Sista metrarna innan målgång
Ja då är det slut på årets skidsäsong. Den avslutades med Pilgrimsloppet mellan Högvålen och Lofsdalen, 28 km rakt genom härlig fjällnatur.
Som jag skrev tidigare så var mitt mål att gå under 2 timmar. Nu blev det dock inget av med det men jag åkte i alla fall på bättre tid än förra året. I år blev sluttiden 2.21. Alltså ca 5 min bättre än förra året. Inte mycket att skryta med kan man tycka så som jag har tränat för detta i år. Och om jag är besviken? Inte ett dugg.
Jag hade ju garderat mig med att det kunde vara betydligt sämre förhållanden än förra året och det är ju verkligen en parameter som man måste ta med sig när man jämför tider.
I år körde eliten på ca 33% sämre tid än förra året så skulle man räkna om min tid med dessa parametrar så skulle jag klarat målet galant.
Det var nämligen så att vi hade motvind hela vägen och de nedförsbackar som vi dundrade ned för i uppåt 50 km/h förra året (kanske ännu fortare) nådde jag i år en topphastighet på strax över 20 km/h. Det var också lite snöande i stort sett hela loppet. Med det i tanken så kan man inte räkna med någon rekordtid.
Jag hade ingen gps eller liknande förra året men hade ändå några mellantiden som jag hade någorlunda koll på och de bevisar en hel del på vad som hänt.
Förra året nådde jag första kontrollen efter första milens klättring på ca 50 min. I år var jag där på 55 min. Till nästa kontroll efter ytterligare en mil tog det ca 40 min. Förra året tog det ca 20-25 min. Så de 2 första milen hade jag istället för att åka fortare än förra året i stället tappat 20-25 min.
Men den största och absolut den mest positiva skillnaden i årets lopp var de sisa 8 kilometrarna. Förra året då det var så lättåkt åkte jag slutsträckan på ca 1.15-1,20. I år trotts de betydligt mer tungåkta två första milen så åkte jag slutsträckan på ca 45 min. Detta säger en hel del om hur mycket bättre tränad jag är i år. Både tekniskt och konditionsmässigt.
Om man leker lite med dessa tider så skulle man kunna säga att slår man ihop förra årets första 2 mil med årets slutsträcka så skulle jag klarat målet med en tid på ca 1,50-1,55.
Skulle man räkna efter hur arrangörerna räknade då det sa att loppet gick ca 33% långsammare iår enligt elitens tider så skulle jag ha haft en tid på ca 1.35.
Det kan väl tyckas lite väl bra men samtidigt så kanske det inte är orealistiskt. För det blir ju egentligen fel om man jämför som jag gjorde också med att jag skulle ha förra årets tid på de två första milen och sedan ta årets tid på de sista 8 km.
Skulle förhållandena varit lika som förra året så hade jag förmodligen också haft mer krafter kvar för att åka ännu lite fortare de sista 8 kilometrarna så otroligt med en tid på neråt 1.35-1,40 s
kulle det ju ändå inte vara.
Men hur som helst så kan man ju spekulera hur mycket som helst och åndå inte komma fram till n
ågon riktig fakta. Den enda riktiga faktan man kan komma fram till är att jag är så oerhört nöjd med årets insats och det kan ingen ta ifrån mig.
En annan sak. Tänk att just jag är så positiv trotts att jag inte klarade målet. Det ni 🙂
Även min sambo Nina gjorde det riktigt bra som åkte ca 20 min fortare i år. Hon missade sitt mål med endast några ynka minuter. Även min yngste son genomförde loppet. För hans del var det premiär så han har inget att jämföra med. Det enda han funderade över var vart alla de snabba nedförsbackarna som vi pratat om var någonstans.
Och jag har full förståelse för honom att han undrade 🙂
I övrigt kan jag säga att jag hade både bra glid och fäste så materialet går det inte att klaga på ”heller” 🙂
Men som sagt nu läggs skidorna på hyllan för i år och redan om två veckor startar MTB-tävlingssäsongen så det är bara att byta utrustning.
Rättigheterna till de två bilderna hör till Lofsdalens SK. Jag har själv köpt rättigheterna för att stödja deras ungdomsverksamhet.
Läs även andra bloggares åsikter om pilgrimsloppet, pilgrimsloppet2017, längdskidor, Lofsdalen, motion, Högvålen,