Det ser ut att bli en start ändå

Trotts att jag i stort sett hade givit upp hoppet att åka något lopp under Vasaloppsveckan så kommer det bli en start i alla fall.

Kommer köra första sträckan tillsammans med ett av DalaTravets lag.
Fick en förfrågan och kunde bara inte tacka nej när det verkligen var den sträckan jag ville åka. Den eller sista är det jag gärna skulle vilja köra.

Det sköna med denna starten är dock att jag slipper ha några krav. Förutom mina egna då vill säga.

Frågade nämligen direkt vilka krav de hade på en för att åka. Svaret var ganska enkelt när jag frågade. Jag fick nämligen svaret att jag var överkvalificerad 🙂
Detta passade mig perfekt. Om jag åker på säg 1,5 timmar kommer både jag och laget vara nöjda, åker jag på 2,5 timme så kommer inte jag vara nöjd men laget är lika glada för det 🙂

Den stora fråga är trotts allt min rygg. Den kände ju riktigt bra förra veckan och även när jag fick frågan.
Natten efter vaknade jag och hade så oerhört ont. Hade som tur var en tid hos Rättvikshälsan på förmiddagen. Åkte dit och fick behandling men att ligga på mage var riktigt obehagligt och efter behandling gjorde det bara ännu ondare.
Fick frågan av sköterskan om jag brukade ta värktabletter. Jag svarade sanningsenligt att det var något som jag var väldigt dålig på.
Jag fick då stränga order om att det var dags att bli bra på det. Så jag gjorde som hon sa och stoppade i mig några tabletter.
Jag gav dock upp även arbetet i torsdags efter jag varit och fått behandlingen för jag insåg att jag gjorde ändå ingen nytta på jobbet.

Jag hade även ont när jag gick och lade mig men någon gång under natten vet jag att jag vred mig på sida och om jag somnade eller om jag kände det direkt är jag faktiskt osäker på men jag låg där hur som helst ett tag och bara kände att smärtan var helt borta. Tanken slog mig att det var nog bara just i den ställningen så jag ville inte röra på mig. Men efter en stund var jag ändå tvungen att kliva upp och då kände jag att ryggen var helt smärtfri.

Ok att efter ett tag uppe så kände jag väl återigen av lite men så mycket bättre hade det blivit.
Så idag lördag gjorde jag återigen min första tur på skidorna sedan förra lördagen. Denna gången tog jag det väldigt väldigt lugnt och det tog nästan en timme att köra en mil. Ok att jag hade vallat helt fel så gliden var näst intill noll men ändå.
Hade nämligen dragit på burkvalla över klister då det ändå var plusgrader men det visade sig i spåret att de inte hade kört med spårprofil så det fanns en del lössnö på sina ställen. Detta gjorde ju naturligtvis att det fastnade väldigt fint i klistret under skidorna 🙂
Men som sagt idag gjorde det ingenting. Dagens tur var enbart för att känna att ryggen höll. Något som jag måste säga att den gjorde. Visst kände jag av den lite, lite ibland men jag är ändå helt övertygad om att ska jag bli bra så måste jag röra på mig.
Skyller allt på just nu att jag har varit lite dålig på att röra mig så nu måste jag komma igång på riktigt igen.

Men nu siktar jag allt på starten i stafettvasan och är jätteladdad. Ska bli så himla kul. Siktar på att försöka hålla ca 4,5 min/km tempo. Alltså en sluttid på sträckan på runt 1,45 timmar. Mycket kommer ju bero på före och om jag hinner före proppen upp för backen. Jag vet ju inte direkt om det blir någon propp i detta loppet eller när så det får bli en överraskning. Så länge ryggen håller och jag kan åka och njuta genom sträckan så kommer jag hur som helst att vara jättenöjd. Har ju så gärna velat köra något av loppen så nu när det blev av ska jag njuta.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Rädsla

Idag blev jag riktigt rädd när jag var ute på en tur på Kopparrännet. Banan som är 18 km t.o.r. När jag har ca 1 km kvar till vändningen så hör och känner jag en ”klonk” i ryggen. En smärta går från höger sida (den jag haft problem med) över till vänster sida.
Det första jag tänker är, inte här, 8 km tillbaka hem mitt ute i skogen.

Men jag fortsätter lite försiktigt och känner att det som tur är inte blev något allvarligt skada av det.
Tänkte direkt tillbaka två år när jag var ute och tränade för halvvasan ute på sjön och det small till ordentligt och jag knappt tog mig hem den gången.

Men denna gången verkar allt gått bra. Till och med så att jag är lite extra positiv då den lilla värk jag nu har kvar sitter på vänster sida. Värken i högra sidan verkar ha släppt så förhoppningsvis så har det varit något som legat fel och jag idag själv ryckte det rätt. I alla fall är det det som jag hoppas på just nu.

Jag har dock tagit beslutet att inte åka något lopp i vasaloppsveckan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Försiktigt positiv

Dåligt med träning sista tiden men varit på två stycken laserbehandlingar med ryggen/höften.
Det har känts så där lite positivt. Det har med andra ord inte varit perfekt men värken har känts annorlunda så därför har jag sett det som positivt.
Har som sagt fått två laserbehandlingar och har även två tider inbokade nästa vecka.

Jag har inte tränat något denna veckan utan tagit det lite lugnt men igår var jag på en 2 timmar lång teknikträning och efter den hade jag rejält ont och tänkte att nu är det kört. Kändes absolut inte bra igår kväll.
Men när jag vaknade i morse var all värken borta och det kändes riktigt bra.
Så nu är jag försiktigt positiv.

Vad gäller gårdagens teknikträning så är jag oerhört positiv då jag fick några mycket bra tips.
Har tidigare haft lite problem med stakning med frånskjut och även lite i rena stakningen. Jag har inte sett eller känt den som någon energisparare.
Men efter att ha fått en liten liten justering igår så kändes det som om jag skulle kunna åka hur långt som helst.
Felet jag har gjort är helt enkelt att jag har stressat en del efter fällningen till att komma upp igen. Justeringen jag fick var helt enkelt att ligga kvar ett tag och glida för att sedan pendla upp igen falla framåt över stavarna. I och med detta så fick jag med mig höften på ett mycket effektivare sätt.
Nu är det bara att hoppas på att känslan i ryggen håller i sig även framöver.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Inte bra

Just nu känns det lite trist. Smärtan i ryggen släpper inte. Har varit hos två olika massörer/kiropraktorer, suttit på massagedyna, kört tens på mig själv men inget hjälper. Att åka skidor går i och för sig ok men idag tänkte jag testa en cykelvända på min trainer. Laddade en bana på 31 km men fick ge upp efter ca 3 km.
För varje tramp jag gjorde så smärtade det i högra höften.
Det som egentligen oroar mig mest är att jag inte kan sitta normalt, detta innebär att det absolut inte kommer att fungera att sitta i kajaken till våren.

Att hoppa över cyklingen är väl en sak. Även om det också är ett stort nederlag men att skippa kajakpaddlingen känns inte bra.

Igår åkte jag och Nina hela Kopparrännsspåret som är ca 18 km. Det var absolut inget högt tempo så jag såg det mer som en turåkning. Spåren var nämligen inte uppkörda mer än att det var några tappra skidåkare som spårat åt oss innan.
Men det var ändå en trevlig tur tycker jag. Och för detta håller även ryggen.

Jag skulle vilja åka några skidlopp och kanske även köra Vasaloppet men då skulle jag först vilja få upp konditionen lite till. Därför skulle det vara skönt att kunna träna lite på cykeln men det går inte.
Så vi får se hur det går med Vasalopp och allt.

Pustar ut efter 9 km, lika långt tillbaka

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

På resande fot

Nästan en hel vecka på resande fot.
I måndagskväll tog jag och fem kollegor tåget till Arlanda för övernattning på rest and flight.
Tisdag morgon lyfte planet mot England och London.
Vårat uppdrag var att gå på BETT-mässa, en mässa full med tekniska lösningar för skolan. Förutom själva mässan så bjöds det också på en massa föreläsningar på vårt hotell.

Det var oerhört lärorikt och många intryck har jag fått. Är oerhört nöjd med resan överlag vad gäller allt nytt inom teknik och pedagogik som vi fått lära oss om. Skulle även kunna tänka mig att göra om det just av den anledningen.

