Nu har det gått ett tag sedan jag tog mig igenom de nio milen mellan Sälen och Mora. Något som jag själv inte tyckte var så farligt som jag först hade tänkt mig. Som ni vet så var jag ju som vanligt väldigt tveksam till att jag överhuvudtaget skulle klara av det.
Men när jag sedan klarade av det och inte tyckte det var så farligt så lade jag väl det lite åt sidan och inte tyckte det var någon större prestation. Kände väl också att det är ju väldigt många andra som också åker samma sträcka så det var väl inget att skryta om.
Men nu en tid efter och framför allt när jag börjat träffa mina kollegor igen (de var ju hemma på sportlov förra veckan), så börjar jag inse att det är nog ändå en skaplig prestation jag gjort.
Det är många som kommit och sagt att det var bra gjort. Och då framför allt personer som själva åker skidor.
Jag är ju sådan som inte riktigt tar åt mig om det kommer någon icke kunnig, om man kan säga så. Men hur som helst om en sådan person kommer och berömmer mig för något så tycker jag bara att jaja, klart de tycker det är bra, de skulle ju aldrig klara det själva.
Självklart ska man även ta dem på allvar och framför allt så kan man ju se det som så att det är ju en prestation man gjort som de själva inte gjort. *
Men på något sätt så känns det ändå mer förtroendeingivande när de som själva åkt och som har känt på hur det kan kännas kommer och berömmer en. Det blir liksom lite mer verklighet då.
Oavsett vilket så är det ändå så just nu att jag börjar känna mig lite stolt över att jag kört de nio milen.
Jag vet också att jag är helt inställd på att köra även nästa år fast då blir det riktiga Vasaloppet.
Kan ju inte säga att jag då är erfaren men i alla fall vet jag lite mer om hur det ser ut och var man kan återhämta sig eller kanske öka farten lite.
Nu har jag hur som helst anmält mig till nästa utmaning som är Siljan runt 16 mil. Inte heller här har jag någon gång åkt så långt. Min längsta cykeltur är hittills Leksandsrundan på 72 km så precis som i Vasaloppet så är det inte bara konditionen som ska räknas in utan det är även pannbenet. Hjärnan kan ställa till med en hel del under liknande strapatser.
Och som vanligt så är jag väldigt tveksam till att jag ska klara av detta även om alla andra som känner mig säger att det inte blir några som helst problem. För även om jag innerst inne tycker att jag tränat så pass mycket så det inte skulle vara några problem så kommer jag ända att tvivla en del på mig själv.