Tuff tur idag

Idag fick jag en riktigt genomkörare som var behövligt. Fick med mig Nina ut på en, tur och retur till Dådran.
Normalt sett så går det lugnt när Nina är med och det brukar inte bli så långa turer. Men idag tog vi en tur förbi Dådran och hej så jag fick ligga i.
Nina körde nämligen min elcykel och då blev det åka av 🙂

Framför allt så fick jag slita i uppförsbackarna där Nina annars brukar bli efter. Idag var det jag som fick be henne ta det lite lugnt 🙂
Och backar finns det verkligen efter denna vägen. Naturligtvis finns det även nedförsbackar men där hann jag inte riktigt återhämta mig. Att vägen till Dådran långa sträckor bestod av löst singel gjorde ju inte saken lättare heller.

Helt klart är att jag fortfarande är otränad i just backkörning, för trotts alla dessa uppförsbackar och den relativt höga farten så hade jag en medelpuls på 126 och max på 161. Men det är benen som inte riktigt vill vara med. Det var spagettiben i flera av backarna och det gick trögt på slutet.
Som tur var så valde jag att åka åt rätt håll. Vägen ifrån Dådran förbi sjön Ljugaren var betydligt enklare att åka på. Dels var den hårdare, utan löst singel och även om det är en hel del upp och ner även där så är det betydligt mindre backar. Jag hade inte velat ta dessa hemska uppförsbackar på hemvägen när man redan hade 2,5 mil i benen det kan jag lova.

Men som sagt så var detta behövligt och jag behöver någon mer liknande resa då det nu är mindre än två veckor kvar till Leksandsrundan på 13 mil. Ok att allt då går på asfalt och även ganska så flackt. Visst, det är rejäl stigning upp mot Lindberg men just nu känns den stigningen relativt enkel.

Det var också oerhört kul att vi kunde åka ut tillsammans. Jag och Nina har ju inte direkt samma upplägg på träningen så idag visade det sig verkligen vad värdefull elcykel är. Utan den hade denna färd aldrig blivit av är jag helt säker på. I alla fall hade den inte blivit så här trevlig. Det kom till och med lite regn men inte heller det var något som vi brydde oss om.
Det var bara att kasta på sig regnkläderna. Och riktigt mysigt var det att stanna till i Dådran och inta lite fika som vi hade med oss. Livsglädje kallas väl detta 🙂

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *