Trotts att jag i stort sett hade givit upp hoppet att åka något lopp under Vasaloppsveckan så kommer det bli en start i alla fall.
Kommer köra första sträckan tillsammans med ett av DalaTravets lag.
Fick en förfrågan och kunde bara inte tacka nej när det verkligen var den sträckan jag ville åka. Den eller sista är det jag gärna skulle vilja köra.
Det sköna med denna starten är dock att jag slipper ha några krav. Förutom mina egna då vill säga.
Frågade nämligen direkt vilka krav de hade på en för att åka. Svaret var ganska enkelt när jag frågade. Jag fick nämligen svaret att jag var överkvalificerad 🙂
Detta passade mig perfekt. Om jag åker på säg 1,5 timmar kommer både jag och laget vara nöjda, åker jag på 2,5 timme så kommer inte jag vara nöjd men laget är lika glada för det 🙂
Den stora fråga är trotts allt min rygg. Den kände ju riktigt bra förra veckan och även när jag fick frågan.
Natten efter vaknade jag och hade så oerhört ont. Hade som tur var en tid hos Rättvikshälsan på förmiddagen. Åkte dit och fick behandling men att ligga på mage var riktigt obehagligt och efter behandling gjorde det bara ännu ondare.
Fick frågan av sköterskan om jag brukade ta värktabletter. Jag svarade sanningsenligt att det var något som jag var väldigt dålig på.
Jag fick då stränga order om att det var dags att bli bra på det. Så jag gjorde som hon sa och stoppade i mig några tabletter.
Jag gav dock upp även arbetet i torsdags efter jag varit och fått behandlingen för jag insåg att jag gjorde ändå ingen nytta på jobbet.
Jag hade även ont när jag gick och lade mig men någon gång under natten vet jag att jag vred mig på sida och om jag somnade eller om jag kände det direkt är jag faktiskt osäker på men jag låg där hur som helst ett tag och bara kände att smärtan var helt borta. Tanken slog mig att det var nog bara just i den ställningen så jag ville inte röra på mig. Men efter en stund var jag ändå tvungen att kliva upp och då kände jag att ryggen var helt smärtfri.
Ok att efter ett tag uppe så kände jag väl återigen av lite men så mycket bättre hade det blivit.
Så idag lördag gjorde jag återigen min första tur på skidorna sedan förra lördagen. Denna gången tog jag det väldigt väldigt lugnt och det tog nästan en timme att köra en mil. Ok att jag hade vallat helt fel så gliden var näst intill noll men ändå.
Hade nämligen dragit på burkvalla över klister då det ändå var plusgrader men det visade sig i spåret att de inte hade kört med spårprofil så det fanns en del lössnö på sina ställen. Detta gjorde ju naturligtvis att det fastnade väldigt fint i klistret under skidorna 🙂
Men som sagt idag gjorde det ingenting. Dagens tur var enbart för att känna att ryggen höll. Något som jag måste säga att den gjorde. Visst kände jag av den lite, lite ibland men jag är ändå helt övertygad om att ska jag bli bra så måste jag röra på mig.
Skyller allt på just nu att jag har varit lite dålig på att röra mig så nu måste jag komma igång på riktigt igen.
Men nu siktar jag allt på starten i stafettvasan och är jätteladdad. Ska bli så himla kul. Siktar på att försöka hålla ca 4,5 min/km tempo. Alltså en sluttid på sträckan på runt 1,45 timmar. Mycket kommer ju bero på före och om jag hinner före proppen upp för backen. Jag vet ju inte direkt om det blir någon propp i detta loppet eller när så det får bli en överraskning. Så länge ryggen håller och jag kan åka och njuta genom sträckan så kommer jag hur som helst att vara jättenöjd. Har ju så gärna velat köra något av loppen så nu när det blev av ska jag njuta.