Har börjat fundera över detta med konditionsträning och påverkan av hjärnan. Jag är helt klar över att läkaren och psykiatrikern Anders Hansen har rätt i det han föreläser om att hjärnan förbättras av fysisk träning. Och naturligtvis även kroppen.
Detta tvivlar jag inte en sekund på då jag själv vet vad det gett mig. Utan fysisk träning med att få vara ute i naturen om det nu är genom vandring/promenad, cykel, skidåkning eller vad det nu är som jag brukar utöva, så vet jag att jag skulle må betydligt sämre än vad jag gör idag.
Skulle jag inte få komma ut och röra på mig så skulle jag nog inte bli långlivad, det törs jag nog sätta en slant på.
Men till det som jag börjat fundera på den senaste tiden är just på min egen situation.
Enligt Anders så får man ju mer stimulans av hjärnceller om man ökar sin puls en aning. I alla fall till en viss gräns.
Problemet som jag råkar ut för är att jag tyvärr lever i en så stressad situation så i stort sett varje gång jag är ute så blir tiden en faktor för min träning.
Och med det menar jag inte att jag ska klara en viss sträcka på så kort tid som möjligt utan helt enkelt att jag känner mig stressad över att bli klar så jag kan fortsätta med de sysslor som inte blir gjorda när jag är ute och rör på mig.
Det har nämligen ingen betydelse på om jag planerar en kort vända på cykel t.ex. runt sjön, en sträcka på ca 1 mil eller om jag planerar en långtur på 5-10 mil.
Tar jag korta sträckan så skulle man ju kunna njuta och köra den på ca 1 timme men jag är garanterat tillbaka på max 30 min.
Lika så är det då om jag planerar en långtur. Det är alltså inte tiden egentligen som jag är borta utan tanken styrs enbart på att vad jag än planerat så måste jag skynda mig tillbaka.
Med andra ord. Man bygger hjärnceller med hjälp av fysisk träning men man förstör hjärnceller om man stressar.
Därför kan man ju undra om det egentligen går på ett ut åt mig. De celler jag producerar genom att fysiskt röra på mig tar jag död på genom att stressa hem igen?
Kanske är det då också så att väljer jag korta vändan runt sjön så tar jag död på fler celler än jag upplivar.
Därför måste jag planera in längre turer så jag tvingar mig vara ute längre. Eller?
I ärlighetens namn så måste jag dock säga att jag nog är ganska säker på ändå att även om jag enbart tar den korta sträckan så vinner de positiva effekterna men helt klart är ju att det skulle bli ännu bättre om jag kunde njuta mera av turen.
Nu är det ju tyvärr inte enbart under själva turen som denna stress smyger sig på utan det kan ju även, eller rättare sagt oftast även bli stress innan jag kommer iväg ut. Tankar som, hinner jag nu? Hur långt kan jag hinna innan jag måste vara hemma igen? Ska jag göra något innan jag beger mig ut så jag slipper tänka på det under turen och så liknande.
Det blir på någotvis hur jag än vänder och vrider på det en ond cirkel.
Men som jag redan sagt så utan träningen skulle jag helt klart vara nervrak, så att sluta träna är inte ett alternativ.
Ska även tillägga att jag inte är någon träningsnarkoman som inte gör annat än tränar i fall någon trodde det. Men jag känner att jag helt klart skulle vilja träna minst 5-10 timmar/vec och minst 3-4 dagar/vec.
Vissa veckor kommer jag även upp i denna kvot men ofta inte.
Jag rör mig dock en hel del även i mitt arbete så det blir ju hur som helst inte direkt stillasittande under dagarna.
Det som däremot kan sägas är att den rörlighet jag får på jobbet kan kanske vara mest till skada. Då jag egentligen har en administrativ tjänst men det är väldigt sällan som jag rör mig under 10000 steg under en arbetsdag. Med andra ord så blir det rätt stressigt att hinna med allt administrativt om man ska vara ute och springa än hit och än dit.
Så för att avsluta allt så är ju min stora fråga hur jag ska kunna njuta fullt ut av min träning och då få ut enbart de positiva effekterna.