Första landsvägstävlingen avklarad. Eller första och första, åkte ju även ett landsvägslopp förra året men då åkte jag på MTB-cykel. Så detta var första gången på racern. Och andra sidan kanske man kan ifrågasätta om det var en tävling också, för det var ingen egentlig tidtagning och ingen resultatlista presenteras. Men i alla fall.
Jag ser det som så att det var oerhört kul för det var första gången som jag fick vara med och köra i klunga och få känna skillnaden på att åka ensam.
Och även denna känslan att faktiskt trycka på en hel del. Loppet var ju 32 km och när jag sist körde samma sträcka ensam så körde jag på 1,16 så jag tänkte att det var en rimligt tid. För fortare trodde jag inte riktigt på att jag skulle kunna åka.
Fast det kunde jag. Tiden jag åkte på nu var 1,01 och snittade strax över 30 km/h. Och detta säger jag berodde helt och hållet på att jag hade draghjälp. Naturligtvis hjälpte även jag till att dra och ungefär sista halvan av loppet så var vi 3 st IK Jarlare som åkte tillsammans. Några kilometer från mål började jag dock få kramp i ena vaden så jag var tvungen släppa i en uppförsbacke.
Hamnade då ca 100 m bakom innan jag kunde börja ge järnet igen och då märkte jag hur tungt det var att cykla själv. Jag fick verkligen kämpa för att ta mig ikapp de andra två igen. Men så fort jag var ikapp så kändes det som att det var hur lätt som helst att cykla.
Nu får vi se hur det går på fredag och cykelvasan45. Trodde jag hade hamnat i helt fel startgrupp då jag startar i led 2. Tänkt sluttid 2 timmar. Efter denna tävlingen så ser jag det inte som någon omöjlighet att klara den på 2 timmar.
Sedan på söndag då är jag tillbaka i Leksand igen och då blir det till att köra 7,4 mil. Då tror jag inte att jag orkar hålla samma tempo som igår. Framför allt inte när vi efter ca 3 mil ska klättra upp mon Lindberg. En stigning på ca 1 mil. Den sträckan är faktiskt lite seg 🙂
Foto:Leksndsrundan