På resande fot

Nästan en hel vecka på resande fot.
I måndagskväll tog jag och fem kollegor tåget till Arlanda för övernattning på rest and flight.
Tisdag morgon lyfte planet mot England och London.
Vårat uppdrag var att gå på BETT-mässa, en mässa full med tekniska lösningar för skolan. Förutom själva mässan så bjöds det också på en massa föreläsningar på vårt hotell.

Det var oerhört lärorikt och många intryck har jag fått. Är oerhört nöjd med resan överlag vad gäller allt nytt inom teknik och pedagogik som vi fått lära oss om. Skulle även kunna tänka mig att göra om det just av den anledningen.

Många skulle nog ha jublat över att få denna chansen att åka till London. Själv kan jag säga att jag helt klart skulle kunna gjort detta på hemmaplan.
Jo, jag vet, själva BETT-mässan är ju i London och där är utställare från hela världen så det går ju inte.
Men i övrigt så är jag absolut inte imponerad av London och har inte efter denna resan någon längtan tillbaka.
Naturligtvis har jag provat på lite nya saker som jag inte gjort tidigare vad gäller ny mat. Är man i England så måste man ju bara prova fish and chips, något som jag inte gjort tidigare. Nu har jag provat fish and chips och jag har ingen längtan till det mera heller. Älskar fisk men detta var ingen höjdare.
Jag har även provat på scottish haggis neeps and tatties, med andra ord pölsa från Skottland. Detta var däremot väldigt gott. Lite annorlunda dock att äta pölsa tillsammans med potaismos och rotmos. Potatisen var förövrigt från Sverige.

Men i övrigt så kändes London för min del bara stressande. Folk som springer, bilar som tutar och ett ständigt surrande vart man än gick.
Så jag trivdes bäst inne på hotellet.
Eftersom jag är starkt introvert så tog det väldigt hårt energimässigt att vara bland så mycket människor hela tiden så man var ganska så utpumpad på eftermiddagarna.

Vad gäller träning så låg jag dock inte direkt på latsidan. Dels blev det en hel del promenader men både onsdag och torsdag morgon var jag uppe kl 06:45 och körde gympapass då företaget vi åkte med hade med sig en egen instruktör.
Jäklar vilken träningsvärk jag fick efter första dagen och då förstår ni säkert hur det kändes att köra passet dag två.
Trotts att man tycker man är vältränad med både skidåkning och cykel så är jag oerhört dålig på just styrketräningen.
Passen vi körde var 45 min och helt utan utrustning men det var ändå stenhård för framförallt mage och ben.
Så trotts träningvärken så känns det oerhört skönt att ha varit med på dessa passen för att inte dega ihop totalt.
Men nog saknade jag snön och skidåkningen allt. Vi kom hem på lördag kväll och på söndag åkte skidorna på. Vilken känsla 🙂

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *