Det blev en eftermiddagstur som inte var planerad. Nu är det inte så att jag direkt går och planerar när och hur jag ska motionera men tanken var att jag hade annat för mig så därför skulle det inte bli någon tur.
Men väl hemkommen efter jobbet så satte jag mig i soffan och i stort sett kippade efter andan och ansiktet brände. Det var då jag tog beslutet att jag tar en tur ut i skogen på cykel för att varva ner.
Anledningen till detta dåliga mående var helt enkelt att dagen på jobbet inte riktigt blev som jag hade tänkt och då smög sig stressymtomerna på. För de som inte vet så har jag under stora delar av hösten och vintern varit sjukskriven för utmattningssyndrom men jobbar nu heltid igen. Detta har också gått bra men nu smög det sig åter igen på och det var inte speciellt kul.
Att vi hade ett besök inplanerat på kvällen hjälpte väl också till att öka stressen.
En stor bidragande orsak till att jag mår så bra som jag ändå gör nu efter sjukdomen är helt klart mitt motionerande. Visst är det också andra faktorer som jag fått lägga om vad gäller arbetssituation och strukturering men träningen är ändå det som jag känner har hjälpt mig som mest.
Dels för att jag nu är i betydligt bättre fysisk kondition och orkar mera men även psykiskt då jag tillbringar betydligt mer tid utomhus bland annat.
Denna cykelturen var helt klart ett bevis på hur effektivt det kan vara. Jag hade förövrigt inte det minsta krav på prestation på turen utan helt och hållet bara att komma ut. Och jag behövde inte åka långt förrän jag kände att själva stresspulsen lade sig och lugnet kom över mig igen. Det var ganska så kyligt ute men inte heller det gjorde något, det var egentligen bara skönt att kyla ner framför allt ansiktet.
Jag har ju fått en massa verktyg att jobba med när jag känner att stressen smyger sig på men ibland glömmer man helt enkelt av dessa och denna dagen var helt klart en sådan dag. Besöket kändes också helt ok, jag var jättetrött på kvällen och somnade direkt och hade även en mycket bra nattsömn. Något som jag tyvärr inte brukar ha efter en dålig dag. Jag tror inte jag mått så bra som jag gör idag om jag inte hade tagit cykelturen. Förmodligen hade jag slumrat till på soffan och då inte kunnat sova under natten i stället. Men som sagt idag känns allt frid och fröjd igen. En oerhört härlig känsla.
Läs även andra bloggares åsikter om utmattningssyndrom, cykel, träning, mtb, motion, Rättvik