Så trött

Som tur är så är det inte fysiskt trött jag är och egentligen inte psykiskt heller. Jag är bara så trött på detta väder. Har en sådan grym längtan till att få åka skidor.
Temperaturen ligger så illa så jag vågar inte heller ut på rullskidor, något som annars skulle kunna vart ett alternativ. Ok, just nu är det dock nästan 5 grader varm så fortsätter det så så skulle jag kunna ge mig ut. Lite blött kan jag ta men inte risk för is på vägen.
Men enligt väderleksprognosen så skulle det krypa ner mot minus i morgon kväll igen för att återigen bli varmt mot helgen.

Skulle även så gärna ha något lopp att se fram emot så man fick lite att sporra sig mot men för tillfället så ser även det mörkt ut på grund av en liten ekonomisk smäll (eller rätt stor). Så det blir till att leva snålt ett tag framöver.
Dock har jag börjat se lite längre fram och planerar redan inför nästa höst. Är det så att pandemin släpper och tävlingarna kommer igång som vanligt igen så är jag näst intill klar över att jag ska satsa på en klassiker.
Tidigare har det ju varit i stort sett kört på grund av att jag inte har kunnat springa och därför har det kört fast vid Lidingöloppet.
I dagsläget så känns det däremot helt överkomligt att klara det.

Cykel och Vätternrundan är i och för sig 315 km och jag har cyklat som längst ca 125 km. Men då jag hört av andra att de 125 km på Leksandsrundan är betydligt jobbigare än Vätternrundan så ska även den gå bra. Visst är det så att det inte enbart är längden utan även tiden som är en faktor men jag vet ju med mig att jag kan vara envis 🙂

Vad gäller Vansbrosimningen så har den varit en liten skräck tidigare då jag inte gärna simmar i öppet vatten. Men efter att ha tränat lite så tycker jag det går betydligt bättre. Jag är absolut inte bekväm med att simma i öppet vatten ensam men har jag bara någon med mig fungerar det utmärkt. Och under själva tävlingen så är man ju definitivt inte ensam. Och vad jag hört av andra som kört en klassiker så är simningen det som de flest tycker är i särklass lättast.

För min del tror jag dock ändå att Vasaloppet är det lättaste. Tycker när jag körde Öppet spår 2018 att det gick förvånansvärt lätt och jag var inte alls särskilt trött när jag passerade mållinjen. Enbart lite missnöjd med tiden och just det att jag tyckte att jag kunde ha tagit i lite mera. Men det är ju alltid lätt när man har facit i hand. Jag tog ju det lugnt för att jag ville klara mig i mål. Hade ju ingen aning om hur trött jag skulle bli.
Så nästa gång kanske jag tar i betydligt mer och vem vet. Jag kanske inte ens orkar gå i mål då? Jo, det gör jag nog, är för envis för att bryta. Finns nog bara ett läge som skulle få mig att bryta och det vore väl total kollaps eller döden. Men så illa ska det väl ändå inte behöva bli.

Hur som helst så är detta ett mål som sporrar mig och gör att jag vill fortsätta träna. Har jag inga mål så har jag lätt för att ge upp och bara sätta mig ner tyvärr. Och det är nog det värsta som skulle kunna hända just nu.
Har på sista tiden upptäckt att det är oerhört skönt att vara ute och springa i regn. Även idag var jag ute på en sexkilometersrunda i lätt regn och det var så oerhört skönt. Egentligen skulle jag bara hämta bilen på verkstaden som ligger raka vägen ca 1,5 km hemifrån men kände att jag kunde springa lite kringelvägar dit så fick jag mina kilometrar.
Sprang idag ett pass med Racefox som heter öka uthålligheten. Ett pass som går ut på att springa 6 km i pulszon 2. Med andra ord väldigt långsamt och det är inte lätt kan jag lova. Men tycker själv det gick rätt bra idag. I alla fall var det oerhört skönt och det är det viktigaste.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.