Säsong två

När vintern åter gjorde sitt intrång sent om sides säsong två så var det dags att träna inför målet i april -16. Pilgrimsloppet på 3 mil i Lofsdalen.
Anledningen till att jag verkligen ville åka detta loppet var ju mycket för att jag har tillbringat mycket av min ungdom uppe i fjällen och älskar fjällvärlden. Ok att jag varit där och fiskat och oftast på sommaren men då vi även har kompis i Lofsdalen så blev detta loppet självklart en sporre.

Mitt mål till att börja med var ju helt enkelt att klara av att köra 3 mil. Något som jag absolut aldrig trott jag skulle klara, eller rättare sagt aldrig trott att jag ens skulle försöka mig på.
Men ju längre fram på säsongen det gick så började jag inse att jag nog skulle orka. Så mitt mål på att enbart klara av loppet förändras till att jag skulle försöka hinna åka det på under 3 timmar. Tyckte nämligen att det skulle kännas lite pinsamt att komma in efter prisutdelningen som var just 3 timmar efter start.

Vår kompis som vi bodde hos sa dagen innan loppet att han trodde jag skulle klara det på 2 timmar och 20 min. Något som jag skrattade åt och sa att det var på tok för snabbt för mig.

Väl vid start så var det ett underbart väder och allt kändes perfekt.
När jag åkt en bit och passerade skylten där det stod 2 km kände jag mig oerhört trött och min tanke var.
”Hur ska jag orka 28 km till när är trött redan nu”. Men jag kämpade på och tog mig kilometer för kilometer fram. När jag passerade 4 km och det började bära av uppför så började jag känna mig pigg.
Det var väl efter detta som jag började förstå att det kunde vara bra med uppvärmning innan man ska köra tävling. Men ingen skada skedd. Jag hade inte bråttom utan det var ju bara att fortsätta och njuta för nu var jag ju inte ens trött längre.

Väl uppe vid första kontrollen som var efter ca 1 mil så mådde jag riktigt bra och såg att jag tagit mig hit på ca 50-55 min. Och nu skulle det bli lättåkt i alla fall närmaste milen.
Och andra milen dundrade jag verkligen på och klarade av den på strax över 20 min.

Efter att ha tagit en kort paus vid andra stationen så skulle nu enbart sista milen klaras av. Nu kände jag dock att jag var jättetrött och till råga på allt så hade solen börjat göra snön lös och mitt fäste var som bortblåst. Och inte blev det bättre av att jag var trött så at även tekniken var som bortblåst.
Sista milen blev kämpig men jag tog mig i mål och jag klarade mig också med marginal under mitt eget mål. Dock var jag 5 min efter vår värds tipps som han trodde på 2,2o. Men jag själv var oerhört nöjd med mina 2,25 timmar. Och redan vid målgången hade jag bestämt mig för att detta inte var sista gången jag åkte detta loppet. Detta är och kommer förbli mitt huvudlopp för säsongen.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.