Medaljens baksida

Det finns ju alltid en baksida av allt. Oavsett hur nöjd jag än må vara efter helgens skidlopp så går det ju att hitta baksidor. Men jag får då skylla mig själv. Efter att jag slutfört mitt lopp så ville jag ju se när min sambo och son gick i mål så jag kastade på mig överdragskläder, packade in mina saker i bilen. Men, det var en väldigt viktig sak som jag glömde. Och det var nämligen att stretcha. Och detta får jag nu sota för. Jag har nämligen oerhört ont i mina ljumskar. Så pass att jag har väldigt svårt att t.ex. lyfta i alla fall vänster ben när jag ska klä mig. Ja, kan väl erkänna att utan hjälp så får jag inte upp benet 🙂
Jag skulle idag haft lite teknikträning på MTB men vi beslutade både jag och min kompis att det inte var någon idé att köra teknikträning med dessa problem.
Så det fick bli en lugn tur runt sjön i stället för att försöka mjuka upp ljumskarna. Nu vet jag inte om det blev något bättre men och andra sidan så vet jag att träningsvärk brukar försvinna av sig själv efter några dagar så i morgon kommer det säkerligen börja avta och jag kan börja gå normalt igen 🙂
En annan oerhört positiv sak är dock att ryggen är i kanonskick just nu. Så säga vad man vill men skidåkning gör susen för ryggen. I alla fall för min del.
Läs även andra bloggares åsikter om träningsvärk, MTB, motion, längdskidor, Rättvik