kan lätt säga att det är oerhört störande att ha en prick mitt i synfältet. Dessa dagar som jag nu haft den där har framför allt känts på eftermiddagarna. Har väl heller inte hjälpt till med att jag har haft jobb framför datorn med listor och liknande som ska göras i ordning.
Det har verkligen känts att desto längre dagen har gått desto mer irriterande har det varit och tröttheten har helt klart uppstått.
Så trotts att det inte gör ont eller kliar eller liknande så har det varit som att det har krupit i kroppen på eftermiddagarna.
Igår eftermiddag efter jobbet var jag och fick lite hjälp med service på cykeln inför morgondagen och bilfärden hem var inte rolig. Det slutade med att jag fick tag på en svart plastpåse. Ni som har hund vet vad man har sådana till. Men jag lovar det var tom och ren 🙂
Denna påse stoppade jag innanför glasögonen på vänster sida så att det blev mörkt. Och det hjälpte faktiskt, bara med att slippa se den där lilla pricken. Visst blev avståndsbedömningen lite sämre men jag tror ändå det var bättre.
Trotts detta så tog jag ändå en tur med cykeln i skogen och det kändes betydligt bättre. Tror det var en klar förbättring att få något helt annat att tänka på för långa sträckor så var jag inte ett dugg irriterad. Och klart var också att det blev absolut inte något sämre för att jag var ute.
Så idag är det ren vilodag inför morgondagen. Startnummer 228 fick jag reda på idag att jag har och tydligen är det också väldigt mycket deltagare. De varnade igår i ett meddelande att det fanns stor risk för de som hade tänkt anmäla sig på plats att de reda var fullt. De hade nämligen bara ett begränsat antal nummerlappar och chip. Jag vet också att häromdagen var det över 1000 st som har anmält sig så det lär bli trångt i skogen mellan Skattungbyn och Orsa.
I och med min cykeltur igår så blev jag även klar med min midsommarutmaning, att cykla 20 gånger innan midsommar. Så nu är jag med i en utlottning på en massa priser. Vad det är för priser har jag ingen aning om.
Jag är även anmäld till Leksandsrundan Halfta (72 km) den 13 augusti.
Sedan har jag stora funderingar på hur jag ska göra med Mörksuggan. Hela eller halva. Alla säger att jag klarar hela men jag vet inte. Jo, att jag klarar den är jag helt säker på men jag vet inte hur trött jag vill bli. Hur som helst har jag valt att vänta till efter måndag innan jag anmäler mig till någon av sträckorna.
Anledningen är naturligtvis att jag vill se vad de gör med mitt öga. Är det så att de behöver operera så har jag ju ingen aning om hur länge jag måste hålla mig lugn. Jag hoppas verkligen att jag slipper operation och att allt läker av sig själv, men tyvärr är ju detta inget man själv kan styra. Bra vill jag i alla fall bli.
Det positiva är väl ändå att jag tycker mig vara mindre irriterad av pricken idag.
Läs även andra bloggares åsikter om orsabajk, mörksuggan, rättvik, mtb, cykel