Kan ärligt säga att det inte har känts bra senaste tiden vad gäller skidåkning och konditionen. Många negativa tankar om hur jag ska klara öppet spår och liknande.
Trotts att jag hittills har ca 55 mil på snö, vilket man väl kan säga är helt ok, så känns det som att inget blir bättre vad gäller konditionen. Kroppen svarar inte som jag vill och jag har länge misstänkte om det möjligen är något skit i kroppen som ställer till det.
I torsdags hade vi friluftsdag på skolan och vi åkte lite skidor men då vart jag totalt slutkörd i kroppen och det kändes inte alls bra.
Idag åkte jag och Nina till Sörskog och jag började med att köra 17 kilometersspåret och redan efter några kilometer kände jag att det tog emot.
Tankarna jag hade under så gott som hela rundan var att det är ingen idé att ens försöka ta sig igenom 9 mil.
Men jag försökte bryta dessa tankar då jag vet att negativa tankar kan ställa till en hel del.
Jag försökte också tänka lite på tekniken och började då ta det lite lugnare. Tänkte som så att ska jag åka 9 mil kan jag inte hålla det tempot som jag försökte hålla här.
När jag började ta det lugnare så kom jag även att tänka på att köra lite mer energisnålt och verkligen försöka vila efter varje stavtag.
Detta innebar att plötsligt åkte jag precis lika fort (eller långsamt), men orkade betydligt mer.
När jag åkt 17 kilometers rundan och sedan gick ut på 7 km så hade jag mer positiva tankar och betydligt lägre frekvens. Ändå så hade jag samma hastighet.
Summa summarum så är det nog bara så att jag stressat på tok för mycket tidigare och förhoppningsvis har jag nu hittat en ny rytm som också är betydligt mycket mer energisparande än tidigare.
Mitt mål på öppet spår är om jag kan hålla ett tempo på ca 5-5,50/km så är jag nöjd och idag höll jag ett medeltempo på 4,44/km och jag var betydligt piggare när jag kört sista 7 km än jag var efter första 17 km vilket bevisar att jag körde mycket mer energisnålt då.