Nu har jag nog helt och hållet bevisat mig själv att fysisk träning klarar jag mig inte ifrån. Har ju även sagt mig själv att aldrig hamna i bottenläget som jag var i för några år sedan. Tyvärr råkade jag nog dit igen förra veckan då det mesta rasade.
Under en längre period så har det varit en hel del att göra både på jobbet och hemma.
Jag har nu insett vad lätt det är att ramla tillbaka, men också vad viktigt det är att verkligen ta sig i kragen och tvinga sig. Inte låta hjärnan styra.
Under den senaste tiden så har jag själv hittat en massa ursäkter på att inte gå ut och träna. Det har varit lite dåligt väder, jag har varit lite trött, det har inte känts kul och lite av varje. Jag har ju också själv skrivit att det är då man verkligen måste ta tag i sig själv och tvinga ut sig.
Tyvärr har jag inte tvingat mig själv. Men håller fortfarande på att det jag tidigare sagt absolut gäller.
Eftersom jag inte gjorde det så slutade det med två sömnlösa nätter och sedan häftiga magsmärtor. Nu valde jag att vara hemma tre dagar från jobbet bara för att försöka få tillbaka lite av den avsaknade sömnen.
Tyvärr blev det ju arbetet som fick lida av detta trotts att det absolut inte var enbart arbetets fel. I mitt fall var det nog lika mycket hemmets fel då vi har på tok för mycket projekt på gång.
Men helgen blev i alla fall toppen.
Hönshusflytt
Ett projekt mindre på gården. I helgen fick vi äntligen ett projekt vi kunde stryka. Nämligen flytten av lekstugan som nu ska bli hönshus. Egentligen skulle det ta enbart halva dagen så jag skulle hinna med och spela lite golf på eftermiddagen. Som tur var så hade jag i min hjärna inställt mig på att förmiddagen inte skulle räcka till för flytten. Det är trotts allt en hel del som kan hända och en massa problemlösningar innan ett sådant här stort projekt kan färdigställas.
När stugan stod där den skulle så var klockan redan bortåt fem på eftermiddagen så golfen var bara att glömma.
Men som tur är så tycker jag ju om att köra traktor så för den skulden gjorde det inget. Eller, gjorde det egentligen det? Det är ju en fråga som man kan ställa sig. För även här så hade jag ju skjutit bort det jag egentligen hade planerat.
Men oavsett så kände jag ju helt klart och tydligt att jag mådde bättre av att få vara ute. Söndagen blev däremot som jag hade planerat. Även om jag fick mig en tillsägelse på förmiddagen då jag kom ut till Nina iförd arbetskläder och började hjälpa till med det som återstod för att färdigställa hönshuset.
Tillsägelsen löd nämligen att jag var felklädd och skulle byta om till cykelkläder. Detta gjorde jag också i söndags fast lite senare när det var som ljusast på dagen.
Så med facit på hand så är jag övertygad om att avsaknaden av fysisk träning utomhus satte mig i den situation som jag hamnade i. Under hela september har det faktiskt enbart blivit 7 st träningstillfällen. Vilket är oerhört lite för min del.
Och detta med att ha lite stressigt både på jobbet och hemma är ingen bra kombination.
Det kändes dock oerhört skönt att ta sig ut på cykeln igen. Även om det inte blev mer än 1-1,5 timmar och ca 2,5-3 mil. Jag höll mig dock så mycket som möjligt i skogen och i relativt lugnt tempo och bara sög åt mig av den energi som fanns. Nu gäller det bara att se till att inte hjärnan tar över igen och hittar på en massa ursäkter.