Extra spänning

De finns de som påstår att det är lite vanskligt att åka rullskidor då de ibland är lite vingliga.
Själv tycker jag att jag har riktigt bra koll på detta då jag om jag själv får säga det har riktigt bra balans.
Att åka på plan mark och bara staka är relativt enkelt. Att göra stakning med påskjut kräver lite extra. Att köra diagonalåkning på rullskidor kräver dock en hel del då det är lätt att vingla till. Men till och med detta gör jag med riktigt god balans nu mera.
Diagonalåkning gör man ju enbart i uppförsbackar, och kör man på kuperad väg så kommer man ju även till nerförsbackar förr eller senare och då brukar det gå undan. Och jag är den som inte bromsar i första taget utan släpper av och njuter då det går undan i fartställning.

Så vad är det då som kan krångla till det? Jo, igår när jag var ute och åkte min vanliga runda så gick också allting bra.
Jag satte av nerför backen och stod stadigt i fartställning utan några som helst problem. Så vad är då problemet.

Jo, som jag tidigare skrivit så har jag haft lite problem med lågt blodtryck och som alla vet så när man reser sig lite fort då så är det lätt att det blir lite snurrigt.
Detta var precis vad som hände när jag längst ner i backen i en hastighet på ca 25-30 km/h reser mig upp och blir ganska ordentligt yr i skallen.
Detta gav mig direkt en helt ny spänning på rullskidorna 🙂

När jag hade rest mig och yrseln satte in så blev jag lite fundersam om vad jag skulle göra, skulle jag stå kvar upprätt eller försöka huka mig igen? Jag valde dock att stå kvar då något sa mig att det blev mer vingligt om jag försökte gå ner i fartställning igen. Det gick också bra och yrseln försvann ganska kvickt men som sagt lite extra spänning blev det allt, för säga vad man vill men när det börjar snurra och det mer eller mindre svartnar för ögonen så kände man sig allt lite orolig 🙂

Nu gick dock allt bra men i fortsättningen så kommer jag nog att tänka mig för lite mera och kommer försöka resa mig lite mer långsamt för att undvika denna extra spänning. Nog för att jag har hjälm på mig men att störta ner i asfalten i ganska hög fart kommer nog ändå sluta i ganska så rejäla skrubbsår och det vet jag att det inte är särskilt skönt.

Finns säkert de som tycker att man borde ha både arm och knäskydd när man åker men jag känner ändå att jag är så pass säker på skidorna så jag kan klara mig utan dessa. Visst kan olyckor ske men man kan ändå inte ha hur mycket utrustning på sig som helst. Det ska ju i min mening ändå vara lätt att röra sig och jag tycker att arm och knäskydd hämnar mina rörelser. Det kommer ju i och för sig skrubbsår att göra också men den dagen den sorgen 🙂

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ett klart konstaterande

Nu har jag nog helt och hållet bevisat mig själv att fysisk träning klarar jag mig inte ifrån. Har ju även sagt mig själv att aldrig hamna i bottenläget som jag var i för några år sedan. Tyvärr råkade jag nog dit igen förra veckan då det mesta rasade.
Under en längre period så har det varit en hel del att göra både på jobbet och hemma.
Jag har nu insett vad lätt det är att ramla tillbaka, men också vad viktigt det är att verkligen ta sig i kragen och tvinga sig. Inte låta hjärnan styra.

Under den senaste tiden så har jag själv hittat en massa ursäkter på att inte gå ut och träna. Det har varit lite dåligt väder, jag har varit lite trött, det har inte känts kul och lite av varje. Jag har ju också själv skrivit att det är då man verkligen måste ta tag i sig själv och tvinga ut sig.
Tyvärr har jag inte tvingat mig själv. Men håller fortfarande på att det jag tidigare sagt absolut gäller.
Eftersom jag inte gjorde det så slutade det med två sömnlösa nätter och sedan häftiga magsmärtor. Nu valde jag att vara hemma tre dagar från jobbet bara för att försöka få tillbaka lite av den avsaknade sömnen.

Tyvärr blev det ju arbetet som fick lida av detta trotts att det absolut inte var enbart arbetets fel. I mitt fall var det nog lika mycket hemmets fel då vi har på tok för mycket projekt på gång.
Men helgen blev i alla fall toppen.

Hönshusflytt

Ett projekt mindre på gården. I helgen fick vi äntligen ett projekt vi kunde stryka. Nämligen flytten av lekstugan som nu ska bli hönshus. Egentligen skulle det ta enbart halva dagen så jag skulle hinna med och spela lite golf på eftermiddagen. Som tur var så hade jag i min hjärna inställt mig på att förmiddagen inte skulle räcka till för flytten. Det är trotts allt en hel del som kan hända och en massa problemlösningar innan ett sådant här stort projekt kan färdigställas.
När stugan stod där den skulle så var klockan redan bortåt fem på eftermiddagen så golfen var bara att glömma.

Men som tur är så tycker jag ju om att köra traktor så för den skulden gjorde det inget. Eller, gjorde det egentligen det? Det är ju en fråga som man kan ställa sig. För även här så hade jag ju skjutit bort det jag egentligen hade planerat.
Men oavsett så kände jag ju helt klart och tydligt att jag mådde bättre av att få vara ute. Söndagen blev däremot som jag hade planerat. Även om jag fick mig en tillsägelse på förmiddagen då jag kom ut till Nina iförd arbetskläder och började hjälpa till med det som återstod för att färdigställa hönshuset.
Tillsägelsen löd nämligen att jag var felklädd och skulle byta om till cykelkläder. Detta gjorde jag också i söndags fast lite senare när det var som ljusast på dagen.

Så med facit på hand så är jag övertygad om att avsaknaden av fysisk träning utomhus satte mig i den situation som jag hamnade i. Under hela september har det faktiskt enbart blivit 7 st träningstillfällen. Vilket är oerhört lite för min del.
Och detta med att ha lite stressigt både på jobbet och hemma är ingen bra kombination.
Det kändes dock oerhört skönt att ta sig ut på cykeln igen. Även om det inte blev mer än 1-1,5 timmar och ca 2,5-3 mil. Jag höll mig dock så mycket som möjligt i skogen och i relativt lugnt tempo och bara sög åt mig av den energi som fanns. Nu gäller det bara att se till att inte hjärnan tar över igen och hittar på en massa ursäkter.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Livet går vidare

Ja, livet går vidare utan Facebook. Nu ca en månad sedan jag stängde ner så känns det som det börjar ge resultat.
Visst, sist jag skrev så sa jag också att det kändes bra men man vet ju inte med bakslag och allt när man gör förändringar.
Men jag har absolut inte haft några bakslag utan allt känns oerhört lugnt och gemytligt.
Man skulle kanske kunna säga att det skulle ju också kunna bero på att nu har hysterin på jobbet börjat lägga sig när vi har kommit en bit in på terminen men där kan jag säga att det nog ändå är full fart.
Fast trotts detta så känner jag mig inte direkt stressad utan gör det jag ska och jag är helt klar på att jag hinner med betydligt mycket mer nu.
Jag har under den här månaden tänkt tanken ibland hur mycket tid jag egentligen tappat bort när jag varit inne på Facebook.
Tyvärr har det ju varit så att när jag känt mig som mest stressad så har jag liksom belönat mig själv med att tycka att nu tar jag det lite lugnt och tar en titt på FB. Naturligtvis har detta gjort att stressen blivit ännu värre för det jag stressat upp mig för har ju ändå blivit ogjort så det har bara skjutits fram.
Nu känner jag att jag kan arbeta i betydligt lugnare tempo men ändå få mycket mer gjort.

Euro har fått en kompanjon i skogen

Även hemma blir det en hel del gjort. Vet inte om jag berättat det men vi har ju faktiskt skaffat traktor till gården. Efter sommarens regnande hit och dit så insåg vi, eller rättare sagt Nina sa att nu köper vi traktor. Något som jag inte hade något som helst emot 🙂
Anledning var helt enkelt den att det blir för slitsamt både för oss och hästarna.
Vi jobbar båda två fulla dagar och då hinna med allt som har med höskörd och allt annat tillsammans blir för jobbigt helt enkelt.
Det är jättekul att köra med häst i jordbruket men tyvärr är det ju så att en häst inte bara är att tanka och köra.
Som sommaren var i år så var vi tvungna att köra på väldigt intensivt när det var uppehållsväder. Något som inte var möjligt med en häst. Därför fick vi tyvärr hö kvar på två av våra ängar då vi helt enkelt inte hann få in det förrän regnet kom och förstörde det.

Men det är inte enbart höskörden som vi har nytta av en traktor. En del av våra ängar börjar ge väldigt dåligt med hö så därför behöver de plöjas upp och sås i nytt. Något som också går att göra med häst men det tar betydligt mera tid.

Hur som helst så blev vi med traktor och med traktor behöver man även en hel del utrustning. Något som nu börjar se riktigt bra ut. Nu har vi två skopor, snöblad (detta fick vi med på köpet), plog, betesputs, trumslåtter och pallgafflar.
Betesputsen fick jobba idag då jag körde över en av ängarna som vi inte hann med. Hade vi inte haft betesputsen så hade vi fått ett elände nästa år när vi ska till att slå då det låg gammalt strängat hö kvar på ängen. Det är nu fixat och fick istället bli fin gödning till nästa år.

Traktorn har även fått jobbat en hel del på gården idag då jag schaktat bort en massa jord och i stället fått fram kalksingel som legat under, detta medan Nina jobbar för fullt med att renovera en lekstuga på gården som ska bli till hönshus så de får det fint och varmt till vinter.
Förhoppningsvis ska den vara så gott som klar i morgon så vi kan förflytta den till dess rätta plats. Den har varit i så dåligt skick så hade vi försökt flytta den så hade den förmodligen rasat. Men nu har Nina bytt ut det dåliga virket mot nytt och friskt så då är det bara att flytta.

Så även om det har blivit lite dåligt med idrottslig träning så har jag ändå fått en hel del fysisk träning här hemma. Ja, detta trotts traktorn. Allt går nämligen inte att utföra med den, man får allt hoppa ur och ta i med kroppen titt som tätt också 🙂

.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Premiär

Det har på sista tiden blivit lite dåligt med träning. Lite för mycket att göra på jobbet och även mycket på hemmaplan.
Har helt enkelt varit helslut när jag kommit hem.

Visst, jag har sedan sist kört Leksandsrundan på cykel, 13 mil och en av kvällsturerna på 32 km.
Långa turen körde jag vad jag tyckte i ett lugnt tempo och kände mig faktiskt riktigt pigg när jag nådde mål. Det tog strax under fem timmar och jag höll en snittfart på ca 27 km/h.
Faktiskt var jag tröttare efter kvällsturen på 32 km men då var farten 5 km/h snabbare och det kändes. Man tycker nog att 5 km/h extra inte är så farligt men det känns kan jag lova 🙂

I övrigt har det blivit mest jobb både på jobbet och hemma men som tur är så har jag cyklat till och från jobbet en del så man i alla fall fått lite träning. Jaja, jag har åkt elcykel då men det är ändå skönt att få vara ute i naturen.

Men trotts detta så har jag känt att det gått utför. Jag kände att jag började dala och jag började bli påmind om hur det kändes när det föll förra gången.
Tecknen har börjat hopa sig igen för utmattningssyndrom helt klart.

I stället för att träna blev det soffläge när jag kom hem från jobbet. Allt kändes tungt. Jag visste det var fel men det blev så ändå. Jag tog mig upp ibland för att ta mig ut och göra någon nytta på gården. Det kändes bättre men ändå inte helt rätt.

Efter att ha lyssnat på Anders Hansens böcker, bland annat Hjärnstark så vet jag ju att det är helt fel att göra så, men det blev så ändå. Jag orkade bara inte.
När jag sedan lyssnade på hans bok Skärmhjärnan så tog jag däremot ett beslut som jag länge tänkt på.
Jag stängde ner min Facebook. Det var inte lätt men nu har jag varit utan Facebook i över två veckor och oj vad tid jag fått över.
Visst, det finns mycket bra på FB men oj vad mycket onödigt också. Och jag kan helt klart säga att jag var beroende av det. Och ärligt, många säger nog säkert att. Ja, är man beroende är det bra att ta bort det.
Men jag lovar, jag är inte ensam. Man ser andra på ett helt annat sätt nu. Man sitter och pratar med folk och de plockar upp telefon lite då och då och oftast är det FB de kollar. Jag är absolut inte ensam.
Tyvärr missade jag att kolla hur mycket tid jag lade ner när jag hade det (det finns ju faktisk så man kan kolla på mobilen). Kanske har jag undvikit den tjänsten på mobilen innan men när jag veckan efter jag lade ner FB kom på att jag skulle kolla, så såg jag att jag hade minskat mitt användande från föregående veckan med flera timmar om dagen.
Nu när jag kollar så har jag en skärmtid på ca 30-60 min/dag. Och då läser jag en hel del jobbrelaterat under arbetstid eftersom det ingår i mitt arbete.

Men det mest sköna är detta med att jag inte längre dras till att kolla mobilen. Jag behöver inte kolla om någon gett något gilla, svarat på något inlägg, lagt ut någon bild (på vad de äter eller liknande) 🙂
Nä, jag kan med lugn och ro engagera mig i det jag ska. Jag känner heller inget behov av att tala om stup i kvarten vad jag själv håller på med. Något som jag ofta gjorde och då naturligtvis var man tvungen och se om någon hade reagerat på det.

Nu sköter jag det jag ska och är mig själv. Har till och med börjat känna att det faktiskt är roligt att sitta och prata med folk, att bara vara lite social. Ja, kom bara ihåg att jag sa ”lite” 🙂

Men trotts detta så har jag ändå känt mig helt slut vissa dagar och bara gett upp allt vad träning hetat och lagt mig på soffan.
Men även detta har Anders H skrivit om. Det är det som är det absolut sämsta man kan göra. När man är som tröttast är det som viktigast att ta sig i kragen och ge sig ut.
Ja, det kan låta omöjligt men jag kan säga att det stämmer.
Igår kom jag hem. Totalt utmattad och jag kände hur det brände i ansiktet. Orden jag då hörde inom mig var helt enkelt det som jag lyssnat på i hans böcker.
Jag tog mig helt enkelt i kragen och gjorde säsongspremiär på rullskidorna. Det kändes allt annat än lätt men efteråt när jag kom hem mådde jag som en prins. All trötthet var som bortblåst och när jag sedan gick till sängs för att sova så sov jag hur gott som helst hela natten.

Så som slutord på detta kan jag bara instämma i Anders Hansens ord. Att ge sig ut i skogen på en träningsrunda är precis lika effektivt (om inte bättre) som medicin mot depression.
Och jag är helt säker på att det finns en hel del som sitter hemma i soffan och tycker synd om sig själv då de lider av diverse depressioner.
Många av dem har fullt upp med att beskriva det på bland annat Facebook hur dåligt de mår. De orkar ingenting för de mår så dåligt. Och bara sämre och sämre blir de och desto mer måste de hålla sig inne och ligga still.

Jag lovar att många av dessa skulle piggna till om de bara reste på sig och tog sig ut i naturen. Till att börja med bara ta en promenad på kanske 15-30 min.
Den bästa medicinen är dock att få upp pulsen för då ger det bäst verkan. Men man kan tyvärr inte gå från sängliggande slöfock till elitidrottare på en dag. Och inte behöver man satsa på någon elitkarriär heller.
Däremot måste man ge det lite tid. Fysisk träning lindrar inte depressioner bara för att man rör på sig en enda gång. Det gäller att träna regelbundet.


Jag kan faktiskt säga detta för jag vet att allt stämmer. Jag har ju faktiskt varit där själv. Hade inte jag börjat med fysiskt träning hade jag aldrig kommit tillbaka.
Jag vet ju också att tränar jag inte så mår jag dåligt. Vilket jag nu fått bevis på under den här tiden som jag varit lite slö.
Så ni som lider av utmattningssyndrom, ge fysisk träning en chans. Jag kan i alla fall säga att för den som kommer till mig och säger att de är så synd om dem för de mår så dåligt så kommer jag inte tycka synd om dem om de hör till den kategorin som lägger sig på sängen och klagar.
Visst, det kan finnas handikapp och liknande så man inte kan ta sig ut i skogen, men det är jag ganska säker på är en väldigt liten procent av de som lider.

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Första paddlingen

Idag fick vi äntligen tid över för en paddlingstur. Inte särskilt lång men ändå. Vädret under semesterveckorna har ställt till det ordentligt med höskörden. Ett par av våra ängar som vi slagit har regnet förstört.
Men trotts detta så har senaste veckans högtryck gjort att höskullen nu är fylld.
Eftersom vi kör allt med häst och helt utan maskiners hjälp så är bara detta ett rent träningspass. Och allt sker under den varmaste tiden och mitt ute i solen 🙂
Måste tillägga att nytt för i år är att det faktiskt inte är helt maskinlöst. Vi har ju faktiskt skaffat oss en höblås för att få upp höet på skullen.
Men kan också erkänna att vi nu söker en traktor då vi båda inse att detta tar för mycket på både kropp och själ. För Ninas del så gick alla hennes fyra veckor åt för höskörden. Vi hade planerat för en hel del uteaktiviteter tillsammans men det enda vi hunnit med är en dag i Härjedalen med lite fiske, en dag med cykling och så idag en tur med kajakerna.

Själv passade jag på att leka lite med kajaken när jag ändå var ute. Tränade på att ta mig upp iden efter kantring. Den vanliga räddningen med hjälp av flytkudde var enkel och gav inga som helst problem. Men testade även cowboyräddningen som jag inte lyckats med tidigare (första gången dock men egen kajak).
Gjorde tre försök och lyckades med två av dem. Helt ok.

Nu börjar Nina jobba så kommande veckan blir jag ensam hemma. Vi får se vad jag då hittar på. Måste dock träna lite till inför söndagens Leksandsrunda. Behöver även en lite viloperiod för att komma i rätt form. Blir till att planera väl.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Tuff tur idag

Idag fick jag en riktigt genomkörare som var behövligt. Fick med mig Nina ut på en, tur och retur till Dådran.
Normalt sett så går det lugnt när Nina är med och det brukar inte bli så långa turer. Men idag tog vi en tur förbi Dådran och hej så jag fick ligga i.
Nina körde nämligen min elcykel och då blev det åka av 🙂

Framför allt så fick jag slita i uppförsbackarna där Nina annars brukar bli efter. Idag var det jag som fick be henne ta det lite lugnt 🙂
Och backar finns det verkligen efter denna vägen. Naturligtvis finns det även nedförsbackar men där hann jag inte riktigt återhämta mig. Att vägen till Dådran långa sträckor bestod av löst singel gjorde ju inte saken lättare heller.

Helt klart är att jag fortfarande är otränad i just backkörning, för trotts alla dessa uppförsbackar och den relativt höga farten så hade jag en medelpuls på 126 och max på 161. Men det är benen som inte riktigt vill vara med. Det var spagettiben i flera av backarna och det gick trögt på slutet.
Som tur var så valde jag att åka åt rätt håll. Vägen ifrån Dådran förbi sjön Ljugaren var betydligt enklare att åka på. Dels var den hårdare, utan löst singel och även om det är en hel del upp och ner även där så är det betydligt mindre backar. Jag hade inte velat ta dessa hemska uppförsbackar på hemvägen när man redan hade 2,5 mil i benen det kan jag lova.

Men som sagt så var detta behövligt och jag behöver någon mer liknande resa då det nu är mindre än två veckor kvar till Leksandsrundan på 13 mil. Ok att allt då går på asfalt och även ganska så flackt. Visst, det är rejäl stigning upp mot Lindberg men just nu känns den stigningen relativt enkel.

Det var också oerhört kul att vi kunde åka ut tillsammans. Jag och Nina har ju inte direkt samma upplägg på träningen så idag visade det sig verkligen vad värdefull elcykel är. Utan den hade denna färd aldrig blivit av är jag helt säker på. I alla fall hade den inte blivit så här trevlig. Det kom till och med lite regn men inte heller det var något som vi brydde oss om.
Det var bara att kasta på sig regnkläderna. Och riktigt mysigt var det att stanna till i Dådran och inta lite fika som vi hade med oss. Livsglädje kallas väl detta 🙂

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Lågt blodtryck

Har nu under en längre period haft lite besvär av att jag väldigt ofta blir yr när jag reser mig upp från låg position. En position som man hamnar i ganska så ofta hemma här på gården då jag t.ex håller på att riva ut golvet ur ett av våra hus, rensar ogräs i trädgården, en hel del jobb med höskörd (som tur är inte så låga ställningar där).
Ja, hur som helst så även om det inte är några jätteproblem så är det ändå obehagligt att det alltid snurrar till i huvudet varje gång man reser sig upp.

Jag misstänkte ju direkt att det var tillfälliga blodtrycksfall men när det nu har pågått en längre tid så införskaffade jag mig en blodtrycksmätare för att själv hålla lite koll på hur det egentligt låg till med blodtrycket.
Har ju läst lite fakta på bland annat 1177 och där läst att man inte gör något åt lågt blodtryck. Vilket ju känns jättekul med de problem man har.
Hur som helst så har jag nu under några dagar gjort mätningar lite då och då men framför allt då på morgonen efter som det är då de rekommenderar att man ska mäta.
Senaste dagarna har jag legat på 92/60 och 96/62. Pulsen har vid dessa mätningar visat 55 resp 60.
Enligt riktlinjer så ligger nedersta gränsen för blodtrycket vid 90/60. Så ja, jag ligger på vad som räknas som normalt men men.

När man sedan läser på t.ex. 1177 hur man får upp sitt blodtryck så rekommenderar de fysisk aktivitet och regelbunden motion. Något som brukar ställa till problem med högt blodtryck är stress.
Då undrar jag? Som ofta får höra att jag måste stressa ner och ta det lite lugnt. Vad skulle hända med mitt blodtryck om jag följde dessa råd?

Jag får väl helt enkelt börja stressa mera, göra mer fysiskt arbete hemma på gården och träna hårdare.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Skidorna lagda på hyllan för säsongen

Då är skidorna paraffinerade (undrar om det är ett ord?) och undanlagda för denna säsong.
Sista turen blev som tradition Pilgrimsloppet mellan Högvålen och Lofsdalen.
Fjärde året på raken nu som jag genomför detta loppet och som vanligt bjöd det på ytterligare ett nytt före. I år kom det faktiskt lite regn under loppet. Det var även lite lätt motvind hela vägen. På grund av att det var plusgrader även under natten så var spåren ganska så mjuka.
Så som ni säkert förstår var det inte det lättaste föret att ta sig fram i.
Trotts detta så hade jag personbästa upp till första kontrollen efter ca en mils klättring upp på fjället.
Målet var ju att även i år gå under två timmar och med tanke på starten såg det ganska så ljust ut.
Men ganska så snart efter första kontrollen insåg jag att det inte skulle gå då man fick kämpa även i nerförsbackarna.

Normalt sett skulle jag här ha blivit oerhört besviken och ändå kört som en idiot för att försöka klara målet, men i stället så tänkte jag ”skit samma”, det får ta den tid det tar.

Så jag åkte och myste lite milen in mot sista kontrollen.
Däremot i en liten uppförsbacke precis innan kontrollen trycker jag till med högerbenet och får ett släpp. Jag känner hur det nyper till i baksidan av låret och tänker ”fan också”, nu är det bara att bryta.
Men efter att jag känt efter lite vid kontrollen så beslutar jag mig ändå för att genomföra även de sista åtta kilometerna.
Dessa kilometrarna är dock lätt uppför hela vägen och enda frånskjutet jag kunde göra var med vänster ben. Så det blev mestadels stakning.
Det gick inte fort kan jag säga. Lösa spår, där även stavarna gick igenom på många ställen gjorde att man blev ganska så mör i kroppen. Ja, ok, riktigt skittrött blev jag och det var med enbart pannbenet som jag tog mig i mål 🙂

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 57384298_10216404495936808_5780639768366809088_n.jpg

Tiden blev 2:28, något som inte alls är imponerande men vem bryr sig. Kanske jag då? Men det är en annan sak. Har börjat tänka om lite vad gäller prestation men det tar vi en annan gång kanske.
Hur som helst så nu laddar vi för ny säsong med lite lugna, mysiga turer i kajaken och lite cykel.

Några cykelturer har jag redan avklarat och även premiärturen för säsongen i kajaken är avklarad.
Vad gäller cykel så är några tävlingar redan inbokade. Bland annat Rättviksjakten och Leksandsrundan130. Kan bli någon mer också men det får framtiden utvisa.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nästan en månad sedan nu…

Nu har det inte hänt mycket här. Men jag själv kan säga att jag inte direkt legat på latsidan vad gäller fysiskt träning.
Eller, jo, lite kanske. I alla fall i början av månaden då ryggen inte var i väldigt bra skick.
Som ni vet så har ryggen strulat lite och jag har provat flera olika behandlingar och inget verkar ha fungerat så där värst bra.
Men innan vi åkte upp till fjällen vecka 12 så fick jag en behandling med akupunktur. Och det verkade ta betydligt bättre än övrigt. Dagen eller dagarna efter den behandlingen kände jag mig ganska öm men körde lite försiktig skidåkning uppe i fjällen på söndagen.
Det var på torsdagen som jag fick akupunktur.

Söndagens tur kändes helt ok då jag åkte 12 km i lätt terräng och i lugnt tempo. Jag till och med väldigt lätt. Jag skrattade till och med åt mig själv när jag kollade tiden det tagit på rundan.
Men trotts att jag intalade mig själv att jag skulle ta det lugnt så var ändå största orsaken till tidsåtgången den att jag var tvungen stanna och fota lite överallt. Fjällvärden är fantastiskt vacker 🙂

Under veckan så åkte vi även på tur med skidor och full packning i ryggsäckarna. Vi gjorde en tur till Falkboet och det är en tur på 18 km. Hela vägen dit var det motvind så det tog sin tid.
Väl vid Falkboet när vi satt inne och mumsade på våfflor så drog världens snöstorm förbi. Men lika fort som den kom så försvann den igen, det tog ca 20 min.
Dock var vinden kvar när vi skulle bege oss hemmåt. Medvind på ca 15-20 sekundmeter. Hej vad det gick undan hem. Ett staktag var femtionde meter ungefär och då även i vissa uppförsbackar där vi drev med vinden 🙂

När ryggen höll även med tung ryggsäck tänkte jag att då kunde jag gå för fullt så jag testade även detta och det gick utmärkt. Däremot känner jag att konditionen försämrats en del då jag väldigt snabbt blev trött.

Men nu känns det som att även det håller på att vända då jag även kan sitta på cykeln igen och har under denna perioden hunnit lägga 10-15 mil även på den.
Häromdagen gjorde jag även utepremiär på cykeln då jag tog en tur på 2,5 mil.
Racern står dock fortfarande monterade i trainern ett tag till så jag kan cykla inne. Känns säkrast att cykla MTB ute än så länge.

Jag har även fått en behandling akupunktur efter fjällresan men idag när jag var dit så ville hon inte sätta några nålar mer. Problematiken med akupunktur är nämligen att sätter man nålar när kroppen blivit bra så kan det börja om igen. Och just nu är jag så bra så vi ville inte chansa med att göra det sämre.
Detta känns oerhört skönt. Och höll ryggen för min genomkörare på cykel igår så bör den hålla ett bra tag till tycker jag.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Stafettvasan

Fredagen den 1 mars körde jag förstasträckan åt DalaTravet i Stafettvasan. Jag hade vallat med en blandning av violett och universalklister som jag täckte med V40 burkvalla för att det inte skulle frysa i då det var minusgrader.
Det skulle inte komma någon snö enligt prognosen men det visade sig att det ändå hade kommit någon millimeter.
Jag provade dock skidorna i startområdet och allt kändes bra.
När starten hade gått kände jag dock att det inte var särskilt bra glid på skidorna. Uppför backen gick det bra och min plan var att så fort jag var uppe så skulle jag stanna och skrapa av vallan om det behövdes.

Väl uppe så märkte jag direkt att något måste göras. Vid första lilla nedförsbacke så märkte jag att jag var tvunget att staka nerför.
Så snabbt av med skidorna och skrapa av klistret. På med skidorna igen och iväg. Tyvärr kändes det inte mycket till skillnad så jag började fundera på att det kanske ändå inte var min valla som var fel.
Jag klev ur spåret och körde bredvid och det blev en betydligt skillnad.
Så det var bara till att köra ospårat bredvid de fina spåren som fanns.

Vid Smågan stannade jag igen och flyttade bak bindningen för att försöka få lite bättre glid men inte heller detta gjorde någon större skillnad. Det var helt klart något i snön som gjorde att det gick tungt.
Det var helt enkelt bara att kämpa på. Såg också att det var fler som valde att ligga bredvid spåren och de som låg i spåren var ganska lätta att passera.

Naturligtvis kostar det lite extra i kraft att ligga bredvid spåren då det blir lite extra muskelgrupper som måste sättas in men jag tyckte ändå att det fungerade helt ok. Är trotts allt ganska stabil på skidorna. Det var hur som helst betydligt mindre påfrestande att åka där i spåren.
Ju längre jag åkte ju lättare gick det även så jag förstod att det skulle bli bättre före längre fram på dagen.
Detta var också något som övriga i laget bekräftade.
Dock hade det till sista sträckan börjat blivit mjukt i spåren så där kan jag tänka mig att de fick lite dåliga förhållanden av den anledningen i stället.
För tydligen de som åkt mittensträckorna var jättenöjda.

Så summa summarum så får jag vara rätt nöjd med min tid på 1.53 över de 24 km jag åkte. Mitt mål var 1.45 men då hade jag trott på mycket lätt före.

Ryggen då? Jo, inga som helst problem under loppet. Enda problemet var bussfärden från Mora till Sälen och efter loppet från Mångsbodarna till Mora. Att sitta går nämligen fortfarande inte något bra.
Det är ju lite lustigt att man ska kunna åka 24 km och slita med dåligt glid på skidorna men inte känna det minsta av värk, men när man sätter sig ner på en buss är det ett elände. Livet är en gåta. Hur som helst. Det var riktigt kul att köra första sträckan. Nästa gång skulle jag dock vilja köra sista sträckan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar