Ja, med den rubriken kan man ju börja fundera på var detta ska sluta. Men det är egentligen väldigt enkelt.
Jag har nu en längre tid haft problem med min axel och problemet sitter tydligen i muskeln ”Levator scapulaes” som har till uppgift att lyfta skulderbladet. Som behandling har jag fått laser och det har blivit betydligt bättre efter två behandlingar men ännu är det inte helt återställt.
När jag var på behandling första gången så sa hon att det syntes tydligt att muskeln var svälld så den var en inflammation i den. Innan jag fick första behandlingen så kunde jag bland annat inte ligga på sida i sängen. Även vid bilkörning och när jag satt på cykeln så fick jag oerhörda smärtor i axeln som strålade ut i armen som ibland liksom domnade bort.
Det lustiga var att så länge jag rörde mig så kände jag inget. Men jag fick ändå rekommendationen att ta det lite lugnt efter behandlingen så den fick tid på sig att läka.
Något som jag till och med höll 🙂
I alla fall i ett helt dygn, sedan var jag åter ute och byggde på vårt nya stall. Men även detta gick galant utan värk. Vissa lägen om jag var högt uppe vid taket och spikade kunde jag dock känna av den men annars gick det hur bra som helst.
Efter några dagar så kunde jag även sova bättre då jag kunde ligga mer eller mindre som jag själv ville. Även här var det lite konstigt för jag kunde ligga på den onda sidan. Men inte på andra sidan. Man skulle ju kunna tycka att det hade varit logiskt om det varit tvärs om men icke. Förmodligen blev det väl någon spänning i muskeln när den hängde ner eller nått. Kroppen kan verkligen spela en ett spratt.
Efter ca en vecka så provade jag ju även att ta en löptur som gick hur fint som helst. Nu har jag även fått en andra behandling och ett par dagar efter den så tänkte jag att nu ska även testa rullskidorna, bära eller brista tänkte jag. Det har ju hur som helst varit lite abstinens när det nu verkligen är just rullskidträningen jag vill prioritera för att vara väl förberedd inför vintern. Och med facit på hand så fungerade även detta utan problem. Inga som helst problem under turen och jag kan inte heller säga att jag känt något nu i efterhand. Det är inte helt ok för jag kan fortfarande känna av axeln/nacken när jag sitter still. Det var i och för sig ingen lång eller hård tur jag körde heller, även om det kändes som att det var hög puls och låg fart 🙂
Helt klart kändes det att man inte har varit ute och tränat på några veckor.
Nu väntar en ny behandling på torsdag så får vi se om jag även kan bli kvitt verken när jag är stillasittande vid t.ex. bilkörning och på cykeln. Att sitta på cykeln har faktiskt varit klart värst så därför har jag känt mig tvungen att skippa cykelturen till och från jobbet.
P.S. snittiden som står på bilden stämmer egentligen inte riktigt. Inte om man enbart ska räkna tiden i rörelse. Hastigheten jag höll i snitt i rörelse var 12,6 km/h. Anledningen till att det blev en liten paus var ju faktiskt för att jag kom i kapp en en kvinna med en 17 veckor gammal hundvalp som tyckte jag var jätteotäck. Jag kände då att jag var tvungen att stanna så den fick nosa på stavarna först och främst. Fick även plocka av mig hjälmen och glasögonen innan den tyckte det var rätt ok att komma och hälsa. Vad gör man inte för att djuren ska få en bra start 🙂 D.S.