Överträffade mig igen

Idag var det dags för Leksandsrundan 70. En landsvägstävling över 72 km. Jag hade satt mitt mål till tre timmar men var lite osäker på om jag skulle klara det. Dels har jag inte åkt så långt på landsväg ännu och samtidigt visste jag att milen upp till Lindberg är ganska tuff.
Vad beträffar sträckningen förbi Insjön, Ullvi, Tibble hade jag lite dålig koll på hur kuperat det var. Nu visade det sig att det fanns en del uppförsbackar även där fast de var ganska korta så de var inte allt för farligt.

Vid starten hade de ritat ut tänkt snitthastighet där man skulle ställa sig. Eftersom jag i tisdags snittade 30 km/h så tänkte jag att idag kanske jag klarar 25 km/t. Längst fram stod det 40 och det visste jag att det fanns inte planer i världen att jag skulle kunna hålla.
När starten sedan gick så var det så kallade masterstart genom samhället så först åkte en moped. Efter bron släppte mopeden oss och då var det fri fart. Och av någon anledning så hade jag hamnat väldigt långt fram och när farten drogs upp så blev jag kvar i ledarklungan där vi var sex stycken åkare.
Och det gick undan men samtidigt kände jag att jag hade inga som helst problem att följa med så jag försatte åka med dem.
Men samtidigt började jag tänka att denna farten kommer jag aldrig att kunna hålla så jag började kolla lite bakåt om det kom någon efter som jag kunde åka med. Men se det fanns det inte. Jag kollade bakåt vid Leksandsbröd och då ser man väldigt långt men inte en cyklist syntest till. Vi hade hakat av dem ordentligt redan där.
Så jag tänkte att jag hänger på och så får det bära eller brista.

Efter 17 km kände jag att nu måste jag släppa. Då hade vi snittat över 40 km/h. Tyvärr blev det ju nu vådligt tungt då jag hamnade i ett totalt ingenmansland. Det var flera kilometer bak till nästa så det blev att åka ensam i över en mil innan jag kom in mot Leksand och då kom ikapp en åkare som kör den längsta turen på 13 mil.

I Lima väntade dock lite gott fika så jag stannade till och tänkte se om jag kunde få någon att åka med. Vi blev fyra stycken som åkte därifrån men jag kände att jag kunde inte hålla dem upp för backarna så strax innan Torrberg släppte jag.
Har märkt att mitt stora problem är uppförsbackar. Plan mark och lite uppför det går bra men direkt det börjar luta lite mera så då räcker inte mina ben till. Det blir tvärstumt. Men eftersom jag släppte de andra så blev det återigen att åka ensam och det fick jag göra hela vägen in till mål. Två åkare åkte om mig mellan Hjortnäs och Tällberg i uppförsbackarna och efter dem var det bara att släppa. Men i övrigt så var det ingen som syntes till bakom mig.

Så trotts att jag körde över 5 mil ensam så klarade jag mitt mål med råge. 2.42 blev tiden i mål och en snitthastighet på 28 km/h. Och inte nog med det. På min första landsvägstävling tog jag en topp 10 placering. Jag slutade nämligen på tionde plats. Nu var det inte mer än 60-70 åkare med men ändå.

Tyvärr har ryggen fått lite stryk på sista tiden så något måste göras åt den. Det lustiga är att jag inte har minsta problem när jag cyklar och inte direkt efter heller. Men när jag sitter ner en stund så har jag jättesvårt att räta ut den igen.
Men nu ska ändå cyklarna få vila för säsongen och jag tänker börja träna för vintersäsongen så nu blir det rullskidor. Något som tidigare varit väldigt bra för ryggen. Och visst kan det väl bli någon liten cykeltur till men merparten av träningen tänkte jag nu lägga på skidor.

Men som sagt så överträffad jag mig själv igen och jag kan inte annat än vara oerhört nöjd och belåten över mina insatser på slutet.
Loppet i 3D

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.