I onsdags utnyttjade jag min födelsedagspresent från min kära sambo. En privatkurs i skateträning.
Eftersom det är en hel del att tänka på för att få rätt teknik i skate så var det oerhört kul att få denna privatlektion.
Jag har gått en teknikkurs i skate förra året i grupp för samma tränare men att vara ensam med honom ger så mycket mer.
Det var även som han sa att nu när vi var ensamma så hoppade vi över de mest grundläggande övningarna då jag redan behärskade dem och i stället gick på lite mer finlir. Med andra ord så åkte vi betydligt mer och han tittade på tekniken och tillade hela tiden vad jag skulle tänka på och ändra.
jag som vanligen när jag kör skate åker ca 5 km sedan är jag helt slut fick verkligen bekänna färg då vi i onsdags körde nästan 15 km och då var det en hel del träning på tvåans växel i backar. Upp och ner blev det väldigt många gånger denna kvällen 🙂
Detta resulterade naturligtvis i att mina ben framför allt var som spagetti mot slutet. Jag kollade när jag kom hem då jag hade GPS på och såg då att under detta pass hade jag haft en medelpuls på 107. Vilket inte allas är särskilt högt, men ändå så var jag totalt stum i benen. Det var helt enkelt där som allt slog stopp.
Naturligtvis får man ju också räkna in alla intryck och nyheter som skulle sorteras så även knoppen fick ju sitt.
Pratade med tränaren dagen efter och sa som det var att jag var oerhört nöjd över alla instruktioner men var så oerhört besviken på att jag inte orkade riktigt. Typiskt jag med andra ord.
Men för att se det positiva i det hela så sade även han att jag hade inget att skämmas för. Dels med tanke på min återgång just nu till heltidsjobb efter ca 7 månaders heltidssjukskrivning på grund av utmattningssyndrom så kanske även om jag tycker det så orkar inte kroppen riktigt ta emot och svara på allt.
Vänder man på allt så kan man ju se det som så att inte många i min bekantskapskrets skulle ha orkat med hälften av passet ens och även om jag kände av det i kroppen dagen efter också så hade vi en träff med jobbet och åkte en månskenstur på torsdag kväll i Boda. Då körde jag 8 km på om jag själv får säga det riktigt tröga skidor då det var -12 grader och jag orkade inte valla om och jag hade glidvalla under skidorna för +4/-4, det märktes att det var fel. Trotts detta så körde jag ändå runt slingan på 40 min och då hann jag även stanna och prata med några kollegor som jag passerade.
Tyvärr sätter just nu vädret lite käppar i hjulen. Är anmäld till en tävling med Racefox där man mellan 31/1-15/2 ska köra 10 km stakning. Att få en bra tid med temperatur ner mot -20 känns inte så lätt. Det går ju trotts allt trögt i spåren då, oavsett valla under skidorna. Och som det ser ut så är det inte heller något direkt mildväder i antågande. Men jag lever på hoppet och vi får se om det ändå kan bli lite varmare i slutet på tävlingsperioden.