Ny erfarenhet

Då kan man pricka av ytterligare en erfarenhet på listan som man bör göra innan man dör. Igår var jag nämligen ute och åkte långfärdsskridskor på Gärdsjön. Fantastiskt fina isar just nu som är mellan 1,5-2 dm tjocka.
Just denna tjockleken var det dock inte vid sundet som jag tänkte ta mig över för att komma in till intilliggande sjön. Där var det inte mer än ca 2 cm och det höll inte alls för mig 🙂
Så det blev ett ofrivilligt vinterbad.

Jag har många gånger varit lite orolig för hur man skulle reagera i en sådan här situation men jag måste säga att det var betydligt mindre dramatiskt än vad jag trott.
Det sägs att man börjar hyperventilera så fort kroppen kyls ner men själv tycker jag att jag tog det väldigt lugnt redan från början.
Vet inte om det kan beror på att jag han börja tänka på att nu blir det kallt då jag kände att isen vek sig under mig. Jag hann helt enkelt glida ett par meter innan jag försvann ner i vattnet.

Väl nere i vattnet så vände jag mig om igen, kopplade av mig stavarna och lade upp dem på isen. Sedan kopplade jag loss isdobbarna och lugnt och metodiskt började jag dra mig upp på isen igen.
De första försöken resultaten gav inte mer än att isen återigen gav vika under mig men efter två försök och lite bruten is så höll den och det var bara att hugg i dobbarna och göra en rejäl benspark så var jag uppe på isen och kunde hasa mig iväg några meter innan jag var på fast is igen.

Sedan var det bara att ta sig till ett lämpligt ställe för att byta om. Hittade en brygga som jag stannade vid och fick av mig allt blött och bytte mot torra varma kläder som jag hade vattentätt packat i ryggsäcken.
Två små erfarenheter som jag fick ta lärdom om var att jag inte hade några plastpåsar med mig att stoppa i skorna. Eftersom jag inte hade några torra skor med mig så blev det ju något blött att sätta på sig dem igen.
Nu var det dock ingen som helst fara då jag ändå inte hade mer än ca 3-4 km hem. Jag hade heller inga extra vantar men fingrarna går ju alltid att stoppa i fickan så inte heller det var något större problem.
Men helt klart något att tänka på i fortsättningen.
Många kan nog till och med tycka att när man ändå är så nära hemma så då behöver man inte packa i så mycket, har till och med sett de som varit ute på sjön utan ryggsäck så där får man väl räkna med att det inte finns några ombytes kläder.
Och det kan jag säga att skulle jag ha varit tvungen att ta mig hem med de blöta kläderna på så då hade det varit betydligt mer besvärligt.
Man har ju nu som sagt sett hur snabbt det ändå kan gå.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Aktiv vecka

Måste säga att denna veckan har jag varit riktigt aktiv. Faktiskt har jag gjort något aktivt varje dag.
Måndag och onsdag åkte jag skidor, onsdagens skidåkning bestod i ren teknikträning.
Idag fredag gjorde jag säsongpremiär på långfärdsskridskor ute på Gärdsjön.
Övriga dagar har jag gjort längre promenader så det har blivit en underbar vecka.
Ingen hårdträning med andra ord men det känns så skönt i kroppen bara att man kommer ut och får röra på sig.
För som man säger så behöver man återhämta sig mellan träningar och man behöver inte träna varje dag. Men med det menas inte att man mellan träningspassen ska ligga på soffan. Därför känns det så skönt att jag denna veckan kommit ut på lite långpromenader mellan träningspassen.
Har nämligen tänkt att köra lite träningspass 3-4 dagar i veckan. Lite beroende på vilken sorts träning jag kör vill säga.

Kan även meddela att idag slog jag sak i saken och anmälde mig till ett lopp. Det blev dock inte något skidlopp utan ett cykellopp. Nämligen Siljan Runt, längsta etappen på 16 mil.
Vi får väl se om det även blir något skidlopp men då ska det först komma lite snö så jag får lite bättre sug. Om inte annat så kommer jag nog inte att kunna motstå Pilgrimsloppet i alla fall 🙂

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sammanställning för år 2019

Här tänkte jag redovisa vad jag haft för mig under det gångna året. På någotvis känns det som att jag inte varit lika aktiv som tidigare år men jag vet inte riktigt. Jag har inte gjort några jämförelser än så det är bara en känsla.
Jag är nästan helt säker på att det blev lite mindre skidåkning men möjligen någon mil extra på cykeln.

Hur som helst har jag enligt min Garminklocka registrerat
Totalt 135 aktiviteter
Totalsträcka 1,996,23 km
Tid 134:19:01
Varav detta är
Cykel: 71 aktiviteter, 1,529,51 km, tid: 68:05:00
Skidor: 39 aktiviteter, 361,97 km, tid: 39,05,51
Detta är det stora aktiviteterna och vad gäller skidor så är det både på vinter och sommaren. Alltså är även rullskidåkning inräknat.
Sedan har det även blivit några mil i kajaken (tror det var ca 4 mil) och någon vandring.

Det som jag saknar lite och som jag skulle vilja ha mer av i år är väl egentligen några flera lopp att köra.
De lopp som blev av föregående år var 1:a sträckan på stafettvasen tillsammans med DalaTravet.
Pilgrimsloppet mellan Högvålen och Lofsdalen. Ett lopp som jag kört varje år sedan jag började med skidåkning så det har blivit 4 st nu. Ett helt underbart lopp rakt över kalfjället.
På cykel blev det tre stycken lopp. Rättviksjakten är ett cykellopp som jag också nu kört i fyra år. Ett mycket trevligt lopp där man kör två eller tremannalag. Allt går ut på att man ska hitta så mycket kontroller som möjligt. Desto längre bort de är ju mer poäng får man. I år fick jag och min sambo ihop nästan 5 mil. Det roligaste med detta loppet är att alla kan vara med. Men cyklar helt enkelt så lång man vill/orkar under tiden som tävlingen pågår. Det finns en sluttid och kommer man inte i mål innan klockan slår 15:00 så är man diskad. Fram till den tiden kör man på så mycket man bara vill och följer kartan med de utsatta kontrollerna.
En annan favorittävling som jag och varit med i nu i fyra år (eller fem) är Leksandsrundan. Men det är bara de två sista åren som jag har kört den längsta etappen på 130 km.
Leksandsrundan är ett evenemang som håller på hela veckan, med kvällsturer på vardagarna och så avslutas den med två längre etapper på söndag, eller så har det varit fram till förra året då man ändrade och i stället körde långa etapperna första helgen.
Så 2019 körde jag först hela sträckan och så en av kvällsturerna ”Öst”. Jag har i och med detta kört alla kvällsturer, Norr, Syd, Väst och Öst. 2017 vågade jag mig för första gången på halva sträckan ”Halfta” på 72 km. Efter det så har jag kört en kvällstur och avslutat med hela sträckan på söndagen, förutom då förra året då jag i stället började med långa 🙂
En önskan jag har är faktiskt att köra alla kvällsturer och 130 under ett och samma år. Vi får se om det kan bli i år 🙂

Detta var alla loppen som blev av under förra året. Anledningen till att jag vill köra lite lopp är framför allt för att det sporrar mig till att träna lite mera. Har jag inget att sikta mot så har jag ibland nämligen en förmåga att bli lite slö 🙂

Jaja, vi får väl se vad det kan bli. Hur som helst så gjorde jag ett litet fynd igår då jag fick tag på ett par nya rullskidor. Jag har ett par klassiska rullskidor redan men då jag även nu kör skate så har jag velat ha några som jag även kan köra skate med och då helst kunna växla båda stilarna under en och samma tur. Jag skulle gärna också vilja ha några skidor som jag inte är tvingad att hålla mig på asfalt med. Finns det verkligen sådana rullskidor? Ja, det gör det faktiskt 🙂

