Äntligen var Kopparrännet, spåret som startar vid motorstadion och vänder vid Risås uppkört.
Tyvärr hann jag inte köra hela idag men det blev ändå längre än jag vågat hoppas på.
Tänkte när jag kom dit vi 15:30 idag att jag kör fram till första vägövergången, trotts att det bara är 2,1 km dit.
Det hade ju trotts allt börjat skymma lite redan när jag kom fram och jag hade inte tagit med någon pannlampa.
Men väl vid första övergången så kände jag att jag fortsätter fram till slogboden. Det var ju trotts allt helt underbart att få åka i denna härliga natur.
Väl framme vid slogboden kände jag att jag kör upp för backen och vänder innan det börjar gå nerför igen.
Men inte kunde jag vända där heller. Insåg att jag nog skulle hinna även fram till nästa vägövergång som är vid ca 5 km och ändå hinna komma tillbaka innan mörkrets inbrott.
De sista kilometrarna var dock lite mörka när man var inne i skogen, ute på myrarna lyste månen upp men inne i skogspartierna var det på sina håll ganska mörkt 🙂
Men som sagt så bara njöt jag idag. I ryggen kändes inget som hels under turer trotts att det inte känts helt ok under dagen. Tyvärr är den inte riktigt bra nu efteråt heller så får se hur det går.
Det är helt ok så länge jag rör mig men att sitta känns inte ok.
Men man får leva på njutningen av turen. Härlig natur och fina spår. Hade inte något direkt bra glid då det ändå var 8-10 minusgrader men körde ändå milen på 47 min. helt ok tycker jag då jag ändå känner att jag tog det med ro. Hann ju även med att stanna och ta kort 🙂 och med tanke på det lite kärva underlaget så klagar jag inte.