Evertsbergsrännet

Temperatur vid starten -13 och snöfall. Med andra ord inget kanonföre vad gäller glid.
Däremot absolut inget problem med fästet.  Och det kan man väl säga att nog var det tur man hade fäste för det var rejäla stigningar de första milen.

De första 25 kilometrarna gick ändå riktigt bra och jag kände mig pigg.
Men från 30 km och in till mål var det kämpigt. Dåligt glid och även motvind i 15 km gjorde skidturen till klart mindre trevlig.
Att jag sedan fick problem med frusna fingrar gjorde inte heller saken lättare.
Tyvärr drog jag nog på mig en köldskada på fingrarna för några fingrar är inte återställda än idag.

Det jag har konstaterat nu efter två stycken lopp på över fyra mil är att det är nog gränsen för mig. Jag får konstatera att trotts att jag tränat så pass som jag har så får jag konstatera att jag börjat för sent. Vet ju om att det är betydligt enklare att träna kondition i yngre dar. Och eftersom jag aldrig tränat kondition som ung så är det bara att inse att jag får nöja mig  med att jag orkar åka dessa lopp.
Vad jag menar är alltså att jag förmodligen inte kommer att köra Öppet spår. Med tanke på hur jag fick lida sista biten igår och då tänka på att jag ska köra lika långt till gör att jag skarpt funderar på att hoppa av.
Det är ju ändå så att jag åker skidor för att jag tycker det är njutbart och kul. Sista biten igår var varken kul eller njutbar.

Jag har även tanken på att jag kanske ändå ställer upp och så åker jag så långt jag tycker det är kul. Fördelen med loppen i Vasaloppet är ju ändå att man lätt kan bryta loppen vid någon av stationerna.
Visst vet jag att jag är bra envis och har svårt för att ge upp men jag känner att jag trotts allt kommit så långt för tillfället att jag inte skulle ha några problem med att bryta om det skulle bli för jobbigt.

Samtidigt är jag säker på att jag absolut skulle kunna ta mig i mål med en tid på kanske 9-10 timmar. Men det är inget för mig. Ska jag åka ska jag ”åka” skidor, inte ”gå” skidor.

Nu kanske det låter som det mesta var negativt igår men det var det absolut inte. De första milen åkte jag bara och njöt av den härliga naturen med all snö. Hade ett flertal gånger tankarna på att jag skulle ha velat hoppa av spåret och slänga mig ut i lössnön utanför.
Jag vet ju inte hur mycket snö det var under spåret, alltså det som var packat och spårat. Men det var säkert en halvmeter. Lägg sedan till att utmed hela spåret så åkte man som i ett dike med en halvmeter höga vallar på sidan om spåret. Så jag är ganska säker på att det var uppåt en meter djup snö som låg helt orörd på sidan om spåret.
Att sedan solen sken under större delen av loppet till att börja med var också helt underbart.
Så även om jag höll på i 4 timmar och 4 minuter på de 45 km så var jag inte sist och jag fick njuta av ett härligt vinterlandskap. Och även om jag idag har lite problem med några fingrar och lite ömmande ljuskar så är jag väldigt nöjd och belåten över vad jag genomfört trotts allt.