Skike V07



Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nytt test

Efter att jag lyckades med att vara ute och jogga utan värk i benhinnorna så var jag även tvungen att redan dagen efter testa något helt nytt.
Jag fick nämligen några veckor före jul ett gå/löpband. Detta har däremot varit stående men igår var jag tvungen att testa det.
Så det blev ett litet träningspass på ca 45 min och ca 5 km. Mycket att detta var just test då jag inte visste hur det riktigt fungerade.
Det som jag dock tyckte var svårast var att hitta tempo. Det är heller inget proffsband så det är ganska så kort och smalt. Detta gör att jag med mina relativt långa ben inte får göra några felsteg för då missar jag bandet 🙂
Men jag kände ändå att det helt klart fungerade som träningsredskap.
Men ska jag vara ärlig så är jag inte så förtjust i att vara inne och träna. Jag älskar ju naturen och tycker det ger mig så mycket mer att få vara ute i friska luften.
Men att jag tog löpbandet igår berodde inte enbart på att jag ville testa hur det var att springa på ett löpband. Det var också så att jag kände att jag valde mellan att inte göra någonting eller träna inne.
Det blir väl helt fel om jag skulle skriva att jag ville inte träna ute för jag kände mig inte helt kry. För är man inte frisk ska man inte heller träna. Men i detta fallet var det så lite ville helt inte ut och springa i den blåsten som var ute. Tänkte att det var bättre att inte utsätta sig för eventuell nedkylning och på det viset bli sämre.
Jag ska även säga att jag hade lite träningsvärk efter löpturen dagen innan så jag visste inte riktigt vad jag skulle orka med 🙂

Kan även erkänna att efter turen på löpbandet så var värken inte mindre så jag bävade inför idag. Men återigen känner jag att min inställning stämmer, ”Träningsvärk tränar man bort” 🙂
Det lyckades i alla fall denna gången. Idag har jag dock tagit det lugnt och tittat på lite skidåkning, klyvit lite ved och nu tänkte jag se på lite hockey på tv.

Förhoppningsvis så kommer jag även inom kort att få prova på något nytt, ”igen” 🙂
Hittade nämligen en annons på blocket på ett par Skike-skidor. En modell av rullskidor för er som inte redan visste. Jag har redan tidigare ett par rullskidor men skillnaden med dessa är att det är större hjul och fjädring så man även kan åka på sämre vägar. De fungerar även med både skate och klassisk stil. Har fått kontakt med köparen så ska åka och titta på dem i morgon.

För er som tvivlar på eller vill veta mer om vad fysisk aktivitet kan göra för hälsan så kan jag rekommendera en bok som jag precis lyssnat på. Det är ”Hälsa på recept av Anders Hansen (ja, jag har även lyssnat på den långa versionen).

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nytt år

Nytt år, vad kommer det att bjuda på?
Ja, det återstår väl att se, men det började hur som helst väldigt positivt. Om man nu ska se det positivt att det är så varmt så i stället för att vara ute och åka skidor så tog jag på löparskorna och tog en joggingtur.
Men det som var så positivt var just detta med att kunde jogga utan att få ont i benhinnorna. Visst, jag tog det väldigt lugnt men inte heller det har hjälpt tidigare. Det har räckt med att jag i stort sett har promenerat i högt tempo så har det börjat värka. Har jag börjat jogga så har jag kommit ca 3-400 m sedan har det varit stopp.

Igår när jag var ut så gick jag lite fort första 200 metrarna för att sedan börja jogga lite långsamt. Trotts att jag sprang på asfalt så sprang jag ca 1,5 km innan jag började känna lite, lite i benhinnorna. Jag saktade då in och gick en liten bit för att sedan börja jogga igen.
Sedan när det gick så bra så började jag köra lite intervaller och även det fungerade kanon.
Måste säga att det var en härlig känsla och nu hoppas jag verkligen att det ska fungera även i fortsättningen.
Rundan igår blev ca 4,5 km så det var inte långt men det var betydligt längre än vad jag kunnat springa tidigare och jag ville inte pressa för mycket utan tänkte det var bättre att nu ta några korta turer i början och verkligen känna hur det känns.

Värmen har ju tyvärr gjort att det inte är så lätt att åka skidor. Visst är det fina spår trotts allt på IK Jarl men då ska man helst vara där på morgonen då det är lite hårdare och det fungerar ju inte riktigt då man jobbar. Och andra sidan så var det ju plus 6 grader i morse så det lär inte ha hårdnat något i natt i alla fall 🙂

I övrigt vad gäller skidåkning så var jag på en teknikutbildning i skate innan jul och vilken skillnad det blev. Det är otroligt vad lite teknik kan förändra åkningen.
Hade även velat köra några lopp i år men värmen gör att lusten inte riktigt infinner sig. När jag nu tänker på lopp så blir det mest cykellopp som kommer upp i tankarna och det säger väl en hel del.
Visst hägrar vasaloppet som jag oerhört gärna skulle vilja åka men vi får se. Även Engelbrektsloppen skulle jag vilja åka men även det känns lite avlägset.
Kommer det mer snö och det blir en riktigt vinter inom snar framtid så kanske lusten dyker upp igen.
Känns dock oerhört kul att jag i alla fall som det verkade igår nu kan ta en löptur lite då och då.
Själva träningen har på sista tiden varit lite si och så och det har verkligen avspeglat sig även i mitt mående så nog har Anders Hansen rätt när han hela tiden påpekar att fysisk träning hjälper mot det mesta. Jag är ett levande bevis på detta.
Det är nästan så jag skulle kunna säga att jag i alla fall fick lite känsla av ”Runners high” igår. För det var ett litet lyckorus när jag kom hem och det kändes i hela mig vad lycklig jag var 🙂

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Premiär som instruktör

Äntligen har man börjat komma igång med skidorna på snö. Spåren på IK Jarl är oerhört bra. Slingan som finns att åka för tillfället är 1050 m men är riktigt bra.
Började förra helgen med lite skateträning. Det krävs dock en hel del teknikträning innan jag kan säga att jag behärskar den tekniken. Just nu har jag oerhörda problem med treans växel, får inte den att stämma. Övriga växlar i skate tycker jag däremot fungerar helt ok.

Denna helgen fick jag däremot den äran att hjälpa en kollega som ska köra tjejvasan. Efter en liten trevande inledning så kom hon faktiskt igång riktigt bra. Vi körde en hel del teknikövningar utan stavar, någon som varje åkare absolut skulle köra mera av. Inklusive jag själv. Det ger så oerhört mycket att köra 10-15 min utan stavar innan man kör.
Hon var även själv väldigt nöjd och det är ju absolut det viktigaste. Hon gjorde också stora framsteg så det var kul att se.

Det kändes även bra för mig med tekniken då även jag körde utan stavar. Det är ju en riktigt skön känsla när man känner att man får driv i stegen och verkligen kan glida ut och få en skönt flyt i åkningen. Så det är bara att ta sig i kragen och kasta stavarna ett tag innan man ger sig ut i spåren så att det verkligen sitter.

En helt annan grej som hände i helgen som egentligen inte har med träning att göra men ändå lite idrott.
Det är ju så att jag fotar alla IFK Rättviks bandymatcher. Och när man fotar så vill man ju absolut vara i händelsernas centrum, men i lördags kanske jag var lite väl i centrum.
För de som inte vet så går det oerhört fort i bandy. Detta fick jag helt klart känna på.
Jag hade precis fotat en målchans och spelarna kom åkande mot kanten där jag stod. Inget ovanligt i det men denna gången så tryckte en Rättviksspelare till motståndaren och naturligtvis så hamnade jag mitt i vägen för den flygande spelaren.
Eftersom jag stod på knä så hade jag inte en chans att hoppa undan utan flög som en liten vante med spelaren över mig 🙂
Han blev däremot väldigt orolig över hur det gick med min fot. Som tur var så hade jag kraftiga kängor på mig för han satte nämligen skridskon över min fot. När man kollade på skon så såg man skåran efter skridskon så hade jag stått där men tunna skor så skulle det nog ha kunnat bli ett litet blodbad 🙂
Nu gick det dock bra men en liten ömmande armbåge och en trasig jacka men vad gör man inte för en bra bild. Och Rättvik vann ju sin match så allt är frid och fröjd 🙂

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Extra spänning

De finns de som påstår att det är lite vanskligt att åka rullskidor då de ibland är lite vingliga.
Själv tycker jag att jag har riktigt bra koll på detta då jag om jag själv får säga det har riktigt bra balans.
Att åka på plan mark och bara staka är relativt enkelt. Att göra stakning med påskjut kräver lite extra. Att köra diagonalåkning på rullskidor kräver dock en hel del då det är lätt att vingla till. Men till och med detta gör jag med riktigt god balans nu mera.
Diagonalåkning gör man ju enbart i uppförsbackar, och kör man på kuperad väg så kommer man ju även till nerförsbackar förr eller senare och då brukar det gå undan. Och jag är den som inte bromsar i första taget utan släpper av och njuter då det går undan i fartställning.

Så vad är det då som kan krångla till det? Jo, igår när jag var ute och åkte min vanliga runda så gick också allting bra.
Jag satte av nerför backen och stod stadigt i fartställning utan några som helst problem. Så vad är då problemet.

Jo, som jag tidigare skrivit så har jag haft lite problem med lågt blodtryck och som alla vet så när man reser sig lite fort då så är det lätt att det blir lite snurrigt.
Detta var precis vad som hände när jag längst ner i backen i en hastighet på ca 25-30 km/h reser mig upp och blir ganska ordentligt yr i skallen.
Detta gav mig direkt en helt ny spänning på rullskidorna 🙂

När jag hade rest mig och yrseln satte in så blev jag lite fundersam om vad jag skulle göra, skulle jag stå kvar upprätt eller försöka huka mig igen? Jag valde dock att stå kvar då något sa mig att det blev mer vingligt om jag försökte gå ner i fartställning igen. Det gick också bra och yrseln försvann ganska kvickt men som sagt lite extra spänning blev det allt, för säga vad man vill men när det börjar snurra och det mer eller mindre svartnar för ögonen så kände man sig allt lite orolig 🙂

Nu gick dock allt bra men i fortsättningen så kommer jag nog att tänka mig för lite mera och kommer försöka resa mig lite mer långsamt för att undvika denna extra spänning. Nog för att jag har hjälm på mig men att störta ner i asfalten i ganska hög fart kommer nog ändå sluta i ganska så rejäla skrubbsår och det vet jag att det inte är särskilt skönt.

Finns säkert de som tycker att man borde ha både arm och knäskydd när man åker men jag känner ändå att jag är så pass säker på skidorna så jag kan klara mig utan dessa. Visst kan olyckor ske men man kan ändå inte ha hur mycket utrustning på sig som helst. Det ska ju i min mening ändå vara lätt att röra sig och jag tycker att arm och knäskydd hämnar mina rörelser. Det kommer ju i och för sig skrubbsår att göra också men den dagen den sorgen 🙂

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ett klart konstaterande

Nu har jag nog helt och hållet bevisat mig själv att fysisk träning klarar jag mig inte ifrån. Har ju även sagt mig själv att aldrig hamna i bottenläget som jag var i för några år sedan. Tyvärr råkade jag nog dit igen förra veckan då det mesta rasade.
Under en längre period så har det varit en hel del att göra både på jobbet och hemma.
Jag har nu insett vad lätt det är att ramla tillbaka, men också vad viktigt det är att verkligen ta sig i kragen och tvinga sig. Inte låta hjärnan styra.

Under den senaste tiden så har jag själv hittat en massa ursäkter på att inte gå ut och träna. Det har varit lite dåligt väder, jag har varit lite trött, det har inte känts kul och lite av varje. Jag har ju också själv skrivit att det är då man verkligen måste ta tag i sig själv och tvinga ut sig.
Tyvärr har jag inte tvingat mig själv. Men håller fortfarande på att det jag tidigare sagt absolut gäller.
Eftersom jag inte gjorde det så slutade det med två sömnlösa nätter och sedan häftiga magsmärtor. Nu valde jag att vara hemma tre dagar från jobbet bara för att försöka få tillbaka lite av den avsaknade sömnen.

Tyvärr blev det ju arbetet som fick lida av detta trotts att det absolut inte var enbart arbetets fel. I mitt fall var det nog lika mycket hemmets fel då vi har på tok för mycket projekt på gång.
Men helgen blev i alla fall toppen.

Hönshusflytt

Ett projekt mindre på gården. I helgen fick vi äntligen ett projekt vi kunde stryka. Nämligen flytten av lekstugan som nu ska bli hönshus. Egentligen skulle det ta enbart halva dagen så jag skulle hinna med och spela lite golf på eftermiddagen. Som tur var så hade jag i min hjärna inställt mig på att förmiddagen inte skulle räcka till för flytten. Det är trotts allt en hel del som kan hända och en massa problemlösningar innan ett sådant här stort projekt kan färdigställas.
När stugan stod där den skulle så var klockan redan bortåt fem på eftermiddagen så golfen var bara att glömma.

Men som tur är så tycker jag ju om att köra traktor så för den skulden gjorde det inget. Eller, gjorde det egentligen det? Det är ju en fråga som man kan ställa sig. För även här så hade jag ju skjutit bort det jag egentligen hade planerat.
Men oavsett så kände jag ju helt klart och tydligt att jag mådde bättre av att få vara ute. Söndagen blev däremot som jag hade planerat. Även om jag fick mig en tillsägelse på förmiddagen då jag kom ut till Nina iförd arbetskläder och började hjälpa till med det som återstod för att färdigställa hönshuset.
Tillsägelsen löd nämligen att jag var felklädd och skulle byta om till cykelkläder. Detta gjorde jag också i söndags fast lite senare när det var som ljusast på dagen.

Så med facit på hand så är jag övertygad om att avsaknaden av fysisk träning utomhus satte mig i den situation som jag hamnade i. Under hela september har det faktiskt enbart blivit 7 st träningstillfällen. Vilket är oerhört lite för min del.
Och detta med att ha lite stressigt både på jobbet och hemma är ingen bra kombination.
Det kändes dock oerhört skönt att ta sig ut på cykeln igen. Även om det inte blev mer än 1-1,5 timmar och ca 2,5-3 mil. Jag höll mig dock så mycket som möjligt i skogen och i relativt lugnt tempo och bara sög åt mig av den energi som fanns. Nu gäller det bara att se till att inte hjärnan tar över igen och hittar på en massa ursäkter.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Livet går vidare

Ja, livet går vidare utan Facebook. Nu ca en månad sedan jag stängde ner så känns det som det börjar ge resultat.
Visst, sist jag skrev så sa jag också att det kändes bra men man vet ju inte med bakslag och allt när man gör förändringar.
Men jag har absolut inte haft några bakslag utan allt känns oerhört lugnt och gemytligt.
Man skulle kanske kunna säga att det skulle ju också kunna bero på att nu har hysterin på jobbet börjat lägga sig när vi har kommit en bit in på terminen men där kan jag säga att det nog ändå är full fart.
Fast trotts detta så känner jag mig inte direkt stressad utan gör det jag ska och jag är helt klar på att jag hinner med betydligt mycket mer nu.
Jag har under den här månaden tänkt tanken ibland hur mycket tid jag egentligen tappat bort när jag varit inne på Facebook.
Tyvärr har det ju varit så att när jag känt mig som mest stressad så har jag liksom belönat mig själv med att tycka att nu tar jag det lite lugnt och tar en titt på FB. Naturligtvis har detta gjort att stressen blivit ännu värre för det jag stressat upp mig för har ju ändå blivit ogjort så det har bara skjutits fram.
Nu känner jag att jag kan arbeta i betydligt lugnare tempo men ändå få mycket mer gjort.

Euro har fått en kompanjon i skogen

Även hemma blir det en hel del gjort. Vet inte om jag berättat det men vi har ju faktiskt skaffat traktor till gården. Efter sommarens regnande hit och dit så insåg vi, eller rättare sagt Nina sa att nu köper vi traktor. Något som jag inte hade något som helst emot 🙂
Anledning var helt enkelt den att det blir för slitsamt både för oss och hästarna.
Vi jobbar båda två fulla dagar och då hinna med allt som har med höskörd och allt annat tillsammans blir för jobbigt helt enkelt.
Det är jättekul att köra med häst i jordbruket men tyvärr är det ju så att en häst inte bara är att tanka och köra.
Som sommaren var i år så var vi tvungna att köra på väldigt intensivt när det var uppehållsväder. Något som inte var möjligt med en häst. Därför fick vi tyvärr hö kvar på två av våra ängar då vi helt enkelt inte hann få in det förrän regnet kom och förstörde det.

Men det är inte enbart höskörden som vi har nytta av en traktor. En del av våra ängar börjar ge väldigt dåligt med hö så därför behöver de plöjas upp och sås i nytt. Något som också går att göra med häst men det tar betydligt mera tid.

Hur som helst så blev vi med traktor och med traktor behöver man även en hel del utrustning. Något som nu börjar se riktigt bra ut. Nu har vi två skopor, snöblad (detta fick vi med på köpet), plog, betesputs, trumslåtter och pallgafflar.
Betesputsen fick jobba idag då jag körde över en av ängarna som vi inte hann med. Hade vi inte haft betesputsen så hade vi fått ett elände nästa år när vi ska till att slå då det låg gammalt strängat hö kvar på ängen. Det är nu fixat och fick istället bli fin gödning till nästa år.

Traktorn har även fått jobbat en hel del på gården idag då jag schaktat bort en massa jord och i stället fått fram kalksingel som legat under, detta medan Nina jobbar för fullt med att renovera en lekstuga på gården som ska bli till hönshus så de får det fint och varmt till vinter.
Förhoppningsvis ska den vara så gott som klar i morgon så vi kan förflytta den till dess rätta plats. Den har varit i så dåligt skick så hade vi försökt flytta den så hade den förmodligen rasat. Men nu har Nina bytt ut det dåliga virket mot nytt och friskt så då är det bara att flytta.

Så även om det har blivit lite dåligt med idrottslig träning så har jag ändå fått en hel del fysisk träning här hemma. Ja, detta trotts traktorn. Allt går nämligen inte att utföra med den, man får allt hoppa ur och ta i med kroppen titt som tätt också 🙂

.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Premiär

Det har på sista tiden blivit lite dåligt med träning. Lite för mycket att göra på jobbet och även mycket på hemmaplan.
Har helt enkelt varit helslut när jag kommit hem.

Visst, jag har sedan sist kört Leksandsrundan på cykel, 13 mil och en av kvällsturerna på 32 km.
Långa turen körde jag vad jag tyckte i ett lugnt tempo och kände mig faktiskt riktigt pigg när jag nådde mål. Det tog strax under fem timmar och jag höll en snittfart på ca 27 km/h.
Faktiskt var jag tröttare efter kvällsturen på 32 km men då var farten 5 km/h snabbare och det kändes. Man tycker nog att 5 km/h extra inte är så farligt men det känns kan jag lova 🙂

I övrigt har det blivit mest jobb både på jobbet och hemma men som tur är så har jag cyklat till och från jobbet en del så man i alla fall fått lite träning. Jaja, jag har åkt elcykel då men det är ändå skönt att få vara ute i naturen.

Men trotts detta så har jag känt att det gått utför. Jag kände att jag började dala och jag började bli påmind om hur det kändes när det föll förra gången.
Tecknen har börjat hopa sig igen för utmattningssyndrom helt klart.

I stället för att träna blev det soffläge när jag kom hem från jobbet. Allt kändes tungt. Jag visste det var fel men det blev så ändå. Jag tog mig upp ibland för att ta mig ut och göra någon nytta på gården. Det kändes bättre men ändå inte helt rätt.

Efter att ha lyssnat på Anders Hansens böcker, bland annat Hjärnstark så vet jag ju att det är helt fel att göra så, men det blev så ändå. Jag orkade bara inte.
När jag sedan lyssnade på hans bok Skärmhjärnan så tog jag däremot ett beslut som jag länge tänkt på.
Jag stängde ner min Facebook. Det var inte lätt men nu har jag varit utan Facebook i över två veckor och oj vad tid jag fått över.
Visst, det finns mycket bra på FB men oj vad mycket onödigt också. Och jag kan helt klart säga att jag var beroende av det. Och ärligt, många säger nog säkert att. Ja, är man beroende är det bra att ta bort det.
Men jag lovar, jag är inte ensam. Man ser andra på ett helt annat sätt nu. Man sitter och pratar med folk och de plockar upp telefon lite då och då och oftast är det FB de kollar. Jag är absolut inte ensam.
Tyvärr missade jag att kolla hur mycket tid jag lade ner när jag hade det (det finns ju faktisk så man kan kolla på mobilen). Kanske har jag undvikit den tjänsten på mobilen innan men när jag veckan efter jag lade ner FB kom på att jag skulle kolla, så såg jag att jag hade minskat mitt användande från föregående veckan med flera timmar om dagen.
Nu när jag kollar så har jag en skärmtid på ca 30-60 min/dag. Och då läser jag en hel del jobbrelaterat under arbetstid eftersom det ingår i mitt arbete.

Men det mest sköna är detta med att jag inte längre dras till att kolla mobilen. Jag behöver inte kolla om någon gett något gilla, svarat på något inlägg, lagt ut någon bild (på vad de äter eller liknande) 🙂
Nä, jag kan med lugn och ro engagera mig i det jag ska. Jag känner heller inget behov av att tala om stup i kvarten vad jag själv håller på med. Något som jag ofta gjorde och då naturligtvis var man tvungen och se om någon hade reagerat på det.

Nu sköter jag det jag ska och är mig själv. Har till och med börjat känna att det faktiskt är roligt att sitta och prata med folk, att bara vara lite social. Ja, kom bara ihåg att jag sa ”lite” 🙂

Men trotts detta så har jag ändå känt mig helt slut vissa dagar och bara gett upp allt vad träning hetat och lagt mig på soffan.
Men även detta har Anders H skrivit om. Det är det som är det absolut sämsta man kan göra. När man är som tröttast är det som viktigast att ta sig i kragen och ge sig ut.
Ja, det kan låta omöjligt men jag kan säga att det stämmer.
Igår kom jag hem. Totalt utmattad och jag kände hur det brände i ansiktet. Orden jag då hörde inom mig var helt enkelt det som jag lyssnat på i hans böcker.
Jag tog mig helt enkelt i kragen och gjorde säsongspremiär på rullskidorna. Det kändes allt annat än lätt men efteråt när jag kom hem mådde jag som en prins. All trötthet var som bortblåst och när jag sedan gick till sängs för att sova så sov jag hur gott som helst hela natten.

Så som slutord på detta kan jag bara instämma i Anders Hansens ord. Att ge sig ut i skogen på en träningsrunda är precis lika effektivt (om inte bättre) som medicin mot depression.
Och jag är helt säker på att det finns en hel del som sitter hemma i soffan och tycker synd om sig själv då de lider av diverse depressioner.
Många av dem har fullt upp med att beskriva det på bland annat Facebook hur dåligt de mår. De orkar ingenting för de mår så dåligt. Och bara sämre och sämre blir de och desto mer måste de hålla sig inne och ligga still.

Jag lovar att många av dessa skulle piggna till om de bara reste på sig och tog sig ut i naturen. Till att börja med bara ta en promenad på kanske 15-30 min.
Den bästa medicinen är dock att få upp pulsen för då ger det bäst verkan. Men man kan tyvärr inte gå från sängliggande slöfock till elitidrottare på en dag. Och inte behöver man satsa på någon elitkarriär heller.
Däremot måste man ge det lite tid. Fysisk träning lindrar inte depressioner bara för att man rör på sig en enda gång. Det gäller att träna regelbundet.


Jag kan faktiskt säga detta för jag vet att allt stämmer. Jag har ju faktiskt varit där själv. Hade inte jag börjat med fysiskt träning hade jag aldrig kommit tillbaka.
Jag vet ju också att tränar jag inte så mår jag dåligt. Vilket jag nu fått bevis på under den här tiden som jag varit lite slö.
Så ni som lider av utmattningssyndrom, ge fysisk träning en chans. Jag kan i alla fall säga att för den som kommer till mig och säger att de är så synd om dem för de mår så dåligt så kommer jag inte tycka synd om dem om de hör till den kategorin som lägger sig på sängen och klagar.
Visst, det kan finnas handikapp och liknande så man inte kan ta sig ut i skogen, men det är jag ganska säker på är en väldigt liten procent av de som lider.

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer