Denna vintersäsongen började mycket bra enligt mig då snön föll väldigt tidigt och jag kunde komma igång med längdåkningen.
Redan den 8 januari körde jag mitt första lopp. AXA ski marathon (halva) i Grönklitt. Det var första gången jag körde ett lopp där det var riktigt mycket startande. Eftersom man körde två varv så blev det också så att man blev ikappåkt av eliten. Och passerad naturligtvis. Loppet var på 24 km. Mitt mål var att klara det på under 2 timmar och resultatet blev 1.48
I februari kom lopp två som var Engelbrektshalvan i Norberg (30 km). Även här satte jag målet att jag skulle ligga runt 2 timmar men trodde inte att jag skulle kunna gå under det. Och det gjorde jag heller inte men var väldigt nöjd med 2.14. Vallningen denna dagen var inte bra så något fäste hade jag inte. Som tur var så var det ganska flackt så det gick bra att staka hela vägen.
Största utmaning i år var dock halvvasan. Jag som alltid sagt att jag ”aldrig” skulle kunna tänka mig att åka vasaloppet eller något av loppen där. Nu såg jag verkligen fram emot halvan och laddade stort.
Söndagen, två dagar innan loppet var jag ut på en liten uppvärmingstur i lugnt tempo på sjön. Då plötsligt small det till i ryggen och jag kände direkt att detta var inte bra. Kämpade hårt för att försöka bli kry till tisdagen men fick ge mig då jag inte kunde räta på ryggen.
I stället blev det till att ladda inför fredagen och stafettvasan. Jag lyckades bli skaplig i ryggen och stod också på starten av tredje sträckan. Allt gick bra och jag körde i riktigt bra tempo nedför backarna men när jag kom till Lundbäckbackarna kände jag att jag inte var helt återställd i ryggen och vågade inte riktigt trycka i diagonalåkningen. Lyckades dock ganska bra ändå och körde min sträcka på ca 55 min.
Nu återstår enbart ett lopp på skidor för denna säsongen och det är under påsken och Pilgrimsloppet i Lofsdalen. En vecka kvar. Vad jag längtar.