har på senare tid jobbat mer och mer med mina prestationstankar. Gång på gång kommer dessa negativa tankar om varför jag börjat med konditionsidrott så sent i livet. Hade jag börjat tidigare så skulle jag ju kunnat prestera så mycket bättre.
Känner det nu gång på gång när jag t.ex. tränar teknik att orken tryter. Jag orkar helt enkelt inte hålla tekniken på grund av trötthet i musklerna och detta kan knäcka mig totalt.
Jag försöker dock intala mig mer och mer att jag ändå ska vara nöjd med att jag ändå har hittat något som jag verkligen mår bra av.
Detta var även något som en kollega sa till mig idag på lunchen. Att jag måste vara nöjd med att jag är så duktig som jag är. Som hon sa så är det ju otroligt att jag blivit så bra som jag är med tanke på att det ju ändå är bara ca 6 år som jag åkt skidor. Hon hade trott att jag åkt skidor i hela mitt liv.
Och naturligtvis är det så jag borde tänka och jag är ju egentligen nöjd med vad jag idag har lärt mig på så pass kort tid. Men trotts detta så faller jag ofta tillbaka på det att jag misströstar att jag kom igång så sent.
Eller ibland till och med tänker jag som så att varför är jag så gammal. Och det kan jag ju absolut inte göra något åt så varför ens tänka på det? Men det är som sagt mycket lättare sagt än gjort.
Att jag sedan är den personen som själv tycker att jag är dålig gör ju inte heller saken bättre. Att andra säger emot detta hjälper inte heller särskilt mycket.
Som ett exempel så fick vi genom jobbet ett jättebra erbjudande på ett skidpaket med skinsskidor.
Instruktören som erbjudit oss detta paket påpekade däremot till mig att detta inte var ett paket för mig då jag var för bra för dessa skidor. Så i stället fick jag ett ännu bättre erbjudande på ett på par tävlingsskidor med skins. Och ett pris som jag absolut inte kunde tacka nej till.
Om just dessa skidor kan sägas att en nybörjar inte skulle bli nöjd med dem, just av den anledningen att de inte har den rätta tekniken att åka på dem och då får de inget fäste.
Men dessa negativa tankar smyger sig ändå på att varför var jag så sen, varför så gammal?
Det gäller samma sak vad gäller cykel så det är inte bara skidåkningen tyvärr.
Men som tur är så känns det ändå som att det börjar bli lite bättre. Framför allt de senaste gångerna som jag varit ute och kört skate. Har haft en privatlektion med samma instruktör som jag fått skiderbjudandet ifrån och känner nu att tekniken sitter helt ok.
Och just med skatetekniken så känner jag att jag nu kan åka omkring i lugnare tempo och ändå njuta av tillvaron utan prestation.
Jag fick dock ett erbjudande så sent som idag om att åka nattvasan45 men där tackade jag nej just på grund av att jag känner att jag inte klarar av att köra skate så långt ännu. Jag fick dock till svar när jag lämnade mitt svar att jag för det första inte behövde köra skate. Och för det andra så skulle jag lätt klara av att åka tillsammans med han som sökte partner.
Men ska jag vara ärlig så kanske största orsaken till mitt nej här var att jag inte riktigt känner han som sökte partner. Och för min del kände jag bara att
– tänk om jag är sämre än honom och han måste vänta på mig?
För min del skulle det vara en smärre katastrof. Skulle det däremot vara tvärsemot att jag fick vänta på honom då skulle det inte alls göra något för min del. Sån är jag.
Egentligen skulle jag oerhört gärna köra just nattvasan för det är ändå en liten dröm. Har ju på senare tid verkligen börjat inse vad underbart det är att köra i pannlampans sken. Och att få göra det bland massor av andra skulle vara oerhört kul.
Men nu har jag ändå tackat nej så denna gången blir det inget.