Äntligen lite distansträning

Så fick jag då äntligen till lite distansträning. Måste dock säga att det var under lite hot. Eller i alla fall bestämd ton som Nina sa åt mig innan jag åkte att ”nu är det du som åker så länge du vill”.
Som jag skrev tidigare så har jag lite problem när träningen inkräktar på tiden att umgås med henne. Ett annat problem är att jag får dåligt samvete av att lämna hunden ensam.
Så som ni förstår har det varit ett komplicerat pussel att få ihop. Att träna när Nina är borta men ändå inte lämna hunden ensam. Och de gånger jag ändå varit ute på ett pass när hon varit hemma har jag känt mig lite stressad att komma hem så fort som möjligt, så att få till något distanspass har ju inte varit lätt då man varit i det onda hjulet om man säger så.
Men gårdagens tur kändes riktigt bra.

Det var däremot inte lättvallat då föret var väldigt omväxlande. Temperaturen var plus 3 när jag startade och jag satsade då på violett klister. Detta var inte någon direkt höjdare men samtidigt vet jag inte riktigt vad som skulle ha varit bättre i detta före.
Det första jag märkte var att det blev lite hugg. Men det var enbart utanför spåret. Väl i det preparerade spåret på konstsnön var glidet bra. Och även i första lilla backen kändes det som att jag hade fäste.
När jag kom till den lite tvärare backen märkte jag att det inte alls var särskilt bra.

Väl ute på 5 kilometersslingan på natursnön var det oerhört växlande. Ibland hade jag bra fäste och ibland ingenting. Men det var samma med glidet. Problemet var helt enkelt att på vissa ställen var det väldigt mjukt och på vissa ställen var det mer eller mindre is.

När jag åkt klart så kollade jag under skidorna och konstaterade att det hade frusit i. Det hade även blivit kallare så det gått över på minus. Så även om klistret skulle hålla mellan -2 – 4 grader så blev det en liten isskorpa i.
Så med detta i tanken så får jag dra slutsatsen av att jag skulle ha täckt klistret med någon burkvalla för att slippa ifrysning.
Tyvärr hade jag ju inte någon burkvalla med mig för att testa teorin. Ytterligare ett problem jag har som jag måste komma över.
Jag ger mig inte själv tid till liknande saker utan när jag tränar så är det åkning som gäller. Så lång det går på så kort tid som möjligt.
Även om jag nu körde A1 träning. Alltså lugnt tempo. På någotvis känner jag fortfarande att jag inte har tid att stå still och slöa när jag tränar utan det ska vara effektivt.

Men vad kan vara mer effektivt på en längdskidträning att även testa av vallningen. Det kan göra underverk längre fram.
Så min träning framöver kommer bli att försöka tänka lite längre än enbart konditionsträning.
Mindre stress och mer kvalitet. Det låter i alla fall oerhört bra. Nu ska det bara genomföras också.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.