Man kan ju fundera vad en sådan rubrik gör i en träningsblogg. Men det är faktiskt så att just när man står där ensam och håller på med ved så har man mycket tid på sig att tänka. Och idag var just en sådan dag.
Medan jag stod där och klöv ved så tänkte jag på framför allt helgens tävling och mitt resultat.
Jag tror det var så att jag hade 46 st deltagare bakom mig i mål. Med andra ord inget speciellt bra resultat. Då har jag även räknat in de som startade men som inte fullföljde och gick i mål utan bröt av någon anledning. Men det tycker jag själv är helt rätt att räkna in även dessa för jag har ju ändå vunnit över dem.
Så det jag tänkte på var ju att jag egentligen inte är nöjd över mitt resultat för självklart skulle jag vilja ha en mer framskjuten placering. Absolut inte någon tätposition men ändå på den främre halvan skulle jag vilja vara.
I Bengtsfors var jag inte allt för långt ifrån att klara detta men nu i Uppsala var jag långt ifrån.
Men det går ju att se på allt från många olika håll. Som jag sagt tidigare så är jag ju jättenöjd över att ha klarat av loppet. Trotts väggen så gav jag aldrig upp utan jag fullföljde hela loppet.
Jag kör loppet enbart för att få lite extra träning och lite extra utmaning så då kan jag ju vara nöjd över det. Det är ett sätt man kan se det på.
Om man nu ändå tycker att det var ju dåligt att hamna så långt bak. Eller om nu någon annan skulle tycka det? Ja om man ser det så, så kan man ju alltid vända på det och tänka som så att det är väldigt många, även i min bekantskapskrets som inte ställer upp och som absolut inte skulle orka eller klara av något liknande. Så ser man det så ja då är det ju bra i alla fall. För även om man skulle komma sist i loppet så är man ju långt i från sämst för det. Ingen kan komma säga att man är dålig. Förutom de som då var med och placerade sig före då. Men alla, vilket är väldigt många, som inte ställde upp. De kan inte komma och säga något.
Så för att summera det hela så får jag väl säga som så att hur gärna jag än ville placera mig längre fram så är jag ändå nöjd med prestationen att ha klarat av loppet. Och det positiva i det hela är att nästa gång orkar jag mera.
Och något som jag absolut inte kan göra något åt är ju det att jag började träna väldigt sent och då kan man inte räkna med att man orkar lika mycket som de som tränat mycket i unga dagar.
Ibland kan det vara väldigt frustrerande att se en del deltagare som är kraftigt överviktiga men man har inte en chans att hänga på dem.
Det är bara att inse att dessa har en gång i sina yngre dagar varit väldigt tränade så i grunden finns konditionen.
Och tittar man på ren fakta så kan man inte träna upp sin kondition lika högt som man kan som ung. Det är vetenskapligt bevisat. Sen finns det säkert undantag men jag är inget sådan i alla fall så jag får nöja mig med att prestera för mig själv och inte sikta på topplaceringar.