Dålig säsongsstart

Tyvärr startade jag ju inte vintersäsongen på hemmaplan som jag hade hoppats. 
När kylan kom så kördes snökanonerna igång på IK Jarl. Jag såg förhoppningen att håller kylan i sig så kunde det bli premiär nu i helgen på hemmaplan. 
För att få lite ytterligare träning så tog jag mig till klubbens träningslokal i torsdags för att köra ett pass i bland annat stakmaskinen. 
Tyvärr är det så att på väg in till träningslokalen så är en bänk placerad i dörröppningen med en lapp på där det står att man inte får beträda lokalen med ytterskor. 

Naturligtvis följer jag anvisningen och tar av mig skorna. Tyvärr sätter jag inte på mig mina inneskor innan jag kliver över bänken. I stället gör jag ett lite smidigt hopp över bänken och sparkar lilltån in i dörrkarmen. 
Alla har nog säkerligen varit med om att någongång sparkat i ed denna hemska tå som man nog fått för sina synder. För jag är säker på att den sitter där bara för att man ska göra illa sig ordentligt 🙂

Hur som helst så gjorde det oerhört ont och det kom några väldigt fula ord över mina läppar, samtidigt som jag hoppade in på toa för att kyla ner den. 
Det hjälpte en del så jag körde mitt pass och tyckte väl det kändes ok. 
Tyvärr var det nog bara en tro. På kvällen när jag sedan kom hem så visade det sig att tån började få en helt annan färg än övriga. Med andra ord väldigt blå 🙂

Dagen efter så gjorde det fortfarande så ont så jag ringde vårdcentralen för att höra. Som jag tycker så fick jag glädjande besked därifrån då de sa att så länge den inte pekade snett så behövde jag inte komma in då de ändå inte gjorde något åt det då. 
Så det var bara att ta lite smärtstillande vid behov och avvakta. 

Nu idag så känns det dock riktigt skapligt men för säkerhets skuld så går jag med en toffel på mig inne för alla vet ju att har man väl sparkat i en gång så är man alltid där och sparkar i igen. 

Nu är det också så att det ser ut som jag hoppats att det kan bli premiär på hemmaplan då vi har fått till så mycket snö på stadion så det kan finnas en färdig slinga på söndag. 
Tyvärr är det lite tveksamt om jag klarar av/vågar göra min premiär i morgon. 
Får nog nöja mig med denna helgen att titta på skidåkning på tv i stället.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Fjällsemester

Semestern i fjällen, närmare bestämt Tännäs och Fjällvattnet blev absolut inte som vi tänkt oss. 
Tanken var att vi skulle fiska, åka skidor och långfärdsskridskor och gärna få tillbringa vår vecka i ett vitt snölandskap. 

Så  blev det inte alls. 
Helgen började med grått väder och regn, plusgrader och absolut ingen snö. Sista milen på vägen var dock rena isgatan men det var det enda vi såg av vintern. 

Med dessa raden skulle man lätt kunna tro att vi haft en oerhört trist semesterveckan men faktiskt så kan vi båda konstatera att det var nog bästa veckan vi haft i Fjällvattnet. 


Rast och vila vid Ryvallen. Lite mat på vandringen är aldrig fel

Visst började veckan med grått väder men det stoppades oss inte att ge oss ut på en härlig vandring på måndagen. 
När vi var uppe senast så hade vi fått reda på att det skulle finnas en hel del Varglav ute vid Ryvallen. Varglav är en rödlistad lav som är sällsynt (trodde vi). 

Närbild på Varglav

När vi hade gått någon kilometer så upptäckte vi första Varglaven och vi var så exalterade. Vi fotade, studerade och tog GPS-punkter på den. 
När vi var klar vid första fyndet så gick vi några meter till och spanade och fann ytterligare stubbar med lav på. 
Det visade sig att det fanns Varglav lite överallt där vi gick. Men någon dag innan vi åkte så hade Nina fått reda på från en kollega att det hade dykt upp en parasit på Varglaven och den hittade vi inte. 
Så det fanns ju hur som helst lite spänning kvar då vi fortsatte att söka efter den. 
Det dröjde dock inte så länge förrän vi hittade även den. Så innan vi hade nått fram till vårt mål vid Ryvallen så blev det mest skämt om att ”kolla där, Varglav”. Och ingen var särskilt intresserad längre 🙂
Naturligtvis var vi jättenöjda med fynden vi hade hittat och även att laven verkligen hade spritt sig så bra som den hade gjort men själva spänningen hade försvunnit som sagt. Det var ju inte längre så exotiskt fynd 🙂

Varglav på en ruin vid Ryvallen. Detta var vårt mål och tipset vi fått stämde ju hur som helst att det fanns rikligt med Varglav här.

Tanken var ju även att vi skulle övernatta ute i tält men den planen avslutade vi dock på grund av vädret. Mest av den anledningen att vi inte ville ha en blöt hund i tältet. Både med tanke på oss och hund då ändå temperaturen låg ner mot nollan.
Det enda tragiska med denna turen som blev ca 13 km var att jag säkerligen på grund av lite ovana bar lite för tungt i ryggsäcken. Vi hade ju ändå packat för säkerhet i fall något skulle hända. 
Detta innebar att min rygg packade ihop ganska rejält. Men det fixades med ett inköp av tigerbalsam och så lite massage. 
Trotts fortsatt lite smärta så begav vi oss till Bruksvallarna för skidåkning på onsdagen. Jag vet ju vad skidåkning gjort med min onda rygg tidigare så jag trodde på det igen. 
I Bruksvallarna var det dock full aktivitet på stadion inför helgen tävlingar så vi blev tipsade att fortsätta upp till Ramundbergen i stället. 

Ramundbergen kan jag säga bjöd på fantastiska skidspår och efter att ha testat lite stakning så kände jag direkt att ryggen kändes bra igen. 
Jag ville däremot inte chansa något mycket så jag nöjde mig med tre varv på 2,5 km slingan på de klassiska skidorna. 
Men mitt mål var ju trotts allt att få testa min nya skateutrustning. Så efter mina varv i klassisk stil så bytte jag till skate. 
Eftersom detta var helt nytt för mig så nöjde jag mig dock med ett varv och lite åkning inne på startsträckan och sedan var jag nöjd. För även om det var svårt att sluta så visste jag att det var nya muskler som sattes i jobb och man vet ju vad det kan innebära de närmaste dagarna. 
Trotts allt måste jag säga att jag var jättenöjd med allt. Visst finns det massor att träna på för att få riktigt flyt i åkningen och även att få in de olika växlarna men för att vara ren nybörjare så gick det som sagt riktigt bra. 

Rogen i solnedgång

På torsdagen var det så dags igen för en utflykt och då styrde vi vår färd mot sjön Rogen. 
Vi tog bilen till Käringsjön där vi skulle börja. Väl framme vid startplatsen så visade det sig att han som bodde där var en av de som jobbar på Fjällvattnet och detta blev en liten överraskning då vi inte hade koll på att det var han som bodde där. 
Hur som helst så var även han på väg ner till sin stuga vid Rogen så vi slog sällskap med honom och hans två hundar. Han jobbar även som reservatskontrollant (tror jag det heter) så han hade mycket att berätta om på vägen. Det roliga med hans hundar är att de är av samma ras som våran hund, nämligen Australian shepherd (Aussie).

Vår guide tillsammans med hundarna vid Rogen

Det som var tänkt som en halvdagstur blev en heldagstur då vi blev kvar betydligt längre vid sjön än om vi gått själva. Detta gjorde att vi även fick avnjuta en fantastiskt solnedgång över Rogen vilket var värt massor. Framför allt på grund av att vi fick en hel massa härliga bilder. 
Att vi sedan fick gå i mörker hem gjorde absolut ingenting. 

Fredagen blev dock som planerat tidigare. Vi begav oss då åter mot Bruksvallarna. Denna gången inte för att själv åka skidor utan för att se på de som verkligen kan åka skidor. Fredagen bjöd på 5 km damer och 10 km för herrar. 

Så slutsummeringen för denna semesterveckan blev att den var helt fantastiskt. Tilläggas bör att vi var även ute och åkte lite långfärdsskridskor på onsdagen. Vi kollade isen och det var 7-8 cm tjock där vi började. Men när vi åkt en bit så stannade jag till och Nina stannade bredvid mig. Då knakade det till under oss och det blev en stjärna i isen. Då beslutade vi oss för att vi inte alls skulle chansa mera 🙂 Det var dock underbar is då den var helt snöfri men vi ville inte som sagt chansa med ett vinterbad. 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Kyligare tider

Nu börjar det kännas att vi går mot kyligare tider. Har inte blivit jättemycket träning på sista tiden men har inte helt legat på latsidan i alla fall. 
Däremot har jag helt klart inriktat mig på skidsäsongen så det har blivit rullskidor och även lite jogging. Med betoning på lite jogging. Mina benhinnor vill inte riktigt vara med på jogging. Men tänker fortfarande att med lite träning då och då så kanske det släpper.

Hur som helst så längtar jag verkligen till vec 46 då det bär av upp till fjällen där snön börjar lägga sig. Blir i alla fall ett par besök i Bruksvallarna så man äntligen kan få komma på snö. 
Har även tänkt göra ett besök i Grönklitt. 
Men även om jag är sjukt sugen på att börja testa mina skateskidor så vill jag vänta lite tills det är ren och fin snö. I den sparade snön som nu läggs ut kan det finnas risk för lite skräp i så vill inte gärna ta sprillans nya skidor på den. 
Men förhoppningsvis så hinner det komma en del natursnö tills vi ska upp till fjällen så där blir det åka av. 

En annan sak som jag har börjat fundera på är att utbilda mig till längdskidcoach. 
Frågade lite lätt vad de tyckte på klubben på vårt senaste möte och de blev verkligen positiva. 
Min tanke som jag tänkt på länge är nämligen den att få igång de vuxna i klubben. 
Jag har inget emot alla ungdomsträningarna men vet genom mig själv att det även finns vuxna som vill träna lite teknik. 
Men när man som vuxen frågar efter något så blir man som bäst hänvisad till någon coach som vill tjäna pengar på det. Och det är väl i och för sig inte fel det heller men jag tycker att en aktiv klubb även ska kunna ta hand om alla de föräldrar som har sina barn i träning där. 
Och som sagt det var jag tydligen inte ensam om att tycka. 
Men hur det sen blir med utbildning och allt återstår att se. 
Tanken är i alla fall god och nu även satt i rullning så vi får se vad som händer och sker. 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Trög träningsrunda

Idag kom jag äntligen ut på en träningsrunda på rullskidorna. Tyvärr kändes inte alls kroppen i trim. Körde inte särskilt hårt men blev märkbart trött. 
Det har blivit lite dåligt med träning på sistone så jag måste ta mig i kragen och komma igång igen. Somliga tycker nog att det klart skulle räcka med den tid jag lägger på träning men som det sägs så känner man sin kropp bäst. 
Det har varit lite hektiskt på jobbet nu i början på terminen och det känns att jag legat och vägt på kanten, vilket har inneburit att det mer eller mindre varje dag har blivit en tupplur på soffan efter jobbet. 

Nu kan tyckas att om man är så trött efter jobbet så kan man ju inte tvinga sig ut och träna. Men jag vet sedan tidigare att det är just det som har hjälpt mig. 
Naturligtvis behöver jag inte ta i som jag höll på ett tag med att träna i stort sett varje dag men jag tror hur som helst att jag måste öka på så jag kommer ut 3-4 gånger i veckan. 
En annan sak som jag funderar över är varför det känns så tungt med rullskidorna. Så har det alltid varit för mig. När jag väl får ställa mig på vanliga skidorna och snö så går allt så mycket lättare. Jag kör inte direkt fortare på snön men jag orkar betydligt längre. 
Enda förklaringen jag har på det är nog att det tar mer på krafterna att hålla balansen på rullskidorna, eftersom hastigheten ändå är den samma. 

Hur som helst så verkar det ju som att återhämtningen är rätt god ändå. Idag när jag kom hem efter rullskidturen så körde jag ett stretchingpass, bytte lite kläder och sedan lastade jag in ved i några timmar. Även det är ju en viss träning.  

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

I väntan på snö

Man ska som sagt aldrig säga aldrig. För det första så skulle jag inte börja åka längdskidor. När jag väl började så kunde jag inte sluta så det blev även ett par rullskidor så att jag kunde åka på sommaren också. 
Däremot har jag inte haft något direkt sug efter att köra skate. Förrän förra vintern när jag var och provade riktiga skateskidor. Har ju naturligtvis provat skate lite med både mina klassiska längdskidor och rullskidor men tyckt att det varit lite onödigt med ytterligare en utrustning. Mycket på grund av att jag vet att loppen jag kör är alla klassiska.

Men när jag väl prövade och kände vilken skillnad det var med riktig utrustning som är anpassad just för skate så började jag tänka om. Framför allt för att få med lite mer rörelser i träningen.
Men också känslan att kunna dra iväg över en sjö med lite snö på eller ut tidigt en morgon och dra iväg på skaren. Helt oberoende av preparerade spår eller liknande. 

Så naturligtvis var det ju bara att slå till. Nu är det ju tyvärr inte så enkelt så det räckte med att köpa enbart skidor då allt är specialanpassat. Det blev både skidor, stavar och pjäxor.
Så nu är det bara att längta till snön. Behöver dock inte vänta mer än 1 månad dock, då det öppnar på ett flertal ställen med sparad snö. Bland annat i Grönklitt så det är inte allt för långt bort.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Gubbröran MTB

Då var ännu en tävling avklarad. Gubbröran MTB i Ludvika. Denna tävling hade premiär så det var första gången den genomfördes. Det är en fortsättning på damernas Satmaran som körs på lördagen. 
Just Satmaran skulle Nina ha kört men på grund av en ihållande förkylning som hon dragits med så insåg hon att det aldrig skulle gå. 

För min del så trodde jag också jag skulle få kasta in handduken då näsan började rinna ordentligt dagen innan och mitt i natten vaknade jag av världens nysatack. 
Jag var tveksam ändå in på startlinjen men det blev ändå start. Första milen ville inte kroppen vara med men sedan kändes det som att det lättade lite. 
Det lustiga är att efter tävlingen så har jag inte känt det minsta av någon förkylning. 

Det var däremot en ganska tuff bana att åka då den var väldigt varierande med en ganska så häftig stigning på en stig med blöta rötter och stenar upp på toppen av Blötberget. Även nerfarten därifrån bjöd på teknisk åkning då det var mycket blött, halt och smalt.
Jag hade målet att klara de 42 kilometrarna på under två timmar men jag avskrev det redan på startlinjen. Men tiden blev ändå 2.11.58 så jag kände mig ändå rätt nöjd. 

Nu känner jag dock som att det får bli skidträning. Med fokus på benmusklerna då jag har väldiga problem i uppförsbackarna. 
Samtidigt är det så att jag ju har kommit över detta med att det måste gå så fort och jag behöver inte överbevisa mig längre. 
Men att jag vill träna extra på benmusklerna är helt enkelt så att jag känner att varför skulle jag inte göra det. 
För varför ska jag när jag är ute och åker behöva få skrikande värk i benen trotts att jag har mycket kvar att ge i övrigt. Tränar jag upp benen lite till så kan jag ju slippa mjölksyran i uppförsbackarna och i stället njuta lite till. För just nu är det ingen direkt njutning i uppförsbackarna. 

Jag är också väldigt sugen på att införskaffa mig en skateutrustning. Dels för att få en annan motionsform att träna, att få mer muskler i rörelse. Och ej att förglömma. Tänk en vårmorgon att få ge sig ut på en stor myr och dra iväg på skaren. Är det något som ser underbart ut så är det väl just det. 
Problemet är bara hur jag ska tänka med utrustningen. Det kostar ju trotts allt. Och jag känner inte för att köpa något som jag blir missnöjd med för då kommer det bara att bli stående. 
Så jag ska försöka hitta något i mellanklassen tänker jag. Men vi får väl se vad det blir av det hela.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

El-cykel

Cykeln jag vann i utlottningen

Som jag skrev i förra inlägget så lyckades jag ju vinna en el-cykel på Leksandsrundan. Cykeln jag vann var en riktigt fin cykel men jag fick ändå erbjudandet att gradera upp mig och få en som är ännu bättre. Vilket jag naturligtvis nappade på.
Varför köra Ferarri när man kan köra Rolls Royce 🙂

Specializer Como 4.0



Måste ju även säga att jag föll direkt för färgen på denna cykeln. Har alltid varit lite svag för lite färgglatt.
Efter att ha varit ute och provat den så var saken helt klart att jag skulle byta upp mig.

Och nu när jag har åkt El-cykel några dagar så har jag ju hittat nya användningsområden med den. Det kommer inte enbart vara Nina som kommer använda den. 
Den stora nyttan med den kom jag på då jag tog den till jobbet. 
Tidigare när jag har cyklat så har jag alltid varit tvungen att åka lite tidigare för att jag skulle hinna med att duscha när jag kommit fram. 
Med el-cykeln kan jag utan större ansträngning ta mig sträckan till jobbet strax över milen på ca 25 min. Samma tid som när jag tar någon av mina andra cyklar men då är jag som sagt rejält svettig. 

Nu finns det säker de som tycker att det är väl bara att åka en kvart tidigare och trampa lugnt med vanliga cykeln så slipper man ju bli svettig även då. Den som tänker så känner inte mig.
För även om jag skulle starta en kvart tidigare så kommer jag ändå inte att köra lugnare. Jag har mitt tempo och det kommer jag hålla, skulle jag ändra det så är det snarare ett snabbare tempo jag eftersträvar 🙂

En annan positiv sak är ju också att man kan ha packning på cykeln. Kör jag mina andra cyklar så är det ryggsäck som gäller. Och det kan ju vara lite bökigt ibland.

Men även om jag nu upptäckt alla dess fördelar så kommer den ändå att få stå ett tag då jag måste träna lite extra inför nästa helg då jag ska köra Gubbröra i Ludvika. Ett helt nytt lopp som startar i år. 
Tidigare år har de enbart haft Satmaran, ett lopp enbart för kvinnor. 
Förra året körde Nina detta lopp och jag fotade. Efter att de hade fått mina bilder så fick jag erbjudande om en startplats i premiärloppet och det tackade jag ju inte nej till. 
Så nu kommer Nina köra Satmaran på lördag och jag Gubbröra på söndag. Sträckningen av loppen är helt lika och längden är ca 42 km. 
Det finns även en kortare variant som Nina körde förra året men i år kör hon långa. Bara hon nu frisknar till vill säga. För tillfället ligger hon nerbäddad med feber och halsont. 
Och för den delen så får väl även jag hoppas på att jag håller mig frisk. 




Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Nytt rekord

Denna söndagen bjöd på cykeltävling. Leksandsrundan 130. En cykeltävling genom ca 50 byar i leksand med en sträcka på ca 12 mil. 
Själv hade jag innan denna tävling aldrig cyklat mer än ca 7,5 mil i en följd. Gissa om jag många gånger innan denna tävling tvivlat på om jag skulle klara av den eller ej. Samtidig som jag växlat mellan att försöka intala mig om att hur fort jag egentligen skulle kunna köra. 

Hur som helst så tänkte jag oavsett så ska jag ta det lugnt för att i alla fall kunna fullfölja tävling. Hellre lång tid än att bryta. Samtidig som jag tänkte att jag måste i alla fall ta mig i mål innan de stänger målfållan. Vilket det skulle göra kl 18.00. 
Starten gick kl 9:00 och runt 14:30 passerade jag mållinjen. Jo, återigen så gick det över förväntan. Tilläggas skall att själva åktiden jag hade var på under fem timmar. Det är väldigt gott fika på de fyra fikastationer som finns utefter banan så jag tillbringa ca 30 min vid fikat 🙂

Och tro det eller ej men jag har efter detta lopp, och även under loppet, flertalet gånget intalat mig själv att jag fan i mig är bra. 
Visst skrek det i benen i klättringen från Krökbacken upp till Lindberg. Dessa backar brukar kännas i vanliga fall men igår när klättringen startade så hade jag redan avverkat nästan nio mil. 
Så när jag kom till Tällberg och klättrade upp för backarna där så gick det inte särskilt fort. 

Men även om jag tyckte det skulle ha kunnat gått lite fortare så höll jag ändå en snittfart på nästa 25 km/h. Om man nu inte lägger till tiden på fikastationerna då vill säga. Men denna tävling hör det faktiskt till att man fikar.
Nu var det ju inte heller optimala förhållanden i söndags då det var rejält kallt och blött, det regnat under hela loppet.

Så jag kan bara säga att jag är oerhört nöjd och belåten. Och pricken över i’et kom idag måndag då de ringde ifrån Leksandrundan och berättade att de hade haft utlottning på en elcykel med ett värde på över 20000 kr och som jag vann. 
Först blev jag jätteglad men sedan började jag fundera över vad jag egentligen skulle ha en elcykel till. Orkar jag cykla 12 mil och inte ens ha träningsvärk dagen efter så är jag verkligen inte i behov av en elcykel. Känns nästan lite förnedrande. 
Så naturligtvis kom tankarna på att sälja den och kanske köpa en värre cykel. 

Men på hemvägen från jobbet fick jag plötsligt en lysande idé. Självklart ska jag ha cykeln kvar. Naturligtvis kommer den till användning. Nu kan ju äntligen jag och Nina komma ut tillsammans och cykla. Eftersom hon inte kan hålla mitt tempo på grund av sin astma så blir ju denna cykeln perfekt. Kanon säger jag bara. Fan vad jag är bra alltså 🙂

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Kan ses som fiasko…

Denna sommaren var planerna att vi skulle tillbringa massor av tid i naturen med både vandring och paddling. Framförallt paddling. Turer skulle göras med övernattningar och allt vad det innebär.
Tyvärr har det inte blivit mer än två nätter i tält, och då tyvärr inte tillsammans med Nina då hon var upptagen av annat just den helgen.

Varför har det då blivit så här?
Anledningen till allt är att paddlingen blev inställd på grund av att Ninas rygg inte pallade. Vi trodde länge att det skulle gå över om hon tränade lite men så fort hon satte sig i kajaken så började det värka.
Att då ge sig ut på någon längre paddling är ju inte att tänka på.
Men vandring då. Ja, tyvärr fungerade inte heller det för Nina då hennes fot viker sig titt som tätt. Till och med på slätt underlag ibland. Och att då ge sig ut på en fjällvandring är ju inte det bästa.
Sitta på fjället med stukad fot och kanske flera mil till närmaste väg är nog inget man vill vara med om.
Foten har hon i och för sig haft problem med länge men inte så illa som det är nu. Hon har även vart till lasarettet därifrån nu fått remiss till sjukgymnast. 6 månaders träning och sedan ska de se om det hjälpt? Jaja, det är väl bara att hoppas.

Nu kanske det låter som att jag skyller allt på henne men även om det är på grund av hennes krämpor som allt blivit inställt så är det ju inget som hon själv kan göra något åt. Hon själv är naturligtvis också ledsen för att det inte blivit som vi planerat.

Och visst hinner det fortfarande hinna bli lite friluftsliv men hon har redan börjat jobba och jag börjar på måndag. Och det var ju under vår semester som allt detta skulle ske.
Så visst kan jag medge att jag är oerhört besviken och det känns otroligt tungt.
Jag har verkligen sett fram emot allt detta, planerat, läst, införskaffat en hel de saker som vi behövt och allt vad som hör till.

Har ju även tänkt träna väldigt mycket teknik med kajaken men det har i stort sett enbart kunnat ske tillsammans med Friluftsfrämjandet i Mora och deras onsdagspaddlingar.
Vill inte gärna vara ute på sjön och träna teknik med roll och liknande själv.
Finns ju alltid en risk att något går snett när man är ute på vattnet så man bör tänka till vad man gör när man är där.
Några gånger har jag varit ute och paddlat själv men då enbart hållit mig till den säkra sidan.

Till helgen får jag i alla fall ut och paddla lite då jag ska vara säkerhetspaddlare åt triathlon tävlarna i Mora. Vi är några paddlare som ska finnas ute i vattnet under simdelen av tävlingen och som ska kunna rycka in om något skulle hända.
Men som sagt så är det ju själva friluftslivet med att tillbringa något dygn ute i naturen som jag saknar och den saknaden uppfyller ju inte denna paddlingen men ändå en liten tröst i alla fall.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Negativt och positivt

 

Det borde väl vara så att lika mycket positivt som negativt skulle ge en bra balans. Hur det egentligen ligger till med denna balansen vet jag inte riktigt just nu.

Det har tyvärr blivit mest jobb hittills denna semester, är ju så när man har gård tyvärr. Finns alltid saker att göra. Det har varit rödmålning av lada, hökörning, vedklyvning, takomläggning m.m.

Men självklart har vi även hunnit med annat. Någon cykeltur har det blivit. Däremot ingen tävlingsdebut ännu. Inget som jag mår direkt dåligt över heller. Var ju anmäld till Siljan runt men hoppade av. Även Orsabajk´n ställde jag in.
Men till nästa helg tänkte jag i alla fall göra lite tävlingsdebut i Brossen triathlon. En kul tävling som är betydligt kortare än en normal triathlon.
Jag har som sagt inte tränat något särskilt i år, vad gäller löpning så har jag inte sprungit ett steg. Men till denna tävlingen så tror jag det går bra ändå.
Något som jag har blivit betydligt bättre på är simningen. Upptäckte att jag häromdagen när jag var ute och myste lite så simmade jag 400 m på ca 11 min (sträckan är 400 m i tävlingen).
När jag deltog förra året så gjorde jag simsträckan på strax över 17 min. Så där har jag klart förbättrat mig.

Och för att hålla oss kvar i vattnet så har jag verkligen gjort framsteg där. Både vad gäller simning och kajak.
Den stora förbättringen är framför allt vattenvanan. Vill ju gärna lära mig att göra en roll med kajaken men har haft en liten rädsla som hela tiden legat där och spökat då jag känner en viss stress att ta mig upp till ytan när jag tippar.
Upplevde även rädslan när jag för en tid sedan var ner till sjön för att simma. Jag skulle simma från en brygga bort till en udde. När jag kommit ut en bit så började jag stressa något kopiöst och tanken slog mig att jag måste skynda mig fram till udden i fall jag inte skulle orka för då skulle jag ju sjunka.
Jo, jag vet det låter dumt men tyvärr är ju hjärnan så ibland att den ställer till en del.
Efter att jag simmat fram och tillbaka denna sträcka (då hade jag även vilat vid vändningen) så var jag totalt färdig och jag var helt yr när jag klev upp på bryggan igen. Sträckan var då ca 300 m.

Efter det så bad jag Nina följa med på nästa simtur för jag ville kolla om det helt enkelt var rädslan för att något skulle hända, att jag inte skulle orka som gjorde detta.
Och mycket riktigt, när hon var med så simmade jag lugnt och metodiskt ca 400 m och var inte ens trött.
Detta medförde att när jag i onsdags var i Mora för att paddla tillsammans med Friluftsfrämjandet så ville jag även testa att inte ha så bråttom upp ur vattnet när jag tippade.
Jag välte kajaken och satt lugnt kvar i den en stund under vattnet innan jag fattade tag i kapellet och drog av det. Sedan tog jag mig lugnt ur kajaken och sam upp till ytan.
Jo, jag lyckades även denna gången få en kallsup men jag bevisade för mig själv att jag inte alls behövde stressa då jag kan vara kvar under vattnet betydligt längre än jag vågat tidigare.
Med detta i minnet så känner jag att det kommer bli betydligt lättare att lära sig rollen.

Det betydligt mer tråkiga denna sommaren är ju (förutom alla dessa bränder då) annars det att vi har planerat in en hel del friluftsliv. Både vad gäller vandring och paddling. Tyvärr kommer inget av dem att ske. Vi har fått ställt in allt.
Ninas fot är totalt slut då hon stukar det titt som tätt. Hon har till och med problem att gå på slät mark ibland. Så en fjällvandring är inte att tänka på.
Paddlingen för henne fungerar heller inte då hennes rygg säger ifrån, hon får jätteont när vi är ute. Så det kan bara bli små korta turer.
Detta känns oerhört ledsamt för jag har verkligen sett fram emot både vandring och paddling, och då framför allt friluftslivet att få vara ute i naturen och sova och laga mat i tält.
Har köpt böcker för att lära mig mer om hur man torkar mat och till och med byggt oss en egen tork.
Men tyvärr som det ser ut så blir det ingenting av med friluftslivet. I alla fall inte vi två tillsammans och det var jag det som jag verkligen sett fram emot nu när vi absolut hittat ett gemensamt intresse.
Så detta känns nu riktigt riktigt trist. Det är som Nina sa här om dagen då hon ska till ortopeden inom kort för att kolla foten.
– jag hoppas de stelopererar foten så jag slipper den här skiten
Jag förstår verkligen även hennes frustration för jag tror verkligen att hon sett fram emot våra äventyr lika mycket som jag har gjort. Men som det är nu så är det inget att göra åt. Är ju inte roligt att vara ute om man bara ska lida och ha ont.

Hur som helst så ska vi göra en lite tur norrut denna helgen för att hälsa på min yngste son. Hoppas bara vi slipper hamna i någon av bränderna. Är ju några vi kommer att passera på vägen upp tyvärr.
Har också haft i tanken att brinner det fortfarande på måndag så funderar jag skarpt på att anmäla mig som frivillig att åka upp och hjälpa dem. Det är frustrerande att höra på radion om eländet de går igenom och själv inte göra något för att hjälpa. Vet att jag har en hel del kvar även här hemma att göra och jag har hela tiden vägt det mot hur jag skulle må om jag väljer att anmäla mig. Problemet är ju att jag inte är helt återställd från min utmattningssyndrom då den gör sig påmind ibland. Så hur mycket jag än vill hjälpa tills så känner jag att det ju faktiskt finns en risk att det blir lite för mycket också.
Så jodå, det är en hel del tankar som snurrar just nu. Men nu ska jag ändå ta och packa för resa mot Sollefteå och det kommer nog äntligen att bli lite flugfiske. Många herrans år sedan jag flugfiskade nu.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar