Lite funderingar

Har börjat fundera lite, eller egentligen har jag funderat på det ganska länge men det har liksom blivit mera nu på sista tiden med tanke på att jag var och badade för någon vecka sedan.

Av säkerhetsrisker så sägs det ju alltid att man ”aldrig” ska ge sig ut på isar ensam, man ska ”aldrig” ge sig ut i kanot ensam och så vidare.
Vad innebär då detta för mig.
Jo, enkelt. Jag får helt enkelt sluta med mina aktiviteter då jag aldrig har någon att följa med. Jag vet att det kanske låter konstigt men är man introvert så är man.
Jag kan aldrig tänka mig att ligga någon annan till last eller hur man ska se det.
Jag är en sådan person som egentligen inte planerar utan när andan faller på så ger jag mig ut.
Och det säger sig själv att då kanske de andra inte kan. Och om man vänder på det och säger att vi planerar att göra någon om några dagar. När den dagen kommer kanske jag inte alls har lust eller så har något annat dykt upp som kanske är viktigare. Då kan jag i stället inte avboka om jag nu skulle ha kommit överens med någon att vi ska ut.

Visst är det så att jag kanske själv är den som ställer till det för mig men jag har verkligen försökt jobba bort detta beteende men det går bara inte.
En annan sak är att om jag t.ex. skulle ut och cykla med någon så känner jag att jag kan bli en belastning då jag inte orkar hålla den fart som de cyklister jag känner håller när de är ute. Eller så finns andra gruppen att jag skramlar ihop någon som absolut inte orkar hålla mitt tempo. Men då och andra sidan så får jag en liten cykeltur men absolut ingen direkt träning.
Vi kommer genom jobbet att vara ute och cykla varje onsdag från april och framåt men det blir då helt klart trevliga turer lite runt om i Rättvik i lugnt tempo, vilket kommer bli väldigt trevlig men som sagt inget direkt pulshöjande.
Och andra sidan så blir det en gång i veckan max och jag behöver vara ute mera.

Så med andra ord. Eftersom flera har sagt åt mig bland annat med tanke på att jag gick genom isen här om veckan och jag har även fått höra att jag absolut inte ska vara ute med kajaken själv. Du måste ha någon med dig då du ser vad lätt det kan hända.

Mitt svar på detta är egentligen enkelt. Eftersom det är som jag skriver ovan att det inte fungerar för mig att planera in med andra eller att jag inte har kompisar med rätt egenskaper för mina aktiviteter så finns bara två alternativ. Eller egentligen bara ett.

Mitt svar är helt enkelt detta. Jag kommer även i framtiden att utföra mina aktiviteter helt ensam. Skulle olyckan vara framme och det går åt helvete så är det så. Jag har då i alla fall fått avsluta med något jag älskar. Kan låta hårt men mitt andra alternativ skulle vara att sluta totalt med allt vad konditionsaktiviteter heter. Och då skulle jag inte bli långlivad heller kan jag medge.
Så hellre leva lite farligt och dö lycklig än leva säkert och dö olycklig.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *