Som jag skrev tidigare så är jag sjukskriven. Läkarbesöket gav utslaget att jag blev sjukskriven i en månad.
Ett tag kändes allt bra. Tydligen går allt i lite cykler.
Fjällveckan var oerhört bra och även veckan efter kändes bra. Veckan därefter kändes det som att jag gick i någon slags dimma. Jag tog varje dag som den kom och inte brydde mig så mycket, jag mådde dock bra av det.
Nu har det dessvärre åter kommit en vardag känns det. Har varit på möte med chef och terapeut där vi pratade om hur jag skulle komma tillbaka nu efter sjukskrivningen. När jag och chefen pratat ett tag om datumet nu efter en månads frånvaro så bröt terapeuten in och sa.
”Jag måste bara säga en sak. Du kommer inte vara frisk efter en månad utan detta kommer ta lång tid”.
Ja, det är väl också precis så jag känner för nu när det åter börjar närma sig så erkänner jag att det inte alls känns bra. Senaste nätternas sömn har varit katastrofalt och anledningen till att jag klarar dagarna är att jag kan ligga kvar i sängen på mornarna så jag kan få någon extra timmes vila. Tyvärr blir ju dock dagarna lite förstörda av detta och självförtroendet får sig ytterligare några törnar.
Upptäckte också något som jag inte riktigt trott på och det är att klockan jag har kan mäta stress. Jag vet inte hur det går till men har inte riktigt trott på detta. Men när jag kollade värdena nu efteråt så så hade jag de tre senaste kvällarna väldigt höga stressvärden framåt kvällarna trotts att jag inte gjort någonting alls. Jag har de senaste dagarna avslutat kvällarna genom att titta på lite tv.
Jag har dock känt att det inte har varit riktigt ok men att det skulle vara mätbar stress trodde jag aldrig.
Men jag blir nog tvungen att tro på dessa mätvärden då måendet stämmer precis överens.
Självklart finns ju rädslan där vad som kommer ske om jag blir tvungen börja jobba efter den 24/4. Jag har inga fler besök hos företagshälsan innan dess utan har en ny tid hos ny terapeut denna vecka på vårdcentralen och nästa steg blir ju då att få ytterligare en ny tid hos en ny läkare.
Ärligt tror jag det är detta som skapar den mesta stressen.
Att börja jobba som det är nu med denna dåliga sömnen kommer ju bli rena katastrofen tyvärr.
Allt detta ger ett otroligt slag mot mitt självförtroende, något som aldrig varit särkilt högt och som ständigt bryts ner mer och mer.
Till det positiva hör dock att jag häromdagen var ute och joggade då jag utförde en så kallade mjölksyratröskeltest. Denna testen blev lite längre än vad tanken var i och med att mina tekniska kunskaper brast en del eller om det var dålig bruksanvisning som orsakade det hela. Hur som helst så blev joggingturen lite längre än det skulle ha behövt bli för testet skuld men det hade ju något positivt med sig även det.
Jag klarade av att springa (även om jag gick någon enstaka gång under uppvärmningen) över 6 km utan att få ont i benhinnorna.
Det jag framför allt lärde mig av detta testet var att jag absolut inte behöver springa så fort för att ligga i rätt zon för att förbättra min kondition som jag tidigare trott.
Förhoppningsvis kommer jag även att få en annan känsla för att klara av att bygga upp mig så jag slipper få ont.
Det har ju även här varit ett problem med att jag pressat mig själv för mycket tidigare och inte gett kroppen tid. Känns som jag har fått en liten annan syn på allt nu och förhoppningsvis så kan jag även ta det lite lugnt så kan jag ut och springa i naturen utan att få ont.
Helt klart måste jag hur som helst hitta på något positivt för att vända denna dåliga trend med stress och dålig sömn som jag just nu är inne i. Jag har ju just i denna stunden varit vaken sedan strax efter kl 2 och klockan är nu snart sex på morgonen, det är inte särkilt bra 🙁