Just nu var det dubbelt upp vad gäller frustration. För det första så tror jag att det är en förkylning på gång. Har småkliat i både öra och hals idag jag känner mig inte riktigt kry. Absolut ingen större fara men ändå känns det att något inte stämmer.
Hur som helst så är det så pass illa så jag insåg helt och klart att någon långtur eller pulshöjande träning var det inte att tänka på.
Men eftersom jag var oerhört sugen på att cykla så tänkta jag göra en ren teknikträning.
Att åka så sakta som möjligt, helst stå helt stilla på cykeln så länge som möjligt. Hur svårt kan det vara?
Ja, tydligen mycket svårare än vad man kan tro. Insåg ganska snabbt att här är något som jag får lägga ner väldigt mycket tid på. Så oerhört frustrerande att inte kunna hålla balansen som man vill.
När man tittar på övningsfilmerna som jag har tillgång till från min senaste inköpta bok (Cykelträning) så ser ju allt så enkelt ut.
Detta är en sådan sak som kan reta gallfeber på mig när jag inte fixar det. Tyvärr så illa så jag helt enkelt kan ge upp allt. Det är här min perfektionist kommer in i bilden. Fungerar det inte direkt så är jag kass.
Men jag ska denna gången försöka behärska mig och ge det en riktig chans, och framför allt tid. Tid till träning.
Jag vet ju mycket väl att med träning kan man lära sig allt men av någon anledning så kan min hjärnan övertala mig om att det här klarar du aldrig. Och då ger jag helt enkelt upp.
Fast jag lovar jag har just nu i alla fall inga tankar på att ge upp men framför allt just nu så hoppas jag på att jag inte sjuknar in värre. Skulle verkligen inte vara kul nu när det äntligen börjar bli lite varmt ute.
Läs även andra bloggares åsikter om mtb, Rättvik, cykel, träning
Jag har placerat min blogg i Rättvik på bloggkartan.se!