Vad gör man inte på nationaldagen om inte tränar lite. Jodå, det blev en hel del annat också. Först blev jag bjuden på tårta hos min son i grannhuset. Sedan bar det av till vedbacken för att kapa lite ved.
Tyvärr hann det inte så mycket med veden då jag var tvungen, eller tvungen och tvungen. Jag visste att Nina skulle bli väldigt glad om jag åkte ner och fotade henne och hästen när det körde fram årets högtidstalare vid kommunhuset.
Nu hann jag tyvärr inte riktigt dit i tid. Och det kan jag säga inte är vanligt när det gäller mig. Fast egentligen var det inte mitt fel. Jag hade fått tiden 14.20 och var på plats 14.10. Det var bara det att vårt kommunalråd hade kallat in dem lite tidigare än vad hon först sagt. Nu hann jag ändå fota Nina och Euro men jag hade även velat få högtidstalaren med. Men man kan ju inte få allt.
Väl hemma igen så kände jag inte direkt för att ställa mig och hålla på med ved igen så det fick bli en cykeltur. Tanken var att ta svängen över Bjursås.
Men när jag åkte uppför backen mot Söderås så såg jag väldigt hemska mörka mål åt det hållet så beslutade mig själv för att svänga av och köra hem över Västgärde och Utby i stället.
Dessvärre var det inte jättesmart att åka över Västgärde. Jag visste att de hade grävt upp en väg och att det där bara låg grovsingel för tillfället så den vägen åker man inte med racer.
Men det var lugnt för det finns två vägar. I alla fall fanns. När jag kom ner för backen så var den andra vägen ”helt” uppgrävd så det var bara att försöka ta sig förbi grovsinglet det.
Regnet klarade jag mig också ifrån. Det kom några droppar i Utby men det var oerhört lite.
Idag hade jag en helt annan utmaning. På skolan var det nämligen aktivitetsdag och mitt val var att följa med ut och paddla kanot. Att paddla är oerhört lugnt och mysigt. I alla fall när det är fint väder ska väl tilläggas. Just idag var det väl inte det allra bästa paddlingsvädret. Det blåste något oerhört kan jag tillägga 🙂
Det var tur att vi inte valt att paddla från Stiftgården där vi hade lånat kanoterna kan jag säga. För ute på Siljan hade det inte vart trevligt. Vi utgick istället från Helsingland där Enån rinner ut i Siljan. Och det var nog så häftigt att paddla i både motströms och motvind.
Jag tyckte verkligen synd om de nybörjare som var med. Vi skämtade lite med dem och berättade att det var när man seglade som man kryssade, inte när man paddlade kanot. Det var nämligen en hel del av dem som använde hela Enån på väg upp till första pausen.