspass, vilket innebär att man helt enkelt har en stol med i ett flertal övningar. Bland annat bakåtdips och höftlyft.
Helt klart får man med sådana här övningar lära sig att man absolut inte behöver ha några vikter eller liknande. Det är drygt nog ändå 🙂
Jag kan vara helt ärlig och erkänna att jag hade inte en chans att hänga på hon som var ledare. Tur säger jag att ledaren bara finns på tv-skärmen så man kan lägga sig ner och vila lite extra ibland 🙂

Nu är det väl bara att vänta och se hur man mår i morgon, som tur är så körde jag nu på kvällen och i morgonbitti ska jag spela innebandy innan jobbet så får en chans att få igång kroppen innan värsta träningsvärken kommer.
Sedan hoppas jag att det blir lite minusgrader så skidspåren inte försvinner i helgen då jag hade tänkt köra några mil på skidorna, för nu är det i alla fall klart att vi ska köra stafettvasan och att jag tar första sträckan.

Det känns som det börjar röra lite på sig igen. Har fått tagit mig i kragen och försöka komma på något för att skapa mera motivation. Visst har det blivit någon skidtur och även någon cykeltur på traninern men helt klart har det inte räckt till.
Har haft det riktigt tufft ett tag nu och inte alls mått bra. En hel del dåliga tankar har snurrat men känt att bara jag tagit mig ut på någon motionstur så har det i alla fall för tillfället känts bättre.
Känner klart att min fysiska form inte är vad den varit de senaste åren men förhoppningsvis ska det vända.
Känns dock lite häftigt att redan nästa fredag ska jag köra stafettvasans förstasträcka. Hade varit skönt att få några extra veckor på mig att träna upp mig. Trodde nämligen inte att det skulle bli något lag då jag inte hört något men i måndags fick jag meddelande att vi skulle köra (om vi nu får in en deltagare till).

Hur som helst så blev det en liten motivationshöjare till att ta sig ut lite mera.
Och i kölvattnet av detta så fick jag även meddelande om att Rättvik startar löpargrupp genom Runacademy så jag anmälde mig även dit med början vec 12.
Har ju under de senaste två somrarna kommit igång med lite löpning och det har känts riktigt bra. Problemet har dock varit att jag inte lyckas komma upp i någon bra löpfrekvens. Oftast har jag legat på runt 150-160 spm vilket är väl lågt. Jag har verkligen försökt att korta ner stegen men det har bara inte fungerat. Inser att hur många instruktioner man än tittar och läser om så måste man nog få någon som tittar på hur man gör och hur man ska göra för att få det rätt. För tyvärr är det ju så att man oftast tror att man gör rätt 🙂

Hur som helst så känns allt detta som en extra motivationshöjare och förhoppningsvis ska det gå att hitta lite mera balans i allt och få en bättre livsrytm. För som det just nu är kan det bara inte fortsätta. Hade t.ex. planerat in en skidtur igår kväll efter jobbet men insåg när jag kom hem att det fanns annat som gick före och då gick åter luften ur. Idag däremot ska inget stoppa mig, nu ska jag bara ut 🙂

Även om det inte skriv så mycket så fortsätter jag träna. Dock inte riktigt lika mycket som tidigare då det även är annat som måste hinnas med.
Men just nu känns det ändå som att det blivit en liten vändning. En hel del beroende på tvång från min sida då jag under en period var lite slö, eller ska vi säga höll på med en hel del annat som inte riktigt brände fett på samma vis.
Siffrorna på vågen talade nämligen sitt klara språk. Jag var ju så nöjd ett tag att jag hade nått mitt mål och kom ner till 85 kg. Men vet inte om jag psykiskt på något vis intalade mig att nu har jag klarat av det.
Jag erkänner dock att jag absolut inte självmant sa till mig att nu kan jag lägga mig ner och slöa för nu har jag nått målet. Men oavsett hur det gick till så blev det en vändning när jag nått målet och min fysiska träning med löpning och cykling minskade. Detta resulterade i att när jag nästa gång klev upp på vågen så visade den återigen 91 kg. Tänk att det kan gå så fort åt ett håll 🙂

Men som sagt så har jag nu kommit igång med lite mer regelbunden träning igen. Framför allt är det skidåkning som nu står på schemat men har även kört några pass på cykeln inomhus. Det återstår väl att se om siffrorna på vågen börjar gå åt rätt håll igen, det vill säga nedåt.

Kan ju också tillägga att när det gäller att bränna fett så tror jag att jag lyckades ganska väl häromdagen även om det nu inte var meningen från början. Vet ärligt talat inte hur jag tänkte. Vet att jag ibland klär mig lite för varmt när jag ska ut och träna men den här gången blev det helt fel.
Skulle ta en promenad med Rimfrozt och klädde på mig ordentligt, med tjock jacka, överdragsbyxor och allt man kunde tänka sig. Väl ute på promenaden med honom så kom jag på att vi kunde ju springa lite och även köra lite fysisk träning med att gå i lite ospårad snö samt klättra i backarna i skogen. Sträcka vi gick var ca 3.5 km men då i väldigt oländig terräng och med tanke på min klädsel som kanske hade varit bra om det varit -10 ute men just denna dagen så var det i stället fem grader plus. Väl hemma igen så rann svetten och kläderna mer eller mindre rann också av mig när jag kom in. Så det är ju också ett sätt man kan använda sig för att bli rejält svettig men jag tror nog ändå att det är att föredra lite mindre kläder och hellre ta i lite extra 🙂

Nä jag måste ju medge att jag inte höll vad jag lovade i förra inlägget då jag lovade förbättring. I och för sig så kan jag säga att jag nog varit duktig på att hålla igång men absolut inte på att skriva. I alla fall inte på denna bloggen.

Men jag kan berätta att jag har under sommaren genomgått ett träningsprogram i löpning med målet att klara av milen under timmen. Och även om jag så sent som onsdagen innan loppet var helsäker på att jag inte skulle klara det då jag inte ens klarade hålla tempot i 5 km. Sprang då 5 km på 33 min.
Men på lördagen så skulle jag ändå prova och tänkte att går det inte så går det inte men jag ska i alla fall springa en mil.
Men allt efter jag sprang så såg jag att jag hela tiden höll mig under 6 min per km. Och väl i mål så hade jag sluttiden på 58,33. Oj vad nöjd jag var 🙂

I övrigt så har det ändå blivit lite dåligt med löpning de sista veckorna då det hänt en hel del hemma på gården. Vi har nu nämligen två nya hästar varav en 3 årig vallack av rasen nordsvensk brukshäst som jag fått ansvaret om så även om det inte blivit så mycket löpning så stillasittande har jag inte varit direkt.
Just av denna anledning så har det inte heller blivit något skrivet här då både jag och Nina har en gemensam blogg om våra hästar. Så den som är intresserad så finns den bloggen här https://nordsvenskenharje.blogspot.com/