Känns som att man börjar komma igång lite nu. Kanske är det solen som piggar upp en eller så är det greppet i kragen som börjar ge resultat. Kändes ju ett tag som att jag fick lov att ta ett rejält grepp i kragen för att komma igång och nu känns det som det ger resultat.
En annan orsak kan ju också vara den att jag fick lite mål att gå efter så motivationen ökade. Dels blev det ju klart att jag skulle köra första sträckan i stafettvasan och sedan gick jag med i Runacademy för att framför allt få lite hjälp med löptekniken.
Första sträckan på stafettvasan var riktigt härlig att köra. Visst var det lite kyligt vid starten ca -10 grader men det var inget som kändes när man väl kom igång. Lite trögt i spåren men annars helt underbart med solen som sken och allt.
Det blev dock stopp i första backen så trotts att jag hade bra fäste med mina skinsskidor så var jag tvungen att saxa uppför då alla framför mig gjorde det. Så det gick långsamt uppför men samtidigt kan det ju vara lite skönt så man inte gör slut på sig helt och hållet redan efter 3 km som det är innan man når toppen och det börjar plana ut.
Måste säga att trotts att kilometertiden uppför backen låg på runt 10 min/km så snittade jag 4,45 min/km. Har inte orkat räkna ut vad snittiden skulle ha blivit om man räknat bort kilometrarna upp för backen men känns som det skulle ha blivit rätt bra trotts allt.
Kände dock efter dryga milen att ryggen inte riktigt orkade med all stakningen så fick skifta lite teknik ibland.
Jag hade ju själv satt upp målet att gick jag under 2 timmar så skulle jag vara jättenöjd och det var precis vad jag gjorde. 1 timme och 57 min blev min sluttid. Så det är väl bara att vara nöjd 🙂
I övrigt så har jag växlat lite mellan löpning och skidåkning. Vi firade t.ex. min sambos 50 års dag med att åka till Sörskog och åka skidor och grilla lite korv. Riktigt härlig dag. Vi hade även hunden med så vi körde runt där lite och det blev i alla fall 12 km till slut i lugnt tempo. Sa det till Nina efteråt att jag fick en liten känsla av att jag skulle ha velat kört runt ett varv på 4,5 km slingan i högt tempo för att blås ur mig totalt men intalade mig ändå att det var hennes födelsedag och då fick jag vara nöjd med detta. Och det var skönt att få en lugn tur och bara känna sig pigg efteråt.
Löpningen har jag kommit igång med lite och kör lite utmaningar och liknande på Runacademy. Skaffade mig även nya löparskor och valde då att enbart titta på vad som sägs vara det bästa. Hur det är med den saken får väl framtiden utvisa men helt klart så var det en helt annan känsla att springa med dessa Hoka bondi 7.
Jag körde ett intervallpass, en stege med 3 min i lugnt tempo följt av 2 min i lite högre tempo och slutligen 1 min där man utmanar sig själv på hastigheten.
Denna stegen är ett block och utmaning gick ut på att köra 3 st block. Jag började med att jogga 10 min för uppvärmning och sedan körde jag passet som startade med vägledd uppladdning med lite löpteknikövningar och liknande innan själva intervallerna började. Min tanke var att eftersom jag var ny för säsongen med nya skor och allt så kör jag enbart ett block. Men när jag kört en stund så kände jag att det ändå gick rätt bra så innan jag var klar så hade jag kört alla tre blocken och sammanlagt tillryggalagt 6,5 km.
Och som sagt så var skorna helt annorlunda att springa i. Dock ska sägas att det inte var helt 
problemfritt. Jag fick liksom domningar i framdelen av båda fötterna. Något som jag däremot helt intalade mig att det var för att det blev ett helt nytt förhållande för fötterna. Dessa skor ger nämligen ett så jämt tryck under hela foten så den är helt enkelt ovan. I normala skor känner i alla fall jag att det ligger mera tryck på häl och främre trampdynorna. Med Hokaskorna så känner man ingen som helst punkt som det trycker något extra på utan det är som att springa i gelé. Men ändå känns det helt stabilt. Ärligt talat så får jag själv inte ihop det riktigt hur detta kan fungera. Sen är det ju inte bra att man får känningar som jag nu i mitt fall fick domningar. Men en kollega till mig som springer mycket talade om att det var oerhört vanligt att de som bytte till Hoka fick just dessa känningar. Han hade själv fått det men det gick snabbt över.
Så det är bara att till att fortsätta.
Nu kommer jag vara med på en prova på omgång med Runacademy som de har nästa vecka och det kan även bli någon tur i helgen.
Vecka 12 sedan bär det av upp åt fjällen så då blir det skidåkning för hela slanten. Finns det möjligheter så tänker jag även springa första lektion online där uppe då jag missar första ”riktiga” passet på hemmaplan. Men det visar sig hur halt det är där uppe för jag har ju inga dobbar och tänker inte utsätta mig för risken att halka och skada mig 🙂