Rättviksjakten

Rättviksjakten är en cykeltävling där man tävlar i lag. 2 manna eller 3 mannalag. Vid start får man en karta med markerade kontroller. Ingen vet i förväg vart kontrollerna finns. Man får börja med att kolla in kartan och sedan planera in de olika stationerna för att bestämma rutt. Ju längre bort desto högre poäng.

Jag och Nina valde att köra mot Boda där vi visste att kontrollerna gav höga poäng. Vi lyckades även ta de tre kontrollerna som gav de högsta poängen.
På denna tävling är det inte heller bara cykling som gäller. Vid flera av kontrollerna så ska man utföra uppdrag.
Att vi valde den rutten vi gjorde hade kanske lite med just detta att göra då vi hade två hästbekanta som hade kontroller. Första aktiviteten var hos Dalecarlian horse adventures där det var beridet bågskytte. Kändes riktigt bra att hoppa upp på hästryggen då det var ett tag sedan nu. Att jag sedan briljerade och satte pilen absolut mitt i prick på tavlan kändes ju också helt ok.

Hos Silverhill stable i Boda skulle man ta en selfie tillsammans med en av deras hästar. Ett uppdrag som väl inte heller var det svåraste i världen. Man skulle sedan ladda upp den bilden på sina sociala medier.

Med facit på hand så var kanske inte vår strategi att satsa på dessa kontroller långt bort riktigt bra. De gav i och för sig höga poäng men det fanns och andra sidan inte så många kontroller åt detta hållet.
Men och andra sidan så fick vi cykla på fina vägar anser jag. Hittade ju också ett nytt naturreservat i Lenåsen som vi inte visste om (bilden ovan). Efter den kontrollen tog vi en genväg rakt över berget.
Jag tyckte den backen var riktigt häftig. Nina var inte lika förtjust i den kan jag säga. När jag ropade ”jag ser ljuset”. Man såg nämligen långt där nerifrån lite ljus genom skogen längst upp och förstod då att det var toppen. Tyvärr såg Nina bara mörker sa hon, då hon var rejält trött 🙂

Placeringsmässigt så hamnade vi mitt i 24/51. Och även om vi hade valt en annan väg med flera kontroller så kanske vi hamnat längre upp i resultatlistan men det gör mig faktiskt ingenting för vi hade en riktigt bra dag.
Jag är också djupt imponerad av Nina som orkade hänga på hela vägen. Hon sa dock att benen var rejält stumma när vi åkte från Boda ner till Rättvik i ett svep. Detta på grund av att tiden började bli lite knapp. Vi hade också motvind hela vägen så jag drog henne hela vägen, men hon orkade inte riktigt ligga kvar i suget och vi hade lite svårt med kommunikationen då jag vid flera tillfällen inte upptäckte att hon släppte.

Men med tanke på att hon aldrig någonsin cyklat så långt under ett och samma tillfälle så tyckte jag hon gjorde det fantastiskt bra. Ja, inte heller jag har cyklat 6,4 mil i ett svep tidigare. Men det var ändå långt i från lika drygt som de MTB-tävlingar jag gjort. I denna tävlingen cyklar man ju ändå på vägar.

Nu kommer jag dock försöka låta kroppen vila ett tag. Ska ut i skogen och köra ut lite massaved idag och imorgon är sista simträningen. Efter det blir det minst ett par dagar helt i vila. Känner just nu att kroppen känns stark men ändå lite trött. Så jag tror att några dagars vila kan göra susen.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.