Bomben

Måste säga att förra inlägget fick en ganska snabb men tråkig förklaring. Men jag brukar alltid säga att allt har en mening. Mina tankar om hur hjärnan påverkas hade helt klart en mening.

Till historien hör att jag förra veckan var på fjällsemester. En semester som inte höll på att bli av p.g.a. mitt arbete och coronaviruset. Jag fick nämligen på fredag eftermiddag reda på att min semester blivit indragen då jag behövdes på jobbet då all undervisning skulle gå över i fjärrundervisning och jag som IT-tekniker behövdes.
Det var då allt rasade. Jag har känt länge att det börjat bli för mycket och denna semester var sista livlinan. Och att den nu blev inställd blev för mycket.

Men tack vare min sambo och en mycket förstående chef (trotts att det var hon som först drog in semestern) så togs beslutet tillbaka och jag fick åka på semester även om det blev en dag senare än tänkt.
Under semester så tänkte jag just på det jag skrivit om just detta med att allt måste gå så fort och naturligtvis hjälpte även stället till då det inte fanns något att stressa hem till.
Men det som var en fröjd var helt enkelt det att jag och min sambo för första gången kunde vara ute och åka längdskidor tillsamman.
Jag har tidigare alltid tyckt att det gått för sakta när hon varit med och tyckt att det inte gett något. Nu kunde jag i stället inse njutningen av att enbart vara ute i naturen.

Visst är det positivt att även öka pulsen ibland under träning men då ska det inte bero på stress.
Jag körde även några kortare turer som var pulshöjande men enbart med njutning.
Första turen jag var ute på så var jag dock ensam men det var då jag intalade mig själv att denna turen skulle ha omvänd fokus.
Tidigare hade mitt fokus varit så lång sträcka på så kort tid som möjligt. Nu intalade jag mig i stället att det gör ingenting om sträckan blir kort, bara det tar lång tid 🙂

Så semester gjorde absolut sitt men trotts allt så visset jag att det skulle komma ett bakslag, eller ska man säga en vardag igen.
Dock får man väl se det som positivt ändå.
För innan vi åkte på semester hade min chef bett mig om att få kontakta företagshälsovården åt mig för samtal.

Det var under detta samtal som jag fick det tunga beskedet att min stress kan ha gått så långt så hjärnan kan ha tagit skada.
Och med den bakgrunden som jag tänkt tillbaka på så är det ju så att jag haft oerhörda bekymmer med koncentration, minne och framför allt inlärning. Allt nytt jag försökt lära mig går helt inte in i skallen.
Så det låter ju inte otroligt om skadan redan är skedd. Dock kunde inte terapeuten sjukskriva mig men han rekommenderade mig skarpt att sjukskriva mig själv och kontakta läkare.
I samråd med min chef så blev det också så och hon kontaktade åter företagshälsan så i morgon fredag blir det läkarbesök hos dem. Något som egentligen inte ingår i vårt avtal men både terapeuten och chefen tyckte det var en fördel att anlita deras läkare då terapeuten kunde förklara situationen för läkaren då de har daglig kontakt.
Hade jag vart tvungen kontakta vårdcentralen så hade ju allt börjat om igen.

Det positiva i det hela är väl ändå behandlingen jag fått rekommenderad är att enbart göra roliga saker. Det är ju inte illa. Och nu har jag i alla fall tid på mig att motionera utan att behöva stressa 🙂
Nu vet jag ju i och för sig inte vad läkaren har för utsago men får väl ändå hoppas på något positivt i allt elände.
Får jag säga själv så är inte detta något som läker på ett par veckor så ger han mig en till två veckor och sedan arbeta igen så känns det väl inte som någon direkt lösning.

Kan ju även säga att chefen var säker på att om de skulle sjukskriva mig en viss procent så sa hon att då kommer du ändå göra 100%, fast på kortare tid. Tydligen känner hon mig ganska väl 🙂

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *