Ja tänka sig. Ibland spritter det ändå till i gubbens ben 🙂 Igår tog jag en kvällstur i Boda i pannlampans sken. Jag kände mig rätt pigg så jag tryckte på lite då jag ville känna på lite fart. Till att börja med gick det riktigt bra och stakningen satt skönt. När uppförsbackarna började ordentligt så kändes det dock att benen som vanligt började ge vika men jag försökte ändå trycka i och hålla skapligt fart.
Det fick dock bli lite pannben för jag kände ganska så snart att benen som vanligt inte ville vara med i uppförsbackarna men med lite jävlar å anamma så gick det skapligt.
Måste också säga att jag inte tidigare har varit riktigt bekväm med att vara ute i mörkret med pannlampa men börjar nu riktigt njuta av det. Det är så skönt att susa fram med enbart det ljus som lampan ger. Även om den nu kan ge rejält med ljus på full effekt men har succesivt minskat ljuset så den brukar nu vara ställd på nästan lägsta.
Det räcker med att man ser några meter framför sig och låta resten ligga dolt. Det är en riktigt skön känsla.
Hur som helst så efter avslutad runda så såg jag att jag hade kört strax över milen på ca 47 minuter. Helt ok tyckte jag, även om jag ibland tyckte att jag blev lite för trött så att jag inte orkade hålla fart.
Men väl hemma så plingade det till i telefonen och meddelandet från Strava dök upp om att jag tagit CR (Course record) på slingan. 9.98 km på 44,3 min.
Så även om jag inte tycker att 44 min på milen är något direkt att skryta om så är det alltid lite kul att vara King of the crown 🙂
Har också konstaterat att jag måste försöka få till vallningen lite bättre. Tror att jag lägger lite för mycket fäste. Tror att det efter ett tag slits av och hamnar bak på glidytan. I alla fall är det vad jag tror. För de två senaste gångerna jag nu varit ute och åkt så har jag haft väldigt bra glid till att börja med.
Men efter ett tag har jag känt att det liksom tar emot och inte alls glider på lika bra. Lite kan ju ha att göra med att jag blir tröttare. Vilket jag var helt övertygad om första gången men nu börjat fundera i andra banor.
Blir att testa sig fram lite. Tänkte börja experimentera lite med mindre fästvalla. Vet ju att jag trotts allt har skaplig teknik så trycker jag bara ner spannet ordentligt så fäster det. Men tror att jag lagt på lite extra fäste och då fått fäste även om jag varit lite slö och inte tryckt till. Vilket då i sin tur har gjort att det slitits av lite och hamnat bak på glidytan.
Detta är i alla fall en teori jag har, vi får väl se vad det blir av det.
Till sist får jag nu bara hoppas på att Nina inte har Covid. Hon har nämligen insjuknat i en förkylning och har idag varit ner och testat sig. Själv har jag fortfarande inga symtom och hoppas verkligen också att jag slipper. Vill inte bli sjuk nu för jag vet hur svårt jag har att komma tillbaka i form igen. Är väl åldern förstår jag men i alla fall 🙂