Många skulle nog ha jublat över att få denna chansen att åka till London. Själv kan jag säga att jag helt klart skulle kunna gjort detta på hemmaplan.
Jo, jag vet, själva BETT-mässan är ju i London och där är utställare från hela världen så det går ju inte.
Men i övrigt så är jag absolut inte imponerad av London och har inte efter denna resan någon längtan tillbaka.
Naturligtvis har jag provat på lite nya saker som jag inte gjort tidigare vad gäller ny mat. Är man i England så måste man ju bara prova fish and chips, något som jag inte gjort tidigare. Nu har jag provat fish and chips och jag har ingen längtan till det mera heller. Älskar fisk men detta var ingen höjdare.
Jag har även provat på scottish haggis neeps and tatties, med andra ord pölsa från Skottland. Detta var däremot väldigt gott. Lite annorlunda dock att äta pölsa tillsammans med potaismos och rotmos. Potatisen var förövrigt från Sverige.

Men i övrigt så kändes London för min del bara stressande. Folk som springer, bilar som tutar och ett ständigt surrande vart man än gick.
Så jag trivdes bäst inne på hotellet.
Eftersom jag är starkt introvert så tog det väldigt hårt energimässigt att vara bland så mycket människor hela tiden så man var ganska så utpumpad på eftermiddagarna.

Vad gäller träning så låg jag dock inte direkt på latsidan. Dels blev det en hel del promenader men både onsdag och torsdag morgon var jag uppe kl 06:45 och körde gympapass då företaget vi åkte med hade med sig en egen instruktör.
Jäklar vilken träningsvärk jag fick efter första dagen och då förstår ni säkert hur det kändes att köra passet dag två.
Trotts att man tycker man är vältränad med både skidåkning och cykel så är jag oerhört dålig på just styrketräningen.
Passen vi körde var 45 min och helt utan utrustning men det var ändå stenhård för framförallt mage och ben.
Så trotts träningvärken så känns det oerhört skönt att ha varit med på dessa passen för att inte dega ihop totalt.
Men nog saknade jag snön och skidåkningen allt. Vi kom hem på lördag kväll och på söndag åkte skidorna på. Vilken känsla 🙂

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Bra träningshelg

Denna helgen blev det äntligen några mil i benen. En mil på fredagen och 13 km på söndagen.
Var även ute på lördagen för att hjälpa min son med lite teknik. Det är ju intressant på sitt vis. Jäklar vad mycket olika ord man kan få lära sig när man ska försöka träna någon. Framför allt sin vuxne son som har fantastiskt dåligt tålamod.
Ena gånger var det förbannade skitskidor (jo, han kallade dem även för värre saker men det vill jag inte skriva här) 🙂
Andra gånger var det hans hjärna som inte var riktig.
Vi övade nämligen på diagonalning och stakning med frånskjut.
Och som alla nybörjare vet så är det oerhört svårt till att börja med att hitta balansen, man gör frånskjutet med benen för långt bak och allt vad som kan hända. Plötsligt blev det passgång och då blev det ännu mer svordomar 🙂

Så för mig som tränare i detta fallet låg nog största problem i att hålla mig för skratt. För hade jag börjat skratta åt honom hade jag nog aldrig fått med honom ut igen.
Nä, det var bara att hålla god min och föra en väldigt pedagogisk och lugn stil. Framför allt försöka förklara att han inte kunde bli proffs på en dag.
Så nu är det bara att hoppas på att han även i fortsättningen vill följa med.

För min egen del var det viktigt med att få komma igång ordentligt framför allt känns det bättre i ryggen nu.
Något som känns oerhört viktigt då jag nu kommer bege mig till London på datamässa resten av veckan och kommer inte hem förrän lördag kväll. Kommer kanske bli en del promenerande men vet också att det kan bli väldigt mycket stillastående, något som jag vet inte varit bra för min rygg.

Som tur är så kan jag i alla fall tillägga att det blev lite extra ryggträning i söndags då glidet inte var särskilt bra då kylan gjorde sitt till.
Kroppen kändes som sagt väldigt bra trotts att jag är lite otränad just nu (i alla fall om jag själv får säga). Milen tog 50 min att avklara och det får jag vara nöjd med. Kunde nog ha pressat en hel del till men kände faktiskt att det var riktigt skönt att inte ta ut sig helt och hållet.

Men som sagt nu blir det en vecka helt utan skidåkning i alla fall. Har dock bokat in mig på några morgongympapass på hotellet då det ingick. Tyvärr var dessa pass väldigt tidigt på morgonen men det ska jag nog fixa. Bra att få ett litet pass innan man ska inta hotellfrukosten.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Härlig premiär

Äntligen var Kopparrännet, spåret som startar vid motorstadion och vänder vid Risås uppkört.
Tyvärr hann jag inte köra hela idag men det blev ändå längre än jag vågat hoppas på.
Tänkte när jag kom dit vi 15:30 idag att jag kör fram till första vägövergången, trotts att det bara är 2,1 km dit.
Det hade ju trotts allt börjat skymma lite redan när jag kom fram och jag hade inte tagit med någon pannlampa.

Men väl vid första övergången så kände jag att jag fortsätter fram till slogboden. Det var ju trotts allt helt underbart att få åka i denna härliga natur.
Väl framme vid slogboden kände jag att jag kör upp för backen och vänder innan det börjar gå nerför igen.
Men inte kunde jag vända där heller. Insåg att jag nog skulle hinna även fram till nästa vägövergång som är vid ca 5 km och ändå hinna komma tillbaka innan mörkrets inbrott.

De sista kilometrarna var dock lite mörka när man var inne i skogen, ute på myrarna lyste månen upp men inne i skogspartierna var det på sina håll ganska mörkt 🙂

Men som sagt så bara njöt jag idag. I ryggen kändes inget som hels under turer trotts att det inte känts helt ok under dagen. Tyvärr är den inte riktigt bra nu efteråt heller så får se hur det går.
Det är helt ok så länge jag rör mig men att sitta känns inte ok.

Men man får leva på njutningen av turen. Härlig natur och fina spår. Hade inte något direkt bra glid då det ändå var 8-10 minusgrader men körde ändå milen på 47 min. helt ok tycker jag då jag ändå känner att jag tog det med ro. Hann ju även med att stanna och ta kort 🙂 och med tanke på det lite kärva underlaget så klagar jag inte.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Oj vad länge sedan…

Nog för att jag visste att det var ett tag sedan jag skrev, men att det var så länge sedan som november chockade även mig 🙂
Hur som helst så har det tyvärr blivit lite dåligt även med skidåkningen i år (annan träning också). Vet inte riktigt vad jag ska skylla på heller.
Just nu är det på grund av en dålig rygg, men om jag får säga det själv så har ryggen blivit dålig just på grund av att jag tränat dåligt.

Och varför har jag då tränat dåligt?
Ja, kan nog bero på en massa parametrar. En är i alla fall att jag tyvärr hela tiden känner mig stressad av att det tar för mycket tid och att jag i stället borde göra mer nytta hemma.
När jag väl kommer iväg för att träna så finns tyvärr tankarna där hela tiden att jag måste skynda mig.
Det blir då att jag försöker åka så lång sträcka som möjligt för att i alla fall få ut längden på så kort tid som möjligt.
Jo, tror de flesta förstår att det inte blir någon direkt kvalitativ träning av detta.
Framför allt så blir den inte till den nytta som jag tidigare använt den till då jag tränade både för min fysiska hälsa men framför allt för den psykiska.
Den psykiska hälsan blir då absolut inte bättre av att stressa sig igenom ett pass.
Tyvärr vet jag inte vad jag ska göra åt detta. För trotts att Nina sagt jag ska ta tid på mig så fungerar det inte.
Som t.ex. tryckte jag på lite runt sjön här en dag och körde 7 km på 24 min. Och då hade jag ändå lite mer att ge, men om det var nyttigt för hälsan vet jag inte. För även då kände jag att jag inte hade så mycket tid på mig så det var bäst att jag skyndade mig lite.

Det jag verkligen känner att jag skulle behöva är några pass på 1,5 – 2 timmar i lugnt tempo, men istället har de nu blivit 5 – 8 km på allt i från 20 – 45 min.
Visst kan det väl vara kul att åka fort ibland och visst strävar jag efter att hålla lite tempo men just nu känns det som jag bara förstör kroppen både fysiskt och psykiskt.

Just detta med att förstöra kroppen visade sig förra veckan då ryggen gav upp. Det har naturligtvis kommit smygande på men i fredags fick jag kapitulera totalt.
Då högg det i ryggen för varje steg jag tog när jag var ute på en lunchpromenad med hunden.
På grund av ryggen så har även sömnen blivit lidande då jag vaknat gång på gång och varit tvungen byta ställning för att lindra smärtan.

I söndags var jag till en massör och fick hjälp med detta.
På förmiddagen innan jag åkte till massören var jag dock ut för att prova lite skidåkning, men kände ganska snabbt att det var kört.
Att staka gick ok men att försöka diagonala eller göra ett frånskjut kändes absolut inte bra.
Direkt efter massagen kändes det dock genast bättre men det gav mig trotts allt ändå ytterligare en sömnlös natt.
Något som jag i och för sig hade full förståelse för efter den behandling jag fick.
Dagen efter däremot kändes det betydligt bättre, även om det inte var perfekt.

Så idag tisdag när jag var ut på lunchpromenad med hunden då kändes det som jag svävade på moln. Jag kunde gå på lätta steg utan att känna det minsta i ryggen. Böjde jag mig lite för mycket så kände jag dock att det kunde smärta något men även det var ju förståeligt.
En ytterligare orsak till att det kändes bra var säkerligen också det att det var första natten på ett bra tag som jag faktiskt inte vaknade av värken.

Väl hemma så tänkte jag att nu ska jag även kunna ta ett träningspass på cykeln.
Tanken var att jag skulle köra 1-1,5 timmar och en sträcka på ca 3 mil. Hittade en bana på 27 km som såg lagomt svår ut (eller lätt).
Tyvärr kände jag ganska tidigt att nu ville inte ryggen vara med längre.

Tyvärr var det även idag så att jag hade dessa dåliga tankar att skulle jag träna så måste jag först hinna göra alla andra sysslor. Elda, utfodra djuren och allt vad det innebär. Så när allt detta var klart var klockan 18 och då kom nästa dilemma.
Om jag ska träna 1-1,5 timmar så blir maten väldigt sen.
Om jag ska vänta med träningen tills efter maten så måste jag först låta maten smälta innan jag tränar och då kommer i stället klockan bli jäkligt sen innan jag kan komma i säng.

Jag valde att köra passet innan maten och tänkte att det fick bli lite sen middag.
Men som sagt så blev det ju återigen inte som jag tänkt.
Men med facit på hand så var det kanske bra att ryggen inte höll. Eller om jag själv ska ge mig vuxenpoäng för att jag inte pinade mig igenom hela banan när det inte kändes helt ok. För egentligen var det inte någon jättesmärta så jag skulle nog ha kunnat tryckt på ett tag till men mitt samvete sa att jag skulle avsluta.

Så även om det återigen blev en kort tur på ca 8 km och strax under 20 minuters träning så kändes det rätt ok att ge upp.
Nu tänker jag vila i morgon och så får vi se om jag kan få till något pass på torsdag-fredag.
Känner att jag behöver komma igång lite då jag reser till London med jobbet nästa vecka och då kommer det inte bli mycket till träning. Snarare åt andra hållet då vi ska på mässa och en massa föreläsningar.
Så även om det kanske blir en del gående så vet jag också att jag inte brukar må bra av att stå stilla längre stunder vilket det tyvärr kan bli när man är på liknande tillställningar. Därför hade det varit skönt om man hade fått lite skjuts på kroppen innan detta.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Dålig säsongsstart

Tyvärr startade jag ju inte vintersäsongen på hemmaplan som jag hade hoppats. 
När kylan kom så kördes snökanonerna igång på IK Jarl. Jag såg förhoppningen att håller kylan i sig så kunde det bli premiär nu i helgen på hemmaplan. 
För att få lite ytterligare träning så tog jag mig till klubbens träningslokal i torsdags för att köra ett pass i bland annat stakmaskinen. 
Tyvärr är det så att på väg in till träningslokalen så är en bänk placerad i dörröppningen med en lapp på där det står att man inte får beträda lokalen med ytterskor. 

Naturligtvis följer jag anvisningen och tar av mig skorna. Tyvärr sätter jag inte på mig mina inneskor innan jag kliver över bänken. I stället gör jag ett lite smidigt hopp över bänken och sparkar lilltån in i dörrkarmen. 
Alla har nog säkerligen varit med om att någongång sparkat i ed denna hemska tå som man nog fått för sina synder. För jag är säker på att den sitter där bara för att man ska göra illa sig ordentligt 🙂

Hur som helst så gjorde det oerhört ont och det kom några väldigt fula ord över mina läppar, samtidigt som jag hoppade in på toa för att kyla ner den. 
Det hjälpte en del så jag körde mitt pass och tyckte väl det kändes ok. 
Tyvärr var det nog bara en tro. På kvällen när jag sedan kom hem så visade det sig att tån började få en helt annan färg än övriga. Med andra ord väldigt blå 🙂

Dagen efter så gjorde det fortfarande så ont så jag ringde vårdcentralen för att höra. Som jag tycker så fick jag glädjande besked därifrån då de sa att så länge den inte pekade snett så behövde jag inte komma in då de ändå inte gjorde något åt det då. 
Så det var bara att ta lite smärtstillande vid behov och avvakta. 

Nu idag så känns det dock riktigt skapligt men för säkerhets skuld så går jag med en toffel på mig inne för alla vet ju att har man väl sparkat i en gång så är man alltid där och sparkar i igen. 

Nu är det också så att det ser ut som jag hoppats att det kan bli premiär på hemmaplan då vi har fått till så mycket snö på stadion så det kan finnas en färdig slinga på söndag. 
Tyvärr är det lite tveksamt om jag klarar av/vågar göra min premiär i morgon. 
Får nog nöja mig med denna helgen att titta på skidåkning på tv i stället.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Fjällsemester

Semestern i fjällen, närmare bestämt Tännäs och Fjällvattnet blev absolut inte som vi tänkt oss. 
Tanken var att vi skulle fiska, åka skidor och långfärdsskridskor och gärna få tillbringa vår vecka i ett vitt snölandskap. 

Så  blev det inte alls. 
Helgen började med grått väder och regn, plusgrader och absolut ingen snö. Sista milen på vägen var dock rena isgatan men det var det enda vi såg av vintern. 

Med dessa raden skulle man lätt kunna tro att vi haft en oerhört trist semesterveckan men faktiskt så kan vi båda konstatera att det var nog bästa veckan vi haft i Fjällvattnet. 


Rast och vila vid Ryvallen. Lite mat på vandringen är aldrig fel

Visst började veckan med grått väder men det stoppades oss inte att ge oss ut på en härlig vandring på måndagen. 
När vi var uppe senast så hade vi fått reda på att det skulle finnas en hel del Varglav ute vid Ryvallen. Varglav är en rödlistad lav som är sällsynt (trodde vi). 

Närbild på Varglav

När vi hade gått någon kilometer så upptäckte vi första Varglaven och vi var så exalterade. Vi fotade, studerade och tog GPS-punkter på den. 
När vi var klar vid första fyndet så gick vi några meter till och spanade och fann ytterligare stubbar med lav på. 
Det visade sig att det fanns Varglav lite överallt där vi gick. Men någon dag innan vi åkte så hade Nina fått reda på från en kollega att det hade dykt upp en parasit på Varglaven och den hittade vi inte. 
Så det fanns ju hur som helst lite spänning kvar då vi fortsatte att söka efter den. 
Det dröjde dock inte så länge förrän vi hittade även den. Så innan vi hade nått fram till vårt mål vid Ryvallen så blev det mest skämt om att ”kolla där, Varglav”. Och ingen var särskilt intresserad längre 🙂
Naturligtvis var vi jättenöjda med fynden vi hade hittat och även att laven verkligen hade spritt sig så bra som den hade gjort men själva spänningen hade försvunnit som sagt. Det var ju inte längre så exotiskt fynd 🙂

Varglav på en ruin vid Ryvallen. Detta var vårt mål och tipset vi fått stämde ju hur som helst att det fanns rikligt med Varglav här.

Tanken var ju även att vi skulle övernatta ute i tält men den planen avslutade vi dock på grund av vädret. Mest av den anledningen att vi inte ville ha en blöt hund i tältet. Både med tanke på oss och hund då ändå temperaturen låg ner mot nollan.
Det enda tragiska med denna turen som blev ca 13 km var att jag säkerligen på grund av lite ovana bar lite för tungt i ryggsäcken. Vi hade ju ändå packat för säkerhet i fall något skulle hända. 
Detta innebar att min rygg packade ihop ganska rejält. Men det fixades med ett inköp av tigerbalsam och så lite massage. 
Trotts fortsatt lite smärta så begav vi oss till Bruksvallarna för skidåkning på onsdagen. Jag vet ju vad skidåkning gjort med min onda rygg tidigare så jag trodde på det igen. 
I Bruksvallarna var det dock full aktivitet på stadion inför helgen tävlingar så vi blev tipsade att fortsätta upp till Ramundbergen i stället. 

Ramundbergen kan jag säga bjöd på fantastiska skidspår och efter att ha testat lite stakning så kände jag direkt att ryggen kändes bra igen. 
Jag ville däremot inte chansa något mycket så jag nöjde mig med tre varv på 2,5 km slingan på de klassiska skidorna. 
Men mitt mål var ju trotts allt att få testa min nya skateutrustning. Så efter mina varv i klassisk stil så bytte jag till skate. 
Eftersom detta var helt nytt för mig så nöjde jag mig dock med ett varv och lite åkning inne på startsträckan och sedan var jag nöjd. För även om det var svårt att sluta så visste jag att det var nya muskler som sattes i jobb och man vet ju vad det kan innebära de närmaste dagarna. 
Trotts allt måste jag säga att jag var jättenöjd med allt. Visst finns det massor att träna på för att få riktigt flyt i åkningen och även att få in de olika växlarna men för att vara ren nybörjare så gick det som sagt riktigt bra. 

Rogen i solnedgång

På torsdagen var det så dags igen för en utflykt och då styrde vi vår färd mot sjön Rogen. 
Vi tog bilen till Käringsjön där vi skulle börja. Väl framme vid startplatsen så visade det sig att han som bodde där var en av de som jobbar på Fjällvattnet och detta blev en liten överraskning då vi inte hade koll på att det var han som bodde där. 
Hur som helst så var även han på väg ner till sin stuga vid Rogen så vi slog sällskap med honom och hans två hundar. Han jobbar även som reservatskontrollant (tror jag det heter) så han hade mycket att berätta om på vägen. Det roliga med hans hundar är att de är av samma ras som våran hund, nämligen Australian shepherd (Aussie).

Vår guide tillsammans med hundarna vid Rogen

Det som var tänkt som en halvdagstur blev en heldagstur då vi blev kvar betydligt längre vid sjön än om vi gått själva. Detta gjorde att vi även fick avnjuta en fantastiskt solnedgång över Rogen vilket var värt massor. Framför allt på grund av att vi fick en hel massa härliga bilder. 
Att vi sedan fick gå i mörker hem gjorde absolut ingenting. 

Fredagen blev dock som planerat tidigare. Vi begav oss då åter mot Bruksvallarna. Denna gången inte för att själv åka skidor utan för att se på de som verkligen kan åka skidor. Fredagen bjöd på 5 km damer och 10 km för herrar. 

Så slutsummeringen för denna semesterveckan blev att den var helt fantastiskt. Tilläggas bör att vi var även ute och åkte lite långfärdsskridskor på onsdagen. Vi kollade isen och det var 7-8 cm tjock där vi började. Men när vi åkt en bit så stannade jag till och Nina stannade bredvid mig. Då knakade det till under oss och det blev en stjärna i isen. Då beslutade vi oss för att vi inte alls skulle chansa mera 🙂 Det var dock underbar is då den var helt snöfri men vi ville inte som sagt chansa med ett vinterbad. 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar