Första paddlingen

Idag fick vi äntligen tid över för en paddlingstur. Inte särskilt lång men ändå. Vädret under semesterveckorna har ställt till det ordentligt med höskörden. Ett par av våra ängar som vi slagit har regnet förstört.
Men trotts detta så har senaste veckans högtryck gjort att höskullen nu är fylld.
Eftersom vi kör allt med häst och helt utan maskiners hjälp så är bara detta ett rent träningspass. Och allt sker under den varmaste tiden och mitt ute i solen 🙂
Måste tillägga att nytt för i år är att det faktiskt inte är helt maskinlöst. Vi har ju faktiskt skaffat oss en höblås för att få upp höet på skullen.
Men kan också erkänna att vi nu söker en traktor då vi båda inse att detta tar för mycket på både kropp och själ. För Ninas del så gick alla hennes fyra veckor åt för höskörden. Vi hade planerat för en hel del uteaktiviteter tillsammans men det enda vi hunnit med är en dag i Härjedalen med lite fiske, en dag med cykling och så idag en tur med kajakerna.

Själv passade jag på att leka lite med kajaken när jag ändå var ute. Tränade på att ta mig upp iden efter kantring. Den vanliga räddningen med hjälp av flytkudde var enkel och gav inga som helst problem. Men testade även cowboyräddningen som jag inte lyckats med tidigare (första gången dock men egen kajak).
Gjorde tre försök och lyckades med två av dem. Helt ok.

Nu börjar Nina jobba så kommande veckan blir jag ensam hemma. Vi får se vad jag då hittar på. Måste dock träna lite till inför söndagens Leksandsrunda. Behöver även en lite viloperiod för att komma i rätt form. Blir till att planera väl.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Tuff tur idag

Idag fick jag en riktigt genomkörare som var behövligt. Fick med mig Nina ut på en, tur och retur till Dådran.
Normalt sett så går det lugnt när Nina är med och det brukar inte bli så långa turer. Men idag tog vi en tur förbi Dådran och hej så jag fick ligga i.
Nina körde nämligen min elcykel och då blev det åka av 🙂

Framför allt så fick jag slita i uppförsbackarna där Nina annars brukar bli efter. Idag var det jag som fick be henne ta det lite lugnt 🙂
Och backar finns det verkligen efter denna vägen. Naturligtvis finns det även nedförsbackar men där hann jag inte riktigt återhämta mig. Att vägen till Dådran långa sträckor bestod av löst singel gjorde ju inte saken lättare heller.

Helt klart är att jag fortfarande är otränad i just backkörning, för trotts alla dessa uppförsbackar och den relativt höga farten så hade jag en medelpuls på 126 och max på 161. Men det är benen som inte riktigt vill vara med. Det var spagettiben i flera av backarna och det gick trögt på slutet.
Som tur var så valde jag att åka åt rätt håll. Vägen ifrån Dådran förbi sjön Ljugaren var betydligt enklare att åka på. Dels var den hårdare, utan löst singel och även om det är en hel del upp och ner även där så är det betydligt mindre backar. Jag hade inte velat ta dessa hemska uppförsbackar på hemvägen när man redan hade 2,5 mil i benen det kan jag lova.

Men som sagt så var detta behövligt och jag behöver någon mer liknande resa då det nu är mindre än två veckor kvar till Leksandsrundan på 13 mil. Ok att allt då går på asfalt och även ganska så flackt. Visst, det är rejäl stigning upp mot Lindberg men just nu känns den stigningen relativt enkel.

Det var också oerhört kul att vi kunde åka ut tillsammans. Jag och Nina har ju inte direkt samma upplägg på träningen så idag visade det sig verkligen vad värdefull elcykel är. Utan den hade denna färd aldrig blivit av är jag helt säker på. I alla fall hade den inte blivit så här trevlig. Det kom till och med lite regn men inte heller det var något som vi brydde oss om.
Det var bara att kasta på sig regnkläderna. Och riktigt mysigt var det att stanna till i Dådran och inta lite fika som vi hade med oss. Livsglädje kallas väl detta 🙂

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Lågt blodtryck

Har nu under en längre period haft lite besvär av att jag väldigt ofta blir yr när jag reser mig upp från låg position. En position som man hamnar i ganska så ofta hemma här på gården då jag t.ex håller på att riva ut golvet ur ett av våra hus, rensar ogräs i trädgården, en hel del jobb med höskörd (som tur är inte så låga ställningar där).
Ja, hur som helst så även om det inte är några jätteproblem så är det ändå obehagligt att det alltid snurrar till i huvudet varje gång man reser sig upp.

Jag misstänkte ju direkt att det var tillfälliga blodtrycksfall men när det nu har pågått en längre tid så införskaffade jag mig en blodtrycksmätare för att själv hålla lite koll på hur det egentligt låg till med blodtrycket.
Har ju läst lite fakta på bland annat 1177 och där läst att man inte gör något åt lågt blodtryck. Vilket ju känns jättekul med de problem man har.
Hur som helst så har jag nu under några dagar gjort mätningar lite då och då men framför allt då på morgonen efter som det är då de rekommenderar att man ska mäta.
Senaste dagarna har jag legat på 92/60 och 96/62. Pulsen har vid dessa mätningar visat 55 resp 60.
Enligt riktlinjer så ligger nedersta gränsen för blodtrycket vid 90/60. Så ja, jag ligger på vad som räknas som normalt men men.

När man sedan läser på t.ex. 1177 hur man får upp sitt blodtryck så rekommenderar de fysisk aktivitet och regelbunden motion. Något som brukar ställa till problem med högt blodtryck är stress.
Då undrar jag? Som ofta får höra att jag måste stressa ner och ta det lite lugnt. Vad skulle hända med mitt blodtryck om jag följde dessa råd?

Jag får väl helt enkelt börja stressa mera, göra mer fysiskt arbete hemma på gården och träna hårdare.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Skidorna lagda på hyllan för säsongen

Då är skidorna paraffinerade (undrar om det är ett ord?) och undanlagda för denna säsong.
Sista turen blev som tradition Pilgrimsloppet mellan Högvålen och Lofsdalen.
Fjärde året på raken nu som jag genomför detta loppet och som vanligt bjöd det på ytterligare ett nytt före. I år kom det faktiskt lite regn under loppet. Det var även lite lätt motvind hela vägen. På grund av att det var plusgrader även under natten så var spåren ganska så mjuka.
Så som ni säkert förstår var det inte det lättaste föret att ta sig fram i.
Trotts detta så hade jag personbästa upp till första kontrollen efter ca en mils klättring upp på fjället.
Målet var ju att även i år gå under två timmar och med tanke på starten såg det ganska så ljust ut.
Men ganska så snart efter första kontrollen insåg jag att det inte skulle gå då man fick kämpa även i nerförsbackarna.

Normalt sett skulle jag här ha blivit oerhört besviken och ändå kört som en idiot för att försöka klara målet, men i stället så tänkte jag ”skit samma”, det får ta den tid det tar.

Så jag åkte och myste lite milen in mot sista kontrollen.
Däremot i en liten uppförsbacke precis innan kontrollen trycker jag till med högerbenet och får ett släpp. Jag känner hur det nyper till i baksidan av låret och tänker ”fan också”, nu är det bara att bryta.
Men efter att jag känt efter lite vid kontrollen så beslutar jag mig ändå för att genomföra även de sista åtta kilometerna.
Dessa kilometrarna är dock lätt uppför hela vägen och enda frånskjutet jag kunde göra var med vänster ben. Så det blev mestadels stakning.
Det gick inte fort kan jag säga. Lösa spår, där även stavarna gick igenom på många ställen gjorde att man blev ganska så mör i kroppen. Ja, ok, riktigt skittrött blev jag och det var med enbart pannbenet som jag tog mig i mål 🙂

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 57384298_10216404495936808_5780639768366809088_n.jpg

Tiden blev 2:28, något som inte alls är imponerande men vem bryr sig. Kanske jag då? Men det är en annan sak. Har börjat tänka om lite vad gäller prestation men det tar vi en annan gång kanske.
Hur som helst så nu laddar vi för ny säsong med lite lugna, mysiga turer i kajaken och lite cykel.

Några cykelturer har jag redan avklarat och även premiärturen för säsongen i kajaken är avklarad.
Vad gäller cykel så är några tävlingar redan inbokade. Bland annat Rättviksjakten och Leksandsrundan130. Kan bli någon mer också men det får framtiden utvisa.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nästan en månad sedan nu…

Nu har det inte hänt mycket här. Men jag själv kan säga att jag inte direkt legat på latsidan vad gäller fysiskt träning.
Eller, jo, lite kanske. I alla fall i början av månaden då ryggen inte var i väldigt bra skick.
Som ni vet så har ryggen strulat lite och jag har provat flera olika behandlingar och inget verkar ha fungerat så där värst bra.
Men innan vi åkte upp till fjällen vecka 12 så fick jag en behandling med akupunktur. Och det verkade ta betydligt bättre än övrigt. Dagen eller dagarna efter den behandlingen kände jag mig ganska öm men körde lite försiktig skidåkning uppe i fjällen på söndagen.
Det var på torsdagen som jag fick akupunktur.

Söndagens tur kändes helt ok då jag åkte 12 km i lätt terräng och i lugnt tempo. Jag till och med väldigt lätt. Jag skrattade till och med åt mig själv när jag kollade tiden det tagit på rundan.
Men trotts att jag intalade mig själv att jag skulle ta det lugnt så var ändå största orsaken till tidsåtgången den att jag var tvungen stanna och fota lite överallt. Fjällvärden är fantastiskt vacker 🙂

Under veckan så åkte vi även på tur med skidor och full packning i ryggsäckarna. Vi gjorde en tur till Falkboet och det är en tur på 18 km. Hela vägen dit var det motvind så det tog sin tid.
Väl vid Falkboet när vi satt inne och mumsade på våfflor så drog världens snöstorm förbi. Men lika fort som den kom så försvann den igen, det tog ca 20 min.
Dock var vinden kvar när vi skulle bege oss hemmåt. Medvind på ca 15-20 sekundmeter. Hej vad det gick undan hem. Ett staktag var femtionde meter ungefär och då även i vissa uppförsbackar där vi drev med vinden 🙂

När ryggen höll även med tung ryggsäck tänkte jag att då kunde jag gå för fullt så jag testade även detta och det gick utmärkt. Däremot känner jag att konditionen försämrats en del då jag väldigt snabbt blev trött.

Men nu känns det som att även det håller på att vända då jag även kan sitta på cykeln igen och har under denna perioden hunnit lägga 10-15 mil även på den.
Häromdagen gjorde jag även utepremiär på cykeln då jag tog en tur på 2,5 mil.
Racern står dock fortfarande monterade i trainern ett tag till så jag kan cykla inne. Känns säkrast att cykla MTB ute än så länge.

Jag har även fått en behandling akupunktur efter fjällresan men idag när jag var dit så ville hon inte sätta några nålar mer. Problematiken med akupunktur är nämligen att sätter man nålar när kroppen blivit bra så kan det börja om igen. Och just nu är jag så bra så vi ville inte chansa med att göra det sämre.
Detta känns oerhört skönt. Och höll ryggen för min genomkörare på cykel igår så bör den hålla ett bra tag till tycker jag.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Stafettvasan

Fredagen den 1 mars körde jag förstasträckan åt DalaTravet i Stafettvasan. Jag hade vallat med en blandning av violett och universalklister som jag täckte med V40 burkvalla för att det inte skulle frysa i då det var minusgrader.
Det skulle inte komma någon snö enligt prognosen men det visade sig att det ändå hade kommit någon millimeter.
Jag provade dock skidorna i startområdet och allt kändes bra.
När starten hade gått kände jag dock att det inte var särskilt bra glid på skidorna. Uppför backen gick det bra och min plan var att så fort jag var uppe så skulle jag stanna och skrapa av vallan om det behövdes.

Väl uppe så märkte jag direkt att något måste göras. Vid första lilla nedförsbacke så märkte jag att jag var tvunget att staka nerför.
Så snabbt av med skidorna och skrapa av klistret. På med skidorna igen och iväg. Tyvärr kändes det inte mycket till skillnad så jag började fundera på att det kanske ändå inte var min valla som var fel.
Jag klev ur spåret och körde bredvid och det blev en betydligt skillnad.
Så det var bara till att köra ospårat bredvid de fina spåren som fanns.

Vid Smågan stannade jag igen och flyttade bak bindningen för att försöka få lite bättre glid men inte heller detta gjorde någon större skillnad. Det var helt klart något i snön som gjorde att det gick tungt.
Det var helt enkelt bara att kämpa på. Såg också att det var fler som valde att ligga bredvid spåren och de som låg i spåren var ganska lätta att passera.

Naturligtvis kostar det lite extra i kraft att ligga bredvid spåren då det blir lite extra muskelgrupper som måste sättas in men jag tyckte ändå att det fungerade helt ok. Är trotts allt ganska stabil på skidorna. Det var hur som helst betydligt mindre påfrestande att åka där i spåren.
Ju längre jag åkte ju lättare gick det även så jag förstod att det skulle bli bättre före längre fram på dagen.
Detta var också något som övriga i laget bekräftade.
Dock hade det till sista sträckan börjat blivit mjukt i spåren så där kan jag tänka mig att de fick lite dåliga förhållanden av den anledningen i stället.
För tydligen de som åkt mittensträckorna var jättenöjda.

Så summa summarum så får jag vara rätt nöjd med min tid på 1.53 över de 24 km jag åkte. Mitt mål var 1.45 men då hade jag trott på mycket lätt före.

Ryggen då? Jo, inga som helst problem under loppet. Enda problemet var bussfärden från Mora till Sälen och efter loppet från Mångsbodarna till Mora. Att sitta går nämligen fortfarande inte något bra.
Det är ju lite lustigt att man ska kunna åka 24 km och slita med dåligt glid på skidorna men inte känna det minsta av värk, men när man sätter sig ner på en buss är det ett elände. Livet är en gåta. Hur som helst. Det var riktigt kul att köra första sträckan. Nästa gång skulle jag dock vilja köra sista sträckan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Det ser ut att bli en start ändå

Trotts att jag i stort sett hade givit upp hoppet att åka något lopp under Vasaloppsveckan så kommer det bli en start i alla fall.

Kommer köra första sträckan tillsammans med ett av DalaTravets lag.
Fick en förfrågan och kunde bara inte tacka nej när det verkligen var den sträckan jag ville åka. Den eller sista är det jag gärna skulle vilja köra.

Det sköna med denna starten är dock att jag slipper ha några krav. Förutom mina egna då vill säga.

Frågade nämligen direkt vilka krav de hade på en för att åka. Svaret var ganska enkelt när jag frågade. Jag fick nämligen svaret att jag var överkvalificerad 🙂
Detta passade mig perfekt. Om jag åker på säg 1,5 timmar kommer både jag och laget vara nöjda, åker jag på 2,5 timme så kommer inte jag vara nöjd men laget är lika glada för det 🙂

Den stora fråga är trotts allt min rygg. Den kände ju riktigt bra förra veckan och även när jag fick frågan.
Natten efter vaknade jag och hade så oerhört ont. Hade som tur var en tid hos Rättvikshälsan på förmiddagen. Åkte dit och fick behandling men att ligga på mage var riktigt obehagligt och efter behandling gjorde det bara ännu ondare.
Fick frågan av sköterskan om jag brukade ta värktabletter. Jag svarade sanningsenligt att det var något som jag var väldigt dålig på.
Jag fick då stränga order om att det var dags att bli bra på det. Så jag gjorde som hon sa och stoppade i mig några tabletter.
Jag gav dock upp även arbetet i torsdags efter jag varit och fått behandlingen för jag insåg att jag gjorde ändå ingen nytta på jobbet.

Jag hade även ont när jag gick och lade mig men någon gång under natten vet jag att jag vred mig på sida och om jag somnade eller om jag kände det direkt är jag faktiskt osäker på men jag låg där hur som helst ett tag och bara kände att smärtan var helt borta. Tanken slog mig att det var nog bara just i den ställningen så jag ville inte röra på mig. Men efter en stund var jag ändå tvungen att kliva upp och då kände jag att ryggen var helt smärtfri.

Ok att efter ett tag uppe så kände jag väl återigen av lite men så mycket bättre hade det blivit.
Så idag lördag gjorde jag återigen min första tur på skidorna sedan förra lördagen. Denna gången tog jag det väldigt väldigt lugnt och det tog nästan en timme att köra en mil. Ok att jag hade vallat helt fel så gliden var näst intill noll men ändå.
Hade nämligen dragit på burkvalla över klister då det ändå var plusgrader men det visade sig i spåret att de inte hade kört med spårprofil så det fanns en del lössnö på sina ställen. Detta gjorde ju naturligtvis att det fastnade väldigt fint i klistret under skidorna 🙂
Men som sagt idag gjorde det ingenting. Dagens tur var enbart för att känna att ryggen höll. Något som jag måste säga att den gjorde. Visst kände jag av den lite, lite ibland men jag är ändå helt övertygad om att ska jag bli bra så måste jag röra på mig.
Skyller allt på just nu att jag har varit lite dålig på att röra mig så nu måste jag komma igång på riktigt igen.

Men nu siktar jag allt på starten i stafettvasan och är jätteladdad. Ska bli så himla kul. Siktar på att försöka hålla ca 4,5 min/km tempo. Alltså en sluttid på sträckan på runt 1,45 timmar. Mycket kommer ju bero på före och om jag hinner före proppen upp för backen. Jag vet ju inte direkt om det blir någon propp i detta loppet eller när så det får bli en överraskning. Så länge ryggen håller och jag kan åka och njuta genom sträckan så kommer jag hur som helst att vara jättenöjd. Har ju så gärna velat köra något av loppen så nu när det blev av ska jag njuta.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Rädsla

Idag blev jag riktigt rädd när jag var ute på en tur på Kopparrännet. Banan som är 18 km t.o.r. När jag har ca 1 km kvar till vändningen så hör och känner jag en ”klonk” i ryggen. En smärta går från höger sida (den jag haft problem med) över till vänster sida.
Det första jag tänker är, inte här, 8 km tillbaka hem mitt ute i skogen.

Men jag fortsätter lite försiktigt och känner att det som tur är inte blev något allvarligt skada av det.
Tänkte direkt tillbaka två år när jag var ute och tränade för halvvasan ute på sjön och det small till ordentligt och jag knappt tog mig hem den gången.

Men denna gången verkar allt gått bra. Till och med så att jag är lite extra positiv då den lilla värk jag nu har kvar sitter på vänster sida. Värken i högra sidan verkar ha släppt så förhoppningsvis så har det varit något som legat fel och jag idag själv ryckte det rätt. I alla fall är det det som jag hoppas på just nu.

Jag har dock tagit beslutet att inte åka något lopp i vasaloppsveckan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Försiktigt positiv

Dåligt med träning sista tiden men varit på två stycken laserbehandlingar med ryggen/höften.
Det har känts så där lite positivt. Det har med andra ord inte varit perfekt men värken har känts annorlunda så därför har jag sett det som positivt.
Har som sagt fått två laserbehandlingar och har även två tider inbokade nästa vecka.

Jag har inte tränat något denna veckan utan tagit det lite lugnt men igår var jag på en 2 timmar lång teknikträning och efter den hade jag rejält ont och tänkte att nu är det kört. Kändes absolut inte bra igår kväll.
Men när jag vaknade i morse var all värken borta och det kändes riktigt bra.
Så nu är jag försiktigt positiv.

Vad gäller gårdagens teknikträning så är jag oerhört positiv då jag fick några mycket bra tips.
Har tidigare haft lite problem med stakning med frånskjut och även lite i rena stakningen. Jag har inte sett eller känt den som någon energisparare.
Men efter att ha fått en liten liten justering igår så kändes det som om jag skulle kunna åka hur långt som helst.
Felet jag har gjort är helt enkelt att jag har stressat en del efter fällningen till att komma upp igen. Justeringen jag fick var helt enkelt att ligga kvar ett tag och glida för att sedan pendla upp igen falla framåt över stavarna. I och med detta så fick jag med mig höften på ett mycket effektivare sätt.
Nu är det bara att hoppas på att känslan i ryggen håller i sig även framöver.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Inte bra

Just nu känns det lite trist. Smärtan i ryggen släpper inte. Har varit hos två olika massörer/kiropraktorer, suttit på massagedyna, kört tens på mig själv men inget hjälper. Att åka skidor går i och för sig ok men idag tänkte jag testa en cykelvända på min trainer. Laddade en bana på 31 km men fick ge upp efter ca 3 km.
För varje tramp jag gjorde så smärtade det i högra höften.
Det som egentligen oroar mig mest är att jag inte kan sitta normalt, detta innebär att det absolut inte kommer att fungera att sitta i kajaken till våren.

Att hoppa över cyklingen är väl en sak. Även om det också är ett stort nederlag men att skippa kajakpaddlingen känns inte bra.

Igår åkte jag och Nina hela Kopparrännsspåret som är ca 18 km. Det var absolut inget högt tempo så jag såg det mer som en turåkning. Spåren var nämligen inte uppkörda mer än att det var några tappra skidåkare som spårat åt oss innan.
Men det var ändå en trevlig tur tycker jag. Och för detta håller även ryggen.

Jag skulle vilja åka några skidlopp och kanske även köra Vasaloppet men då skulle jag först vilja få upp konditionen lite till. Därför skulle det vara skönt att kunna träna lite på cykeln men det går inte.
Så vi får se hur det går med Vasalopp och allt.

Pustar ut efter 9 km, lika långt tillbaka

